Börsen rasar

I Sverige har senaste veckan över 400 miljarder kronor försvunnit i tomma intet. Denna summa är dubbelt så stor som det svenska rekordhöga handelsöverskottet med utlandet. Den är fem gånger högre än den summa den borgerliga alliansen vill spara i statsbudgeten under sitt första regeringsår. Globalt har många tusen miljarder gått upp i rök.

Våra pensionspengar minskar snabbt. Tio procent av kapitalet försvinner på en vecka och det kan ta ett par år att hämta tillbaka dem.

Den så kallade "bromsen", som månad för månad bestämmer vilket pensionsbelopp som ska betalas, kan slå till. Och då ska vi komma ihåg att vi befinner oss mitt i en högkonjunktur, där bolagen på löpande band redovisar rekordvinster och deras kassakistor bågnar under trycket från alla sedlar.

Men endast Sverige har ett sådant pensionssystem. President Bush är dess enda beundrare, att allas framtid är beroende av företagens vinster och aktiekurser, ansåg han genialt och ville införa något liknande i USA. Men en majoritet republikaner fann den svenska modellen alltför extrem och farlig för den enskilda människan och nappade inte på idén.

Kapitalismen genomgår ständiga kriser. Kriserna kommer och går. Och perioden mellan dem blir allt kortare och kortare. Till sist riskerar krisen bli permanent, tilliten bland folk är borta, och systemet faller samman.

Om en ny börskrasch är på gång, blir detta den tredje kraschen inom loppet av nio år. Så tätt mellan börskrascherna har det aldrig varit förr. Och kommer inte kraschen nu, så kommer den senare.

Alla har hoppats att fastighetsbubblan inte ska spricka utan mjuklanda i en långsam priskorrigering neråt, men det är just i fastighetsbranschen en global "bubbla" finns och där läget just nu är som känsligast. Kopplingen mellan aktier och fastigheter är såpass intim att en dubbelkrasch inte kan uteslutas.

Nervositeten på finansmarknaden sägs bero på USA:s ekonomi, som dras med dubbla gigantiska budgetunderskott. Men detta är en felaktig syn på saker och ting.

Osäkerheten beror på att vi lever i en spekulationsekonomi. Pengarna flyttas dygnet runt i en ständig jakt på kortsiktiga vinster runt världen.

I den gamla ekonomin, den som många tror att vi fortfarande lever i, gjordes långsiktiga investeringar som stärkte förtroendet hos investerare och anställda. Bland kapitalisterna växte en särskild lojalitet till bolagen fram. Man kunde vänta ut vinsterna i flera decennier. Om utdelningen var några procent över bankränta var man nöjd.

Finanskapitalet vill ha omedelbar behovstillfredsställelse. Psykologiskt kan det liknas vid en drogberoende psykopat. Och vinsterna ska vara 30-40 gånger högre än räntan.

Beklämmande är att lyssna till experternas råd och anvisningar. Tidningar kör som vanligt med tips om aktier och fonder som "skyddar dig mot kraschen". Analytikerna vimsar, somliga säger att det som sker bara är "ett hack i uppgående kurva" medan andra varnar för att "raset kommer att fortsätta" eller att börsen nu kommer att vara "skakig resten av året". Vad dessa experter demonstrerar är att de inte vet något om framtiden. Inte ens vad som händer imorgon. Och då ska vi tänka på att samma experter styr den finansiella marknaden och bestämmer över vår privatekonomi.

På något sätt måste spekulationsekonomin stoppas och kapitalets rörlighet begränsas. Keynes teori att lägga undan pengar i goda tider för att ha i sämre tider är högaktuell igen. För om det är så här eländigt under en kraftig högkonjunktur när bolagen gör rekordvinster, hur eländigt ska det då inte bli i nästa lågkonjunktur?

Av Roger Lord 18 maj 2006 21:01