Betyg - vg
Regi - Björne Larson
Manus - Björne Larson, Johan Sandström och Lisa Taube
Foto - Irek Hartowicz A.S.C.
Producent - Johan Sandström
I Rollerna
Lola - Lolita Davidovich
Erik - Andreas Wilson
Omar - Fares Fares
Geert- Alexander Skaarsgård
Katherine- Julie Benz
Med hjälp av sin cyniske PR man Greg Germann är han också i startgroparna för att starta sin egen tv-show, samtidigt som han försöker relatera till sin deprimerade dotter Sunshine. När två av hans gamla patienter, transvestiten Geert Alexander Skaarsgård och hemmafrun Katherine Julie Benz försöker begå självmord, skickas Omar, Fares Fares en libanesisk livvakt, för att hämta dem för vidare terapi.
I Los Angeles försöker Erik, en snabbmatsfotograf, sälja in sitt manus om depression. Inspirationen tryter dock och han börjar känna sig extremt ensam. Då träffar han den charmiga, rödhåriga Lola, som föreslår en resa genom öknen till "Lost Wages", Las Vegas. Eric tvekar lite, men bestämmer sig sedan, vem sa att konsten ska vara riskfri?
Den här filmen är en roadmovie med svensk regissör inspelad i Hollywood, med övervägande svenska skådespelare som pratar engelska. Bara det gör filmen intressant, och depressionen som tema är ovanligt för en roadmovie. Larson har lyckats samla en ovanligt intressant skådespelarensemble, inklusive tre av de hetaste svenska unga stjärnona i dag. Lolita Dadovich är helt underbar som den sjukt charmiga Lola. John Larroquette är rolig som stressad kändispsykiatriker, och för oss som hade Richard som favoritfigur i Ally McBeal är det kul att se Greg Germann i en liknande roll.
Men bäst är ändå Alexander Skarsgård. Han gör alltid bra ifrån sig, men jag tror aldrig jag har sett honom agera bättre. Hans förvirrade, självmordsbenägna transvestit utstrålar en sådan sorg att man nästan blir tårögd. Fares Fares spelar Omar med charm och humor, och Julie Benz är bra som ledsen hemmafru som långsamt blir lite gladare.
Filmen har en del oväntade svängningar, det är rappt och bra berättat. Det finns också gott om roliga bifigurer, så som societetsdamen som tror att hennes hund ser anklagande på henne, eller Erics fotografchef som är besatt av cheddar:Cheddar säljer! det måste finnas mer cheddar på hamburgaren!
Filmens misstag är skildringen av de deprimerade personerna. Vissa personer i filmen botas från den ganska lätt, med en klapp på axeln och en ny kärlek blomar de upp. Så enkelt är det knappast, det vet alla som varit drabbade.
Av Eleni Schmidt 15 apr 2006 12:50 |
Författare:
Eleni Schmidt
Publicerad: 15 apr 2006 12:50
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå