Ge liv... till livet

Här sitter vi och skriver en massa ord.
Några spretiga pinnar, som skall formas,
ges liv. Åt livet, som redan är vid liv.
Nog är det väl bra märkligt,
att ord får ta så mycket tid och plats.
Istället för att levas, ges sin rättmätiga chans,
sitter vi på rumpan,
skriver ner det som skall hända,
allt det vi vill och önskar oss.

ILSKAN låter vi få utlopp, i en sprakande harang,
säger det vi tycker och tänker, eldar på för fullt,
sen är vi tömda,
orkar inte sen, att på verkligheten reagera.

GRÅTER gör vi till orden, flödet är stort
av vårt eget medlidandes, självvalda martyrskap.

ÄLSKAR gör vi, genom en glödande text
blir kåta, och ännu mer, då bilder läggs till
sen har vi förlustat färdigt. Inga krav,
ingen som vill något mer,
ingen som ser, när det inte går eller när den inte står.

Orden har fått en märklig position.
Får oss att leva i en värld, med illusionen till partner,
i ett äktenskap, stängt.

Vi lever genom orden,
inte tvärtom,
låter orden leva genom oss,
för att beskriva
ge liv till det verkliga, som finns och pulserar
det som smeker vår kind, tar vår hand i sin
leder oss ut, får oss att KÄNNA, LEVA,
i ord och handling våra liv

Av Inger-sofia Boström 30 maj 2006 16:18