Ett halvår kvar... del 3På nytt

Jag gick ut ur kyrkogården. Och tog tunnelbanan hem.
Jag tar fram vodka flaskan och tar en klunk och fyller på ett glas då telefonen ringer.
- Ja det är Florian.
- Hej det är Lina.
- Hej. Hur har det gått för dig.
- Jo det har gått bra, jag kan ta ut fyra dagar med början ikväll.
- Så vi kan åka ikväll?
- Ja, om du inte har ångrat dig.
- Knappast, det låter strålande. Jag ska se efter när SAS planen går ikväll och ordna med hotell så ringer jag upp dig. Om du vill åka ikväll, du kanske vill åka imorgon?
- Nej ikväll passar mig utmärkt.
- Hej så länge, sa jag
- Hej, sa hon. Och vi la på.

Klockan var nu fyra och jag ringer till SAS. Det finns lediga platser till kvälls flyget som avgår vid halv elva. Jag bokade dom. Sedan ringer jag till The Berners Hotel som jag vet är ett bra hotell för jag har bott där med Simon en gång.
Jag ringer upp Lina:

- Lina
- Hej Lina, det är Florian.
- Hej, hur har det gått?
- Det har gått bra. Flyget går halv elva och jag har hittat ett hotell mitt i smeten, så du kan börja packa. Klockan är halv sex men vi hinner.
- Vad trevligt det kommer att bli, sa hon.
- Det tror jag också, sa jag.
- Jag packar nu och kommer förbi dig med taxi klockan halv åtta, så har vi gott om tid ute på Arlanda.
- Okej
- Då ses vi halv åtta, sa jag. Och la på.
Vi kom fram snabbt till terminal fem. Vi checkade in vid nio och gick och satte oss i en av restaurangerna. Tog varsin smörgås.

Plötsligt dyker det upp en kvinna i trettio års ålder som frågar om jag är Florian Lindgren. "Ja", säger jag. "Jag måste bara säga hur bra jag tycker du är, vi är ett gäng som ska till London och se på teater här borta och vi skulle gärna vilja bjuda dig och din fästmö på varsin wiskey". "Det vore snällt", sa jag. "Jag kan inte fatta att det är du", sa hon. "Skulle jag kunna få din autograf?". "Självklart", sa
"Jag ska inte störa mer" sa hon och gick till en grupp personer lite längre bort. Det kom två glas med wiskey till Lina och mig.

- Det är inte varje dag man blir bjuden på wiskey, sa Lina.
- Nej det är det inte.
- Skål då.
- Skål, sa hon
- Jag tycker bättre om vodka, sa jag.
- Jag med.

Dom ropar upp att vår avgång är försenad.
Vi kan gå till baren och ta varsin vodka, du sa ju att du tyckte om det?
- Det låter som en bra ide.

Vi satte oss i baren och beställde varsin vodka och öl. Nu ropades det ut att det skulle bli ännu längre försening innan planet skulle gå. Klockan var nu tolv. Sällskapet som vi hade fått wiskey av satt i ena hörnet av baren och skrålade. Dom hade lagt märke till att vi drack vodka så då och då kom det fulla glas med vodka från bartendern med en hälsning från gruppen.

- Vad vill du se för teater?, frågade jag Lina.
- Jag skulle vilja se hur Shakespeare´s Globe Theatre ser ut.
- Då ska vi gå dit, sa jag.
- Skål
- Skål, sa hon. Och skål hördes det från hörnet till oss. Vi höjde våra glas och svepte det vi hade kvar. Bartendern kom fram och fyllde dom igen.
- Jag vill se Arthur Miller´s pjäs "Death of a salesman" som jag vet går på Lyric Theatre med Brian Dennehy och Clare Higgins. Covent Garden´s ballet är på gästspel i Australien så vi kan inte gå på ballet, tyvärr.
Skål! Hördes från hörnan.

- Skål! Ropade vi tillbaka och tog varsin klunk.
- Vad är klockan? Frågade Lina.
- Den är tre, sa jag.
- När tror du flyget kommer att gå?
- Hoppas det går snart, sa jag.
- Jag är glad att jag har träffat dig igen, säger hon och tar mina händer. Jag trodde att jag aldrig mer skulle få se dig. Som något jag gått misste om här i livet.
- Du behöver inte Lina. Vi har druckit.
- Jo jag vill. Jag är som den där beundrarinnan. Jag beundrar dig. Allt som du har skapat med dina böcker och pjäser, hur många kan det. Du är den jag missat i livet men jag hoppas jag kan få en andra chans.
- Vi pratar om det sen Lina, okej.
- Okej.

Skål! Hördes från hörnan igen.

- Skål! Ropade vi tillbaka.
- Vi sitter här och blir bara fullare och fullare, sa jag.
- Det kan behövas ibland, sa Lina.
- Kanske det, sa jag.
Planet har fått en avgångstid. Så vi går till gaten. När vi kommer dit har dom redan börjat släppa in. Så jag tar fram våra biljetter så checkar vi in.
Väl uppe i luften somnar nästan alla och vaknar först lagom till inflygningen till Heatrow. Lina och jag sov hela vägen och när vi vaknade var vi förväntansfulla.

Vi tar en taxi från flygplatsen till hotellet. Väl uppe på rummet som var på översta våningen klär vi av oss och älskade.
Vi vaknade samtidigt med ett ryck klockan tre.

- Hej Lina. Sa jag
- Jag gick fram till minibaren och tog fram en öl. Vill du ha?
- Ja tack. Jag gav henne en egen som jag knäppte upp åt henne.
- Nu är vi i London till slut.
- Ja, till slut, sa hon.
- Ska vi bada, sa jag.
- Ja det kan vi göra.
Jag tog en till öl ur minibaren.

- Vill du ha en till?
- Nej inte änn. Jag tar en Stecolid så länge, sa hon. Vill du ha?
- Nej tack.

Jag tappade upp ett bad och ringde sedan ner till receptionen och beställde en flaska vodka.

- Orkar du med att dricka idag också?
- Ja det gör jag. Lina jag gör vad som helst för att göra dig glad och att vi ska ha det trevligt men inga pekpinnar om drickande. Du vet inte allt, så döm inte, okej
- Okej, förlåt. Jag kanske skulle följa dit exempel och ta en öl. Ger du mig en är du bussig.

Jag tar fram en öl ur minibaren och ger till henne.

- Varför ångrade du dig?
- Därför att jag vill veta, sa hon.
- Nu är nog badet klart, sa jag och gick in i badrummet.
- Jag kommer.
Jag går in i badrummet och hoppar i badet där Lina redan ligger.
- Hur känns det? Frågar hon.
- Det är bra
- Hur är det själv?
- Det är okej. Det är skönt med ett bad.

När vi badat färdigt klär vi på oss och går ner i lobbyn. Vi sätter oss vid ett bord och beställer en kanna te. Det finns time out gratis på ett bord och i den står det vad det är för evenemang i London denna vecka. Letar efter The Globe och det visar sig att det spelas "The winter´s tale" idag klockan åtta. Jag frågar om Lina vill se den och det vill hon så jag går fram till receptionen och frågar om dom kan hjälpa mig att få tag på två biljetter till föreställningen ikväll. Dom ringer ett telefonsamtal och så är det fixat. Jag kan hämta ut biljetterna i mitt namn i biljettkassan på teatern en halvtimme innan föreställningen börjar.
Vi hade två och en halv timme på oss innan föreställningen skulle börja.
Jag gick och satte mig hos Lina igen.

- Det är fixat. Om två och en halvtimme ska se "The Winter´s Tale" på Shakespeare´s Globe Theatre.
- Vad glad jag blir, tack.
- Ska vi gå och äta en bit mat eller ska vi beställa upp något på rummet. Jag tycker vi beställer upp något till rummet, sa jag.
- Det tycker jag med.
När vi kom upp på rummet ögna jag igenom menyn och bestämde mig för en pyttipanna och det ville Lina också ha, så vi beställde det och en flaska rött. Jag hällde upp ett glas vodka till mig och så svepte jag glaset jag hade och fyllde på nytt. Till min stora förvåning hällde hon upp ett stort glas till sig självt som hon tog en rejäl klunk av.
Maten kom upp och vi började äta. När vi ätit klart var det nästan dags för att gå.

- Jag ser verkligen fram emot att se det här, sa hon.
- Det gör jag med, sa jag.
- Vi tar en taxi dit, jag vet inte hur man åker annars, sa jag.
- Inte jag heller.
- Kom sa hon och började massera mina axlar. Vad spänd du är. Jag får massera dig ordentligt när vi kommer tillbaka.
- Det vore nog bra, sa jag. Ska vi gå ner och få tag på en taxi så vi hinner ta ut biljetterna.
- Bra ide, sa hon.
Det stod taxi bilar och väntade utanför hotellet. Det gick snabbt att komma till teatern. Vi gick till biljettkassan och jag löste ut våra biljetter.
Köpte ett program. Teatern var rund som en glob. Det fanns inget tak och inga sittplatser på parket Så dom som stod nere på parket hade bar himlen ovanför sig. Om det började regna under föreställningen fick dom ta på sig regnkläder. Bättre var det för dom som satt på balkongerna, dom hade tak ovanför sig, så dom slapp regn.
Vi hade platser på första balkong.
Teatern börjar och det är en massa gubbar som springer runt på scenen och talar oförståelig gammal engelska på vers. Jag ser hur besviken Lina är. Hon fattar nog inget för det gör inte jag. Nu är det pause och jag frågar Lina om hon vill gå och det vill hon.

- Det är ju helt obegripligt, säger hon.
- Det tycker jag också. Jag märker att hon inte vill visa hur besviken hon är.

Det var flera restauranger längs med Themsen där The Globe ligger så jag föreslog att vi skulle slå oss ner på en.

Vi slår oss ner på en.
Jag beställer två tomatsoppor och varsin öl.

- Jag tycker synd om dig när du hade så stora förväntningar…
- Det är inte så farligt. Jag är ju med dig, vad mer kan jag begära, sa hon och log.
Vi åt upp våra soppor och tog en taxi till hotellet och älskade sedan somnade ihoppslingrade i varandra.
Jag gick upp mitt i natten för att gå på toaletten. När jag kom in på toaletten började det krampa i magen och jag hostade allt häftigare och häftigare tills det kom upp slem fullt med blod i min handflata. Jag kastade snabbt bort det i toaletten och skjölde munnen med vatten. Gick ut i rummet och tog en klunk ur vodka flaskan, satte mig på skrivbordstolen och tog en till klunk. Tog på mig mina kläder så tyst som möjligt för att inte väcka Lina, tror att hon inte vaknade. Åkte ner i lobbyn. Klockan var fyra. Satte mig och började att fundera. Vad fan var det som hände? Det kom fram någon som undrade om jag ville ha något jag sa vodka av bara farten så jag fick ett glas vodka som jag svepte på en gång och bad om ett till. Vad skulle hända härnäst. Min kropp hängde inte med längre. Det hade gått en månad sedan läkarna sa att jag hade sex kvar att leva, så jag hade alltså bara fem kvar nu. Jag fick ett vodka glas till. Han ville veta vilket rum jag bodde på så han fick det och gick.

Då kom Lina.

Av Jonas Lindman 15 apr 2006 00:22