Guillou på stranden

Nu var det dags igen, stranden med mina söner och en kompis till dom som heter Fredrik. Han har tuppkam och två nitar i kepsen som ser ut som små horn. Jag talade om för honom att jag hade min första tuppkam 1969, men jag talade inte om för honom att det antagligen bara var för att min far ville att jag skulle tvingas lära mig slåss mot fransmännen. Som om man som engelsktalande inte var irriterande nog på en fransk skola i Quebec.

Med glömskan i bagaget, en ingrediens som allt oftare gör sig påmind, köpte jag Aftonbladet på väg till stranden. Den senaste upplevelsen borde gjort mig klok men ack, klokhet har aldrig plågat mig något vidare. Bläddrar i tidningen och ser plötsligt en helsida med Jan Guillou. Tanken slår mig omedelbart att det kanske är en bild i naturlig storlek, sedan sätter mitt inombordsskratt in, något som jag ofta använder för att inte folk ska tro eller kanske veta att jag egentligen är en halvgalning.

För en 15 till 20 år sedan såg jag Guillou tala i något program och kände då en sån otrolig arrogans i hans sätt att tala. Ungefär som att han tyckte sig tillhöra en elit och vi andra, nästan hela Sveriges befolkning, antagligen var för dumma för att förstå vad han menade. Vilket gjorde att han knappt tyckte det var lönt att säga sin mening till vanligt folk.
Därefter har jag så fort jag sett hans bild i en tidning omedelbart bläddrat vidare eller, på TV, bytt kanal omedelbums. Jag har sett hans böcker i bokhandeln och tänkt: "inte en krona jag lägger på en arrogant människa" en egenskap som får mig att bli heligt förbannad, och det ska verkligen mycket till.
Idag hade jag dock inte garden uppe, var lite trött efter dubbla skift på ett jobb och ett skift på ett annat jobb med andra ord sover jag nästan samtidigt som jag reser mellan arbetsplatserna, så jag började läsa vad Guillou skrev: "Politikerna i Almedalen dumförklarar oss svenskar" och "Åldersgräns för dokusåpor viktigare än pågående Israeliska terrorn".
Jäklar, nu åkte jag dit. Givetvis har han rätt i att det som nämns av politikerna i en valupptakt talar om för oss vad politikerna tror att vi anser vara viktigast. Med andra ord gör dom precis vad Guillou säger, dumförklarar oss. Min världsbild, där Guillou inte är annat än arrogant, har just slagits i spillror. Kan jag ha dragit en för snabb slutsats och gått miste om en massa andra klokheter? Han nämner även Olof Palme på ett sätt som intygar densamme att ha varit en politiker som stod för vad han tyckte. Även här har Guillou rätt, oberoende vad någon än tycker om Palme så trodde han verkligen på det han kämpade för, stod för det han sa och var en underhållande retoriker. En av de sista folkkära politiker, en ras som numera inte kan hittas mer än i historieböckerna. Den här dagen på stranden, återigen med Aftonbladet, har antagligen gjort mig lite försiktigare med att dra slutsatser om människor för snabbt. Jag har blivit klokare, mänskligare och solbränd. Så, gott folk, om ni ska till stranden imorgon, köp Aftonbladet, och skulle ni passera någon som ligger och läser Ondskan och ser klokare ut samt solbränd, ja, då heter han Angus.

Av Angus Liddell 10 jul 2006 13:14