Ingen lyssnar på de unga - såklart

Hälsan kommer i första hand. Den egna och de allra närmastes.

Därefter finns det tre saker som är extra viktiga enligt svenska skolungdomar. Det påstås att den nya generationen här skiljer sig från tidigare. Det är dock inte direkt några chockerande ämnen de unga värnar om. Fest, vänner och pengar. Med andra ord: Pengar att supa för. Vänner att supa med. Fester att supa på.

Listan kan såklart göras längre, och då finns det tillslut plats för även farmor katt, morbrors nya tjej och hennes svärfar. Gör man listan ännu längre, så lång att den slår om från gillar till ogillar, då hittar vi CSN, Antipiratbyrån, Amerikanska presidenter, och … Thomas Bodström.

Detta är inget nytt. Ungdomar har alltid, och kommer alltid att ogilla justitieministrar. Ungdomsfrågor såsom rättan att klottra, planka, piratkopiera och allmänt tänja på gränser, går stick i stäv med jobbet att i regerings tjänst symbolisera rättvisan - den rättfärdigade och den orättvisa.

I den mån det förekommer någon konstruktiv debatt grupperna emellan, så blir den inte sällan infekterad och ofta sönderslagen av kids som sedan gråter ut i media, visar blåmärken och skyller på polisen.

I slutändan brukar det heta att "ingen lyssnar på oss unga!".

Det må vara sant att det ungdomarna säger tas med en grabbnäve salt, men är det så konstigt? Det finns nämligen ett problem, som går igen år efter år, i Rågsved, Gränna och i Vitabergsparken.
De unga förmår sällan att komma med några nyktra argument. Det är av naturliga skäl inte så lätt efter åtta elefantöl och en liter gin och tonic.

Jag kan också erinra mig frågorna som engagerade min omgivning. PM var upprörd över att hans farsa inte fick sparka sina anställda hur som helst. Och AE svor ideligen över de höga skatterna som enligt egen utsago enbart gick bönderna till hands. CM däremot, som med otäck precision kunde rita upp Sveriges samtliga landskap, ville främst bygga ut Söderstadion och samtidigt, enligt vad han kallade "rumänsk modell", förbjuda Hammarbyförluster genom lagstiftning. MU köpte en stereo i tjugotusenkronorsklassen. När det från elaka tungor hävdades att den hade "hål i ljudet" blev han indie och började dyrka Morrissey.

Vi var dock inte konstigare än några andra. Det är på den här nivån majoriteten av ungdomarna huserar. I bästa fall.

Därför, kära ungdomar, tas inte era frågor på allvar. Man kan inte lyssna på en grupp vars främsta intresse är party, polare och pengar.

Att många svenska ungdomar nu helt tycks sakna omdöme, vilket framkommer i Ungt val 2006, är alarmerande. Sverigedemokraterna och andra buskispartier gör kanonval. Visserligen skall man komma ihåg att det redan på min tid och sannolikt långt för dess ansågs som ett skönt "practikal joke" att rösta på något fullständigt politiskt inkorrekt. Men det lindrar inte den fadda smaken i munnen. Det är ju direkt anmärkningsvärt att så många helt saknar insikt om att en röst på Sverigedemokraterna, oavsett samanhang, är en direkt spark på många som redan ligger ner.

Många raljerar över det faktum att det sitter ett livs levande Terminator som guvernör i Kalifornien, men tycks släta över det absurda i att svenska folket röstade in en skojare som Bert Karlsson i riksdagen. Ska vi tro siffrorna från Ungt val 2006, så är det bara att hoppas att inget av dagens extrempartier lyckas skaka fram en liknande tomte att gå till val med.

Här har ni er chans ungdomar; Spring ikapp ert förnuft och försvara de mänskliga rättigheterna. Då kommer ni tillslut att bli tagna på allvar.

Ty rätten att olagligen supa i parker går i arv. Men vill ni in i det politiska finrummet så krävas det faktiskt en ansträngning.

Av Ralf Rolf 13 jun 2006 13:00