Äkta solidaritet betyder inte hat

Jag hade tänkt att skriva något om vad Yair Lapid skrev i sin helgkrönika i Yediot under rubriken "Hatets Gåta". I korthet handlar den om att han inte har några problem att fatta att palestinierna har en del att vara förbannade på Israel för, men att han hittills inte fått någon tillfredsställande förklaring till det blinda hatet mot Israel i länder som Iran, Sudan och Afghanistan.

Gillade krönikan och hade redan översatt långa stycken krönikan kommer att finnas på Ynetnews.com men är inte översatt än och börjat lägga ut texten om det icke proportionella i det svenska Israelhatet i insändare, på debattsidor, kultursidor, bloggar och kommentarer till dessa, när jag kände att jag pallar inte. Jag vill inte syssla med hat. Jag tycker att det är vidrigt när folk ritar hakkors på den israeliska flaggan och ständigt jämför Israel med Nazityskland eller med Sydafrika, men är det sådant de vill lägga ner sin energi på - att uttrycka sitt hat - tfaddalu, varsågod.

Istället vill jag skriva om solidaritet. Solidaritet är positivt. Det betyder för mig samarbete och att bygga upp, inte att måla hakkors. Många av dem som stöder palestinierna i Sverige är djupt solidariska. Många av de organisationer som är aktiva i Israel/Palestina, som Palmecentret eller Kvinna till Kvinna, arbetar på ett positivt sätt för att öka förståelsen mellan folken, med demokratiarbete. Sveriges regering ger humanitärt och annat bistånd till palestinierna. Judiska organisationer stöder Israel på samma sätt.

Så här är mitt tips till alla svenskar med hjärtat djupt rotat i Mellanösternkonflikten: låt bli hakkorsen och alla slags jämförelser med nazismen - på båda håll. Lägg istället pengar, tid, energi på krafter som ni tror kan göra något för att förbättra. Palestinska universitet? Sommarläger för palestinska barn? Möten mellan israeler och palestinier? Hjälp till fattiga palestiniska familjer? Träningsläger för palestinska elitsimmare?

Eller sommarläger för fattiga israelska barn? Hjälpa till i projekt som förbättrar miljön? Jobba som frivillig på en kibbutz rätt utdött men finns fortfarande? Gå en sommarkurs i hebreiska? Delta i israelisk-palestinska ungdomsläger? Stödja familjer som förlorat anhöriga i terrorattacker? Hjälpa till vid arkeologiska utgrävningar?

Behovet är enormt och alla kan hitta något som passar dem. Jag har just börjat jobba som frivillig för en kvinnoorganisation i Haifa som hjälper utsatta israeliska kvinnor att hitta ett jobb, få utbildning och personligt stöd så att de orkar ta sig ur cirkeln av våld, fattigdom och misär. Vi har ingen websida än men det kommer. Liknande organisationer finns på den palestinska sidan.

För mig är detta uttryck för äkta solidaritet. Hakkorsnissarna kan spola ner sig i närmaste toalett. Varken det israeliska eller det palestinska samhället kommer att märka någon skillnad.

Av Anna Veeder 23 jul 2006 20:19