Första dagen av "VM-festen" i Göteborg. En folkfest såklart. Sverige har en handfull atleter som har chans på guld i hemma EM i Göteborg. Ni vet vilka det är. Svensk friidrott har gått bra de senaste åren så det känns som att det här kan bli något stort. Något stort för den här skaran som är med och slåss om den finaste medaljen. De andra då? Det finns ytterligare en knapp handfull som, om allt stämmer och de presterar optimalt, kan knipa en medalj. Man förväntar inte medalj av dem, men om det tar en så är de hett stoff för några dagar.
Efter dessa två grupper kommer ett gäng som i ärlighetens namn mest är där för att vinka åt publiken på hemmaplan, vara inne på banan och känna på stämningen, kanske lyckas med en jätteprestation och ligga på gränsen till en finalplats. Kanske lyckas de, kanske inte. Lyckas de har de uppnått målet, och säger i media att "resten är bara bonus", skrivs upp under några dagar, och sen blir det magplask i finalen. Misslyckas de så är det något man glömmer fortare än ett hundrameterslopp.
Det är såklart inte så att jag tycker att de inte ska vara med, det skulle bli väldigt tomt inne på stadion annars, och vi skulle missa obetalbara ögonblick som i damernas slägga igår när en bulgar ? snurrade och snurrade och tog i för kung och fosterland tills hon kände att nu är det läge att släppa släggan. Hon släppte släggan och den kom…ungefär 3 meter, plus minus några decimeter. Otroligt underhållande.
Visst vill vi ha kvar de här inne på arenorna för en oerhörd massa anledningar. Men inte fasiken kommer vi gråta floder om den här bulgariskans misslyckade EM, och inte kommer vi sörja över någon som tävlar i gång och blir diskad efter fem tusen steg. Och inte skulle vi sörja en svensk halvt om halvt okänd kulstötare som misslyckas kapitalt i kvalet. Vem bryr sig? Hur kul är kulstötning? Seriöst? Sådana insatser går en förbi. Om inte...
Om inte killen hade varit svensk, blivit så otroligt besviken på sin insats, bestämt sig för att behålla landslagdressen på, sätta sig inne på spelarhotellet !, supa till, bli full, till och med så full att han blev omhändertagen av polis, så hade Jimmy Nordin inte ägnats många spaltmeter de här dagarna.
Det jag vill säga är bara att det är inte Carolina, Christian, Stefan, Kajsa, Susanna eller de andra medaljaspiranterna som gör en sån här sak. Det finns inte på kartan. De är professionella, och framför allt har de lyckats i den sport de tävlar i och skulle för aldrig i världen supa under dessa omständigheter under sin aktiva karriär. Och visst, det kanske låter naivt att måla upp dem som lammungar, men är ju den åsikten tråkigt nog bevisad sedan i måndags. Det är stor skillnad på idrottare och idrottare. Jimmy Nordin har väl aldrig varit någon lysande stjärna på svenska friidrottshimlen, och han lär inte bli det framöver heller...
Av Olle Arnell 09 aug 2006 16:17 |
Författare:
Olle Arnell
Publicerad: 09 aug 2006 16:17
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå