Problemet är inte Israel

När Israel i maj 2000 lämnade södra Libanon utropade sig fundamentalisterna som segrare. Israel var en papperstiger och orsaken till tillbakadragandet berodde på de terrorattacker som främst Hizbollah stått för. I oktober samma år ansåg Hizbollah man behövde ytterligare en fjäder i hatten genom att i en raid tillfånga tre soldater som senare dödades.

Liknande hände när Israel lämnade Gaza. Hamas tog åt sig äran. Se där, terror lönar sig var budskapet till den islamska världen. Från Gaza satt man genast igång med att beskjuta Israel. Ett förfarande som skett varje dag efter återlämnandet. På senare tid har man också fått hjälp av Hizbollah i norr som inlett en massiv beskjutning av Israel. Ironiskt nog från de områden Israel tidigare återlämnat till Libanon. Allt till ackompanjemang av nya kidnappningar av Israelsiska soldater.

När Israel nu går till motangrepp säger många att landet överreagerar. Vad Israel istället skulle ha gjort och vad som är proportionellt motvåld har kritikerna dock inget svar på.

Även om Israel skulle överlämna Västbanken kommer Hizbollah och Hamas med stöd av Syrien och Iran att fortsätta sin terrorverksamhet mot Israel. Det framgår klart av såväl organisationernas stadgar som uttalanden från Irans ledare. Israel skall utraderas från kartan är det enkla budskapet.

I Turkiet, Egypten, Jordanien, Gulfstaterna, Irak och även andra arab- eller islamska länder är man nu rädd att fundamentalisterna skall vinna framsteg hos den egna befolkningen. Och det med all rätt. Därför den unika kritiken mot Hizbollah från flera arabländer.

Från den internationella vänstern har man alltid hävdat att Israels ockupation av Västbanken, Gaza och tidigare södra delen av Libanon är roten till allt våld. Upphörde bara ockupationen skulle friden härska. Inget kan vara mer fel. Även om Israel skulle försvinna från jordens yta skulle fundamentalisterna hitta nya objekt att bekämpa med terror och självmordsbombningar. Det visar inte minst exemplet Irak där terrorn nu i första hand riktar sig mot den egna befolkningen.

I ett större perspektiv är det väst, eller rättare sagt, den västliga livsstilen som är huvudfienden. Inte alls USA eller Israel, som många inbillar sig. Självmordsattentatet mot ett Radissonhotell i Amman, mitt under en bröllopsfest förra året minst 60 döda varav alla muslimer är ett talande exempel. En av självmordsbombarna, en 35-årig kvinna, överlevde till följd av hennes bomb aldrig utlöstes. Hennes förklaring till varför man beslutat sig för att spränga hotellet i luften är en intressant läsning.

Det berodde enligt henne på att man ville förhindra att muslimska män och kvinnor fortsättningsvis skulle umgås på ett dekadent västerländskt sätt. Dessutom saknade kvinnorna slöjor under bröllopsfesten. Ett brott som uppenbarligen förtjänade dödsstraff. Fundamentalisterna jublade över attentatet och hyllade såväl kvinnan som de avlida martyrerna. Man formligen tävlade i ansvarstagande för dådet.

I Turkiet försöker man på olika sätt förhindra utbredningen av den islamska fundamentalismen. Beslut har exempelvis fattats om en slöjfri grundskola. Något som naturligtvis vore totalt otänkbart i Sverige där istället de muslimska extremisterna tillåts växa i styrka. Öppet framförs att sharialagstiftning bör gälla för muslimer i Sverige och hedersmord försvaras. Allt medan diskussionen går hög bland vanligt folk om hur sårande Mohammedkarikatyrer är för troende muslimer.

Den islamska fundamentalismen växer och dess hat mot vad man anser vara västlig dekadans är drivkraften.

Det är inte bara ett hot mot västvärlden utan mot världen som helhet. De iranska ledarna, som ligger bakom såväl Hamas som Hizbollah kommer inte att tveka att använda atomvapen även om det skulle innebära slutet för dom själva. Det unika är att världen tidigare aldrig skådat en regim som är fullt beredd att utplåna sig själva för att uppnå ett högre syfte. Hitler och Stalin framstår i det perspektivet som rationella om än inte förnuftiga.

Man kan bara hoppas på att de mer moderata krafterna inom den muslimska världen för övertaget. Annars väntar domedagen. Detta oavsett om Israel upphör som nation och USA drar sig ur Irak och Afghanistan.

Av Lars Nilsson 18 jul 2006 11:15