Gränslöshet och intellektualism

Originaltitel: The Squid and the Whale
Genre/land: Dramakomedi, USA
Manus & Regi: Noah Baumbach
I rollerna: Jeff Daniels, Laura Linney, William Baldwin, Jesse Eisenberg, Owen Kline m.fl.
Speltid/år: 88 min, 2005
Betyg: VG
Biopremiär 7 juli

The Squid and the Whale är löst baserad på Baumbachs barndomsupplevelser under tidigt 80-tal och handlar om den intellektuella familjen Berkman i Brooklyn. Världen har kretsat kring Bernard som den store författaren och, efter år av blockering och lärarjobb, plötsligt ser sig omsprungen av sin fru som också blir publicerad. Att Joan skulle vara familjens stjärna kan Bernhard inte acceptera och det hela leder till skilsmässa. Fadern flyttar till ett ruffigt hus i ett ruffigt område och låter den äldste sonen bli hans sköld i kampen om att rättfärdiga sin skrivkramp och sitt usla försök som familjeförsörjare.

Yngste sonen bor med modern som inte heller hon har rent mjöl i påsen då det visar sig att hon mer eller mindre varit konstant otrogen mot sin make under många år. Barnens uppförande förvånar sedan föräldrarna när de börjar få problem med skola och vänner. Dysfunktionella familjeband med iscensättande att trauman utgör de röda trådarna i denna mycket detta intellektuella östkustaktiga drama. De Royal Tenenbaums 2001 och Life Aquatic with Steve Zissou 2004 ligger inte långt borta vilket heller ej är konstigt då Baumbach skrev manuset till The Life Aquatic with Steve Zissou tillsammanas med Anderson men har annars gjort dramakomedier som Kicking and screaming 1995, Highball 1997 och Mr Jealousy 1997. Nu arbetar han med Wes Anderson på Roald Dahl-novellen The Fantastic Mr. Fox som troligen kommer nästa år.

Annan inspiration för Baumbach torde vara Woody Allen och Jim Jarmusch med dess lågmälda men välskrivna dialoger och en ständigt närvaro av angst. Kanske även lite Proof 2005 och Wonder Boys 2000. Bilderna med deras lite korniga yta av 16mm filmkamera och musiken av Pink Floyd ger en loj känsla av nostalgi som är fylld av citat av "viktiga" författare och tänkare. Karaktärerna återges skickligt av skådespelarna som alla känns gjutna med en viss reservation för Anna Paquin, särskilt stora rollprestationer gör Jesse Eisenberg och Owen Kline som vi kommer att få se mer av i framtiden.

-Jag hade bara 23 dagar på mig att filma, berättar Baumbach och erkänner att det kändes som 100.
-Vissa dagar när vi hade jobbat till sent och jag tänkte att "det här var en välanvänd arbetsdag" och så tittade jag på schemat och upptäckte att vi hade två stora scener kvar att filma innan dagen var slut.

Trots ett tema som avhandlats ett otal gånger de senaste åren och en blygsam budget är The Squid and the Whale en mycket sevärd film. Även om det handlar om Baumbachs egen självterapi och vänskap med Anderson är dialogerna så välskrivna och artikulerade att man fångas. Detta då om man redan gillar det lite bohemiska draget så många universitetsfamiljer på amerikanska östkusten har på film. Om inte annat är det skoj att se Jeff Daniels i ännu en annorlunda roll efter Dum Dummare 1994, Pleasantville 1998 och Timmarna 2002.

Av Per Hånell 08 jun 2006 19:34