Ett halvår kvar... Del 5På nytt

Jag kunde inte sova, det var ju mitt på dan nu. Jag bestämde för att gå upp till sjukhuset, till akuten på Sankt Görans sjukhus. Jag klädde på mig och gick ut med riktning mot sjukhuset. När jag kom fram berättade jag hur det stod till. Att jag spydde blod och hade diagnosen cancer och visste inte hur jag skulle gå till väga, att jag fått ett halvår av läkarna i Berlin och att det var nästan två månader sedan. Sjuksköterskan lugnade mig och sa att jag snart skulle få prata med en doktor. Jag slår mig ner på en soffa i väntrummet. Jag behöver inte vänta mer än tio minuter innan mitt namn ropas upp.
Jag blir presenterad för en läkare. Jag berättar hela historien och han vill ta lite tester på mig. Får gå en trappa upp till labb. Där dom tar blodprov på mig, fem rör. Sen får jag vänta i ett eget rum. Jag ser på läkarens min när han kommer in att här var det inte frågan om några positiva besked.
- Jag ska gå rakt på sak, säger han. Du har bara några veckor kvar.
- Det var som fan, säger jag. Jag känner mig inte så dålig.
- Då har du tur. Någon annan skulle vrida och vända sig i cancer smärtor i det stadiet som du är i.
- Okej jag fattar. Jag sover dåligt, kan du skriva ut något man sover på inte något svagt utan något som funkar?
- Javisst, det är klart. Jag skriver ut ett recept på hundra Rohypnol så du har.
- Bra, tack, säger jag.
- Jag skriver ner mitt namn och telefonnummer om kan hjälpa dig på något sätt så ring.

Jag går ut från sjukhuset direkt till apoteket där jag tar ut Rohypnolen, alla hundra. Styr mina steg hem. När jag kommer hem tar jag tjugo Rohypnol och sväljer ner det med vodka. Jag tar trettio till och sväljer ner det med en halv flaska vodka. Jag tar tjugo Rohypnol…

Av Jonas Lindman 20 apr 2006 10:08