Skaffa hund: en utbildning i fostran och ansvar

Det är väldigt mycket man ska tänka på när man köper en hund, speciellt om man satsar på en stor hund. En schäfer, till exempel, kräver mycket kärlek, omvårdnad, motion och tillfällen att få användning för sina utmärkta egenskaper.

Jag går på brukshundsklubben BHK en gång i veckan tillsammans med Lina där hon blir uppfostrad. Det är väldigt bra både för mig och för övriga deltagare, jag vill ju inte att det är Lina som går ut och rastar mig!

Vid det första kurstillfället var inte Lina med. På det mötet fick jag höra att det jag gjort hitintills hade varit helt uppåt väggarna. Slängt bollar och pinnar i tid och otid, låtit alla leksaker ligga framme och skrikit ordet "nej" i parti och minut, allt för att göra hunden trött. Det kunde inte ha blivit mer fel. Istället var det vi som blev trötta. Lina blev bara hysterisk och än mer uppskruvad.

I huvudsak kan man säga att allt som du INTE vill att hunden ska göra måste avledas av något som du vill att den ska göra. Vill du inte att den ska bita dig i händerna vid lek så måste du ta fram ett tuggben istället och föra in det i munnen på den.

Vid det andra, med Lina närvarande, kurstillfället på BHK hade jag med mig de saker som skulle användas: två tennisbollar, en kampleksak och en påse full med grillkorvar; skurna i pyttesmå bitar. Här är det inte storleken på godiset som är avgörande utan vad det är för typ av godis. Det ska vara något som hunden vanligtvis inte får.

Allting började finfint. Lina hon är 3 mån. gick riktigt bra i koppel, satt när hon skulle sitta och lekte helt enligt mina villkor. Sedan var det dags för "bolleken".

Bolleken går ut på att jag kastar en boll, hon jagar den, kommer tillbaka och lämnar den hos mig i vilket ögonblick jag kastar den andra bollen. Lina kommer då tillbaka även med den och allt upprepar sig tills att jag stoppar leken med ordet "SLUT" och i samband med det ger henne godis.

Efter bolleken var det dags för "kampleken".

Lina tar tag i trasan och när jag säger "loss" släpper hon och inväntar mitt kommando "varsågod" i vilket ögonblick hon tar tag i den igen.

När vi gjort all detta var hon lyckligt uppspelt. Det gick inte att få stopp på henne. Hon var som galen. Slet och bet i kopplet. Rullade sig på gräsmattan. Jag försökte på alla sätt
och vis få stopp på henne. Nej, det var lögn i helvete!

Det blev en brottningsmatch mellan mig och Lina på gräsmattan med sargade händer som följd. Då kom räddningen, hundinstruktör Kerstin! Hon tog tag i Lina som ett barn. Satte sig på gräsmattan och lyfte upp henne i famnen som med ett barn. Kramade och smekte samtidigt Linas bröst och mage med långsamma rörelser och vips, som genom att trycka på en knapp, hängde Lina lealös i hennes armar, lugn och trygg. "Så här ska du göra och om du så fårsitta i tjugo minuter får du inte släppa ner henne förrän hon är helt lugn", sa Kerstin.

Nu har jag prövat metoden vid fler tillfällen och den fungerar alldeles förträffligt.

Detta är en av anledningarna till att jag skriver den här artikeln. Jag vill rekommendera alla som har hund eller tänker skaffa hund: Gå med i en brukshundsklubb! Många valpar är av små raser, men även de och deras mattar och hussar behöver vägledning.

För det är trots allt så att en trygg matte/husse gör också hunden till en trygg och trevlig kamrat för alla i sin omgivning. Dessutom ger Lina enormt mycket villkorslös kärlek tillbaka. Detta i sin tur ger mig inspiration och glädje.

Efter att ha promenerat i ur och skur med Lina sätter jag mig glad och nöjd framför datorn och fortsätter att skriva. Inte bara på min nya kriminalroman utan också på Sourze som är ett suveränt forum.

Har du frågor om brukshundsklubbar eller hundar är du välkommen att fråga. Jag ska svara så gott jag kan.

Av Ramona Fransson 30 maj 2006 11:06