Förbrytare, geni eller helgon?

Hängde med några journalistkollegor häromdagen. Alla talade de om när de skulle "droppa bomben". Om någon dag, kanske nästa vecka, måste syna Jan Eliasson först men sen.

"Bomben" är att statssekreteraren Lars Danielsson, en av Göran Perssons närmaste män, intygar att han på annandagen kontaktade UD:s Hans Dahlgren angående tsunamin och dessutom varit vid statsrådsberedningen hela dagen. Men eventuella mejl och telefonlistor kanske säger något annat? Dessutom vittnar Danielssons krognotor om att han med jämna mellanrum bjuder någon på dyra restauranger. Denna "någon" är alltså enligt mina journalistkollegor Helen Eduards, ett yngre departementsråd som tydligen skyddas av högre regeringsmedlemmar då ingen vågar ta bladet från munnen och faktiskt erkänna den halvsmutsiga affären.

Blev jag förvånad? Nej, har hört värre saker. Att äldre män blir gubbsjuka och att politiker fifflar med skattebetalarnas pengar är knappast någon nyhet för någon i landet. Om jag inte minns helt fel så har flera förtroendevalda från höger och vänster både lurat åt sig bostadsrätter och krävt dubbel ersättning för resor och representation de senaste åren.

Tror jag på skvallret? Kanske, man vet aldrig inom medievärlden. Så fort de större medierna "droppat bomben" och sedan ältat det några veckor brukar "sanningen" komma fram och som regel hamna någonstans mellan journalisternas pennor och den anklagades ivriga förnekanden.

Lärdomar att dra? Alla ljuger, även jag. Alla vill ha det bästa för sig själv. Inte nödvändigtvis alltid på andras bekostnad men i allmänhet tämligen fort, ingen vill vänta. Ge mig sprit, kvinnor och mer i bonus, ge mig yngre hud, lyckade barn och fler diamanter!

Som filmrecensent kan jag givetvis inte motstå frestelsen att referera till filmer så fort jag skriver. Och om Danielssonaffären kan jag bara säga att bioaktuella "Syriana" och "Good night and good luck" lika gärna skulle kunna utspela sig i Sverige som USA. Tyvärr gäller det kanske även "Brokeback Mountain" och "Crash", men det är en längre historia och är nog mer aktuellt i Malmö och Norrlands inland om de två första exemplen sker var dag i Stockholm.

Och kollegorna? Ja, de käkar vidare på sina luncher och undrar om jag sett någon alternativ film till allt Hollywoodtjafs på sistone … visst, såg "Moolaadé" i veckan, en senegalesisk film om kvinnlig könsstympning men vi kanske ska ta det någon annan gång? Desserten smakar bättre om man talar om "I hennes skor" istället eller "Matchpoint". Lustigt nog är samtalet snabbt tillbaka på lögner och förnekelse. En i sällskapet är tysk och har inte deltagit så mycket i konversationen utan ätit desto mer men summerar lunchen på väg ut när vi tar på oss ytterkläderna, med ett tyskt ordspråk:

"Envar bär inom sig något av en förbrytare, ett geni och ett helgon".

Vi instämmer alla och skiljs åt i vårsolen. Vem bryr sig egentligen om vad Danielsson gjorde på annandagen?

Av Per Hånell 29 mar 2006 20:22