Min autistiske son får inte gå i skolan!

Det finns två skolor i Göteborg som är anpassade efter hans problematik. I dessa skolor är det fullt. Det är mycket svårt att få en plats där. I den skola han tillhör i denna kommun, Gunnared, kan han inte gå på grund av sin diagnos.

Det finns en liten grupp som tillhör denna skola som skulle ta emot honom men har nu sagt att de kan inte ta emot honom pga hans särskilda behov. De kan inte tillgodose dessa. Enda sättet de kan ta emot honom är att han har en assistent. Detta vill inte skolan gå med på för här kommer skolledningens argument:
"Eftersom utnyttjande av assistent ofta medför ett utpekande som annorlunda för den elev som har assistenten anser skolan att utnyttjande av sådana resurser ska ske restriktivt. Skolan försöker i största möjliga mån att utnyttja pedagogiskt utbildad personal, eftersom utnyttjandet av assistenter till elever ofta för med sig negativa konsekvenser i form av utpekande. Skolan har en ekonomiskt ansträngd situation vilket gör att vi hela tiden
tvingas att prioritera. I rådande situation har vi valt att prioritera personal till skolan som kan undervisa grupper."

Rektorn kommer med ytterligare en ursäkt varför han inte kan ge min son en assistent. Han sa att han jobbar inte med assistenter för att de är outbildade.

Så detta innebär att min son inte har en skola och inte kommer att ha någon. Svaret från rektor och skolchef är ju bara hur korkat som helst! Jag kan inte alls förstå hur de tänker. Så han anser att han gör min son en tjänst då han inte får assistent och riskerar bli "utpekad". Att ingen ska bli utpekad eller mobbad på en skola är faktiskt också skolans uppgift att förhindra. Deras argument är så dumma så man tror att det inte är sant. Men vem bryr sig om vad han tycker? Det är väl vad min son behöver som är viktigast? Eller är det inte så? På grund av rektorns åsikter och korkade argument kan min son inte gå i skolan.
Skolan är så rädd att ge min son en assistent för att han ska bli utpekad eller mobbad, för att det kostar pengar och för att rektorn inte vill jobba med assistenter. Men vem är det som mobbar egentligen? Jag anser att skolan och myndigheterna kränker min sons rättigheter. Det är mobbing att inte ha rättigheten att få kunna gå i skola som andra barn, få en utbildning. Men han får stå på utsidan och titta på och inte vara med. Så vem är det som mobbar vem? Vems ansvar är det att se till att min son kan gå i skola? Vems ansvar är
det att se till att min son får den hjälp och det stöd han behöver? Ska den här grabben gömmas undan hemma i lägenheten, isoleras från andra, fråntas möjligheten till ett socialt liv på grund av att en skolchef och en rektor säger "vi har inte råd och vi tror inte på idén". Jag säger bara en sak till dessa personer - Läs skollagens 4:e kapitel och skäms!

Skolverket skriver: "Enbart ett åtgärdsprogram har upprättats. Av åtgärdsprogrammet liksom
elevvårdskonferensprotokollet framgår i mycket ringa utsträckning konkreta åtgärder som vidtas avseende K:s situation. Det har inte heller i övrigt i ärenden framkommit att skolan systematiskt har utrett K:s behov, satt in insatser och sedan utvärderat dessa för att kunna
tillgodo se hans behov. Skolverket riktar med hänvisning till ovanstående bedömning kritik mot Göteborgs kommun för att inte ha levt upp till författningarnas krav avseende att tillgodo se elevs rätt till särskilt stöd. Skolverket riktar kritik mot Göteborgs kommun för att inte ha tillgodosett K:s rätt till särskilt stöd och rätt till utbildning"

Jag har hållit på sedan 2002 med att han ska få en assistent och en fungerande skolgång.
Så läget som är nu är att min son har hemundervisning 4 1/5 timmar per vecka. Är det så här han ska behöva ha det? Jag blir så arg och frustrerad att min son inte har någon skola att gå till trots att det idag är skolplikt. Min son är redan utanför detta samhälle pga sitt funktionshinder och nu är han ännu mer utanför när han inte har någon skola att gå till och få vara en del av samhället. Jag har nu i flera sammanhang anmält skola och myndighet till Skolverket men inget händer. "Vänta och avakta", det är vad jag får höra. Ja det har jag nu gjort sedan 2002. Min son är nu 14 år och har ännu ingen skola att gå till. Jag är så arg och frustrerad över detta.

Så vad gör jag när ingen tar ansvar eller gör något åt saken? Är det meningen att min son inte ska ha någon skolgång? Har han inte samma rättigheter som andra barn att få sin utbildning och betyg? Jag känner mig slut som människa. I flera år har jag kämpat för att få en diagnos och även en fungerande skola. Under alla år har jag tagit emot så mycket skit som jag inte trodde var möjligt. Jag anmält Skolverket och jag har informerat politiker och myndigheter m.m. om ärendet och även mailat och lämnat min anmälan personligen i handen
på skolministern.

Skolchefen har ringt mig och varit förbannad för att han fått stå till svars för att folk har kontaktat honom angående min sons skolsituation och han har sagt mig att detta inte är hans sak.

Ingen vill ta ansvar, alla skyller på varandra och det får inte kosta något heller. Så min son har inga rättigheter trots att det är skolplikt och att man pratar om barns rättigheter till ett värdigt liv. Så vad är ett värdigt liv då? Är det att stänga ute en som redan har det svårt och att detta barn ska få det ännu svårare i livet? Jag är så ledsen för jag vet inte vad jag ska göra mer nu när ingen tar tag i det. Hur länge ska man orka och hur mycket ska man tåla? Är det meningen att min son ska vara utan skola? Vems ansvar är det att se till att min son kan gå i skola. Vems ansvar är det att se till att min son får den hjälp och det stöd han behöver? Nu är jag trött på att bli bollad fram och tillbaka. Ingen har tydligen ansvar för något. Nu har jag igen vänt mig till alla människor. Tydligen ska jag som mamma acceptera att min son inte får någon skola och därefter kommer att sakna utbildning. Jag är arg och ledsen på detta samhälle där ingen bryr sig eller reagerar. Vem ska förklara för min son att han inte har rätt att gå i skolan och han inte har rätt att få en assistent för att det kostar så mycket?

Vad tror ni han kommer att tänka? Tror ni att han kommer tro på samhället och på framtiden?
Att han är värd något? Han har problem som det är med sitt funktionshinder. Hur ska jag förklara för min son att ingen bryr sig om han går i skolan eller inte trots att det är skolplikt?

En mycket upprörd mammaa

Av Susanne Eriksson 14 maj 2006 23:39