Könsmaktordning - finns den?

Jag har nog aldrig riktigt förstått det där med könsmaktsordningen. Ja, det vill säga jag har förstått att det är en uppfattning att vi män i alla sammanhang är överordnade kvinnor. Men jag har aldrig förstått varför det skulle vara så.
Jag har i och för sig förstått att det mycket väl kan upplevas så. Men samtidigt förstår jag det inte alls.

Som jag ser det är vi män i många avseenden ganska enkla varelser. Många av oss styrs givetvis av höga, sofistikerade tankar och händelser, andra styrs i stor utsträckning av mer primära tankar.
Det finns olika typer av tankar som man går och drar på, vissa är mer logiska än andra - andra är rätt osammanhängade och saknar struktur. Sedan har man de tankar som mer är känslor än tankar och som inte går att fånga helt och fullt.

När jag möter dessa självklara feminister som pratar om könsmaktsordningen så tänker jag - sådär är det väl inte! Inte bara för att det låter hemskt, men jag känner inte alls igen det. Det är alltid svårt att ha sig själv som norm, och det går ju å andra sidan inte att låtsas som om man inte har det tycker jag, men jag har därför - helt osystematiskt - diskuterat detta med män jag mött. Det kan ha varit över en öl, över en kaffe, på tåget på jobbet ja överallt. Men de flesta reagerar som jag.

Sedan går det ju inte att göra detta helt logiskt och oantastligt för mycket kommer från de djup där vi förvarar våra känslor och reaktioner. Men det verkar som om flera av oss dessa onämnbara män jag pratat med egentligen lever helt för att bli sedda och uppskattade av just kvinnor. Mycket av detta har säkert med sexualitet att göra, och vad sexualiteten egentligen gör med oss män - det har jag aldrig egentligen förstått.

Men om vidden av den underlägsenhet många män känner inför kvinnor skulle komma till feministernas insikt skulle de aldrig ta sådana saker som könsmaktsordning i sin mun.

Men hur kommer det sig då att även kloka män kan ställa sig bakom könsmaktsordningen? Ja, ett svar på låg nivå är ju givetvis att de bara håller med för att ligga bra till. Ett annat kan ju vara att dessa är så egocentriska att de verkligen upplever sig i toppen på en pyramid av kvinnor - och samtidigt blir lite höga av detta. För visst finns det män som sätter sig själv över allt och alla, i synnerhet kvinnor. Det är dock ganska sällan det enbart är kvinnor som dessa ställer sig över utan även en mängd män.

Således tänker jag att könsmaktsordningen mer är ett uttryck för de extrema feministernas vilja att skapa ett vi och dom där vi d.v.s. kvinnorna är de oskyldiga och dom d.v.s. männen är de skyldiga och så är det alltid, jämt.

Liksom jag är en varm anhängare av tanken på lika villkor för könen lika illa tycker jag om begreppet feminist. Lika viktigt jag tycker det är att komma tillrätta med alla tänkbara förtryck av kvinnor, invandrare, män etc. Men jag värjer mig alltid för tanken på att en grupp i grunden är något -ond t.ex. Alla män är inte Talibaner, alla feminister är inte fula etc. Alla män förtrycker inte kvinnor.

Av Per Bengtsson 29 jul 2006 20:26