Komedi som politik

Miljön är så vacker att man genast undrar om man är rätt klädd, men Brigitte Roüan smälter in perfekt. Efter en lång filmkarriär i Frankrike och Italien har hon börjat regissera film. Hennes första film, som gjordes när hon var gravid, fick passande nog heta Grosse stor. Travaux en komedi som handlar om Madame Chantal, en kvinnlig rätthjälpsadvokat vars hem hårdhänt renoveras av illegala invandrare, har vissa likheter med verkligheten. Bland annat har Brigitte själv haft sitt hem invaderat av hantverkare. Många hantverkare i Paris har polskt eller arabiskt ursprung, men eftersom Birgitte har stor erfarenhet av Colombia hon har b la varit ordförande i Bogotas filmjury lät hon arbetarna komma från Colombia. Hon beskriver människorna som öppna, trots att samhället är våldsamt. I en scen i filmen förevisar en hantverkare stolt ett vapenskåp för Madame Chantal, där hon kan förvara sin K pist. "Jag har ingen" replikerar hon, och hantverkaren erbjuder sig genast att skaffa en åt henne. Scenen är sann; en av Brigittes vänner fick ett vapenskåp inbyggt på köpet. Lustigt nog klagar man sällan i Colombia, trots inbördeskrig och stor fattigdom. Fransmän klagar däremot ofta på allt möjligt, anmärker hon torrt.
Hennes ide med filmen, var att visa en slags Noas ark där olika människor fördes samman för att se vad som skulle hända, allt i komediform.
Framför allt vill Brigitte uppmärksamma invandrarnas situation. I ett Frankrike där immigranter lever i slumbostäder, ofta under ständig rädsla för att bli utkastade, och där Front National blir mer och mer populärt, känns en "invandrarvänlig" film inte bara politisk korrekt utan också nödvändig.
I början av filmen är Mm Chantals hem typiskt inrett i en typiskt parisiskt borgerlig stil, men när filmen är över är inredningen en mix av sydamerikanska stilar, och våningen har blivit mycket vacker. En metafor för mångkulturens möjligheter. Idealistiskt och sympatiskt.
Mme Chantal är skicklig advokat med stor charm. Hon är dålig på att organisera sitt privatliv, och liksom många parisiskor i verkligheten är hon skild och har barn. Vi jämför franska kvinnors situation med Svenska, dilemmat att pussla ihop karriär och barn är internationellt. Franska män är mindre jämställda än svenska och hjälper till mindre i hemmen. Å andra sidan finns det inte stort motstånd eller ekonomiskt hinder mot hemhjälp, vilket givetvis gör det enklare för karriärkvinnor.
På min fråga om Mme Chantal, vars idealism närmar sig Mahatma Gandhis, har någon verklig förebild, skrattar Brigitte Rouen till. "jag! I alla fall en del av mig!" Jag skrattar också, och tror henne.

Av Eleni Schmidt 15 maj 2006 14:43