Betyg: Mvg
Regi: Mark Dornford-May
Musik: George Bizet, Charles Hazlewood
I Rollerna:Pauline Malefane
Andile Tshoni
Lungelwa Blou
Zweilungile Sidloyi
Carmen är lika utmanande som vanligt, en skarptungad fabriksarbeterska som sjunger i kör och smugglar knark på fritiden. Alla män i Carmens närhet suktar efter henne, utom den reserverade polisen Jongikhaya, som därmed ådrar sig hennes uppmärksamhet. För det är ju så som hon sjunger i Habaneran;" han som inte säger något, honom vill jag ha!" Det dröjer inte länge förrän Carmen har lyckats förtrolla Jongikhaya så kapitalt att han överger polisen och börjar leva ett laglöst liv istället. Men Carmens kärlek är som bekant ganska ombytlig…Pauline Malefanes tolkning av Carmen är bland de mest karismatiska jag sett, med undantag av Sofie von Otter. Hon tillför sin tuffa rollfigur en sårbarhet, aldrig har Carmen skildrats med en sådan sympati förut.
Bizets musik finns kvar, med tillskott av afrikansk musik, men mellan musiknumren blir det vanlig dialog. Mark Dornford-May har gjort en tragisk film av en sentimental opera, där musiken alltid varit bättre än storyn. Filmens historia är skickligt omarbetad till en modern tragedi.. Misshandel och förnedring lika närvarnande i Carmens liv som uppvaktande kavaljerer, och plötsligt blir det en film om den moderna kvinnans situation i ett land som visserligen är fritt från apartheid men där våldtäkter är ett stort problem. Carmen har aldrig varit så sympatisk som nu, vilket gör slutet ordentligt hjärtskärande. Lägg sedan till bra skådespelarinsatser, som Andile Tshoni som är bra som den religiöse men psykotiske Khayelitsha, och resultatet blir mer än lyckat.
Av Eleni Schmidt 02 apr 2006 21:48 |
Författare:
Eleni Schmidt
Publicerad: 02 apr 2006 21:48
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå