Äntligen ett uppdrag!

Ofta finns det en kraft som sätter mig på platser där jag får chansen att välja om jag ska hjälpa någon som behöver det.

Det brukar inte vara något svårt beslut. Däremot har det inte hänt på ett tag och det har gjort mig orolig att det kanske inte skulle hända igen. Jag menar bara att om det var tänkt som en liten semester så kunde väl någon ha sagt något, så jag visste att jag hade semester och kunde slappnat av lite. Nåja, ledigt är ledigt och nu är det över.
Träffade en kvinna vars make dog i ALS. Hon har två rätt stora barn som gjort det möjligt för hennes make att dö på ett så fantastiskt sätt genom att se hur hela hans familj hjälpts åt för att han skulle känna kärlek varje minut innan det var dags att ta farväl. Detta måste väl ändå vara paradiset, att få se sina barn och deras mor ge allt och vara just så underbara och omtänksamma under en så svår tid just av kärlek. En sådan familj vet man, även om man som pappa ska dö, kommer alltid att klara sig fast man inte finns kvar.

Mamman berättade för mig om en kille som endast var 21 år men av olika omständigheter alltid fått ta hand om sin lillebror och inte gjort annat än varit till just för att brodern skulle ha det så bra som möjligt, de bor nu tillsammans i en liten stuga på 35 kvm och får ofta höra av släktingen som har stugan att det vore bättre om de inte var där.

21 år och lever som en ängel, det enda jag tyckte han saknade var vingar. Vad har då desssa två gemensamt, dessa famijer som lever med så mycket kärlek. Jo, de har en otroligt dålig ekonomi vilket gör att de hela tiden överlever, istället för att leva lite, vilket de alla förtjänar.

Vad göra. Det råder inget tvivel om deras äkthet som fantastiska människor, de kvalar in direkt. Jag har för tillfället ett bra betalt jobb som samordnare på en arbetsplats och de som jobbar på mitt skift tjänar bra.
Lösningen var solklar, sedan i torsdags samåker vi alla tre till jobbet, vi jobbar numera ihop och deras ekonomi kommer inom kort att vara på topp, och då äntligen, får de lite möjlighet att stanna upp och njuta en stund, för tro mig, att vara fattig så man hela tiden måste skrapa ihop till allt är motsatsen till himmel, så är det bara, ett rent helvete. Som förälder vill man kunna ge sina barn tillräckligt i alla fall någon gång, annars gör det faktiskt ont.
Livet har tagit fart igen och jag börjar undra om den där kraften inte finns just inom mig själv och inte kommer utifrån, det var kanske min kropp som tyckte att jag skulle ha lite ledigt, och ska sanningen fram så var det riktigt skönt. Men desto roligare när det tar fart igen.

Av Angus Liddell 02 maj 2006 10:21