Tiden som finns kvar

Regissör: Francois Ozon
Orginaltitel: Le temps qui reste
I rollerna:
Romain- Melvin Poupaud
Laura- Jeanne Moreau
Jany- Valeria Bruno Tedeschi
Sasha- Christian Sengewald
Pappan- Daniel Duvan
Mamman- Marie Riviére
Sophie- Louise-Anne Hippeau
Foto: Monica Coleman
Betyg: VG-

Romain är en framgångsrik modefotograf som får beskedet att han är döende i cancer. Läkaren rekommenderar strålbehandling, men Romain bestämmer sig för att strunta i en plågsam behandling som ändå har liten chans att bota honom. Istället försöker han göra det bästa av sin tid som är kvar. Romain har alltid varit sig själv nog, och nu drar han sig undan sin familj som han upplever kväver honom, däribland sin syster. Han slänger även ut sin älskare, Sasha,Christian Sengewald och alla föreställningar publiken kan ha om sjuklingen som behövande och beroende flyr sin kos. Den enda person han kan relatera till nu är sin farmor Laura Jeanne Moreau en kvinna som har samma syn på tillvaron som han själv. Men att helt fjärma sig från omvärlden visar sig svårare än vad han kan tro. Den här filmen innehåller många intressanta karaktärer. Varje biroll får ett eget liv. Romains älskare Sasha kunde t ex ha blivit en stereotyp, men blir en karaktär. Hans syster Sophie likaså, och Jeanne Moreau, fransk nya vågen stjärna från sextiotalet, gör ett fascinerande porträtt av en äldre kvinna. Skönt att se en äldre kvinna på bioduken som varken framställs som en gammal hagga eller en gullig mormors typ. Melvin Poupaud gör också en bra insats som Romain, men ibland spelar han över. Man kan förlåta honom eftersom han är fruktansvärt vacker, men faktum är att hans intensiva, mörka stirrande ibland blir lite för mycket. Ett annat problem är att man ibland har lite tråkigt, historien blir för långsam ibland. Antagligen är det meningen, regissören skildrar faktiskt en människas dödskamp, men lite mer klippning hade inte skadat. Fotot är mycket vackert. Alla dessa faktorer gör att blir svårt att betygsätta filmen, G eller -VG? Jag är snäll och sätter -VG, mycket på grund av Jeanne Moureau. Det är faktiskt en fascinerande film, trots en viss gäsp faktor.

Av Eleni Schmidt 03 maj 2006 12:10