Bomullsodlare i Indien

Bomullsarbetare i Indien



Sent igår 13/8 såg jag ett utbildningsprogram på teve om bomullsarbetarna i Indien, och satte kaffet i vrångstrupen. Min hjärna förstod, men förstod inte. Bomullsodlaren var förtvivlad då förra årets skörd helt blivit förstörd av maskar. Detta år skulle det inte upprepas utan han sprutade dagligen med pesticider från de stora kemikalieföretagen. Pesticider baserade på fosfater och klorerade föreningar - totalförbjudna sen länge i Europa. Tyvärr förstod han inte att maskarna var resistenta mot dessa bekämpningsmedel utan han dubblade dosen och sprutade på varje dag. De som sålde preparaten visste om att de var verkningslösa, men profiten var god för att inte säga mycket god. I år hade vår bomullsodlare köpt det bästa och dyraste på marknaden, och han sprutade och sprutade. Han sprutade även på den färdiga bomullen då ingen sagt till honom hur man ska spruta eller hur man ska odla bomull. Nu var det dags för skörd och då han betalt sina skulder blev det två säckar över för egen del att sälja på marknaden. För detta fick han knappt 200 kr för ett helt års slit.

Vår bomullsodlare hade aldrig hört talas om skyddsutrustning som täckande kläder, stövlar och andningsmask utan han gick i fälten barfota med kortbyxor och en T-shirt. För att få en bättre skörd så hade han, till dyra pengar, lånat ett motordrivet besprutningsaggregat som han bar på ryggen. Då han fick hjälp med påfyllningen rann det säkert en liter ner över ryggen på honom. Han vadade i pesticider med döskalle! Då han kom hem var tungan förlamad och han var yr och mådde illa. Vatten var en bristvara så han sköljde bara ben, armar och ansiktet med kallvatten. Jag trodde jag drömde! Nog för jag visste att det kunde vara primitivt i många länder, men detta…!!

Pesticiderna tillverkades i Indien i fabriker som var värre än slum. Inga skyddsföreskrifter, ingen rening och när det blev för mycket av föroreningar så stängde man och byggde upp en ny fabrik i någon annan by. Här fanns de stora - Bayer…

Programmet var inte slut med detta utan man fick följa hela kedjan med bearbetning och till sist färgning av denna bomull. Arbetarna stod barbenta i "Tvättbaden" och den lilla rening som förekom på avloppsvattnet var helt otillräcklig och innebar att grundvattnet, floder och sjöar blev förgiftade. Kvinnorna köade varje vecka för att få KÖPA dricksvatten och detta kostade 1/3 av deras lön. En redan dålig lön för 12 timmars arbete.

Kvar i bomullen, som nu skulle bli kläder till H&M med flera, fanns det givetvis pesticider och den kvalitetskontroll som fanns i Indien var inte ens värt namnet. De stackare som sydde kläderna slet och slet, och billiga konkurrenter fanns det i Bangladesh och Kina.

Jag som trodde jag visste hur det går till i länder som Indien. Nu får jag allt omvärdera detta. Indien med alla sina miljardärer. Om dessa delade ut sina pengar skulle alla indier ha "vår förmögenhet" i pengar. I ett annat program skulle dottern till en av dessa miljardärer gifta sig. Bröllopsgästerna samlades på läktaren till en fotbollsstadion och snart rullade Mercedes på Mercedes in på stadion. Alla gäster fick varsin bil.

Eli, Eli, Lama Sabactani!

Vår bomullsodlare kommer troligen att dö i unga år. Kanske självmord! 600 indier hade nu tagit livet av sig genom att dricka dessa bekämpningsmedel. De såg ingen annan utväg. De flesta lämnade efter sig fru och barn. Vad händer med nästkommande generation? Missbildningar etc?
Som Strindberg sa: "Det är synd om människorna."

När jag sen läser om att Coca-Cola och Pepsi plus tio andra drycker från samma företag innehåller 30-40 gånger mer pesticider än vad EU tillåter, och detta p.g.a. att indierna använder grundvatten i sin produktion, så gråter jag. Vilken värld vi lever i!
Dryckerna i Europa innehåller inga bekämpningsmedel!

Av Kjell Ekborg 14 aug 2006 14:56