sourze.se

En sektledares ABC del B

Det är lättare än man tror att få folk att tro i denna trolösa tid och just precis därför. Folk har ju trott i alla tider på allt mellan himmel och jord.

Periodvis har förkämpar för en enda SANN tro, den ena mer osannolik än den andra, lyckats lägga under sig stora hela, jättelika områden av arma trosförvissade, trosknarkande, trosuppfyllda massor och gett dem just det där ingenting annat i livet kan ge, utom möjligtvis droger av olika slag och... kärleksknarket då förstås.

Ni vet kärleksknarket?

Jag vet i alla fall... och det är som de säger: Tiden stannar till när man träffar sin älskade. Så sött och gullegull är det - en liten stund, en lite längre stund, en låång stund. Stunderna är legio. I stundens natur ligger dock slutet på stunden, precis som den även innehåller en början.

Klockan sniglar runt som en annan parkbänksalkis som just snavat över en madeirabutelj. Den tog hissen upp till höga drömmarnas stad och behöver egentligen inte bry sig, beslagen med lögnen som så länge har piskat den runt, runt i meningslösa cirklar tog den och sjukskrev sig för resten av livet.

Utan klockjävelns eviga tick-tack och alla inrutande måsten som tynger en kan porerna öppnas, själen luftas och livets primalskrik fylla upp en på nytt. Världen är inte tusen platser som ska ses, miljoner saker som ska upplevas. Det finns ingen jakt. Det finns inte ens jäkt för jorden snurrar kring en själv och ens äkta hälft och skapar en atmosfär av rosa bomullsvadd att rulla rulla i.
Kroppsdroger, ära var de i höjden. Så länge stunden bara vill fortsätta sitt vara, vill säga.

En mycket beroendeframkallande företeelse, ivrigt påhejad av alla sorters mediers krimskramskrängare i nedsolkade tempel. Kärleksknarkarnas beroendekliniker är dagens sexorgiastiska samhälle där individerna har dragit slutsatsen av kvalitet kan ersättas med kvalitet. Kärleksknark kan förstås komma i lite olika former, men bör innehålla åtminstone lite substans som inte ett framför-kameraknull på Big Brother lär ersätta.

Den faderliga kärleken är populär. Ställföreträdande pappor är populära hos flickorna - och pojkarna. Varför tror du bönen heter "Fader vår". Varför kallas prästen för fader?
Den religiösa tron, andlighet, frälsningen eller "tidernas bästa fylla" som en pastor för en av våra ledande frikyrkor uttryckte det en dag är ju ett klart alternativ och inte behöver de utesluta varandra heller: samfälligheten, faderskärleken och sexorgierna.

Rasputin, till exempel, vår anonyme frikyrkopastors historiska föregångare hade en mycket specialutformad bikt och liturgi. Han var förresten en mycket framgångsrik psykopat helt i linje med alla stora moderna företagsledare av idag. En skogstokig, kåt "muzjik" från Sibirien som fick en god portion makt över ett av världens största imperier - en stund.

Idag är ju dock både den etablerade statsreligionen och kärleksknarket som två gamla megastjärnor efter cirka tretusen plastikoperationer som inte har fattat att handduken ska vara och förbli inkastad. Det är liksom poängen med handduken efter att poserandet som baddräktsmodell och Calvin Klein kille med choklad i mest är ett minne på gulnade halvt fiberupplösta filmstjänor på någon farfarfarsfars vind någonstans.

Kristendomens kärnbudskap är som en sovjetkommunistisk propagandamatiné från medeltiden utan den goda smaken att bjuda på lite gammal god Inkvisition att hetta upp handlingen med. Likaså är det med kärleksknarkandet nu då ingen egentligen verkar ha förstått det där med "Dom över död man"? Gott om utrymme för nyföretagande, alltså.

Så sitter man alltså och tänker en novemberdag då den mörkersänkta himlen verkar ha beslutat sig att kväva den ynkliga rest av en gnista av livsförhoppning som finns kvar.
Ja, dessa dagar av yttersta svårighet att få utlopp för sitt personliga geni måste kräva sin tribut.

Vem var jag att trotsa den och vägra följa den tråd nornorna hade tvinnat? Det måste ju gå som det går, för historien går i cirklar, det vet vi ju, och i just den cirkeln är jag ett litet kugghjul som måste dra sitt lass som andra.

Jag lade ihop ett plus ett och det blev inte två, det blev miljoner dollartecken och miljoner frälsta, glada överlyckliga själar som inte längre behövde fundera på de dumma mörka och elaka sakerna, för de hade jag redan benat ut för dem.

JAG! hade burit detta KORS! av tvivel och världssamvete i trettiotvå år för hela mänsklighetens skull. Jag hade korsat himmel och helvete, barfota och barbröstad hade jag genom törnesnår och i lömska minfält gått på.... inga jävla betor! Nej! Minor, efter minor, splitterbomber, tomahawkmissiler - jag var som Hiroshima dagen efter A-dagen. Jag var som tusen håglöst vandrande döda själar på andra världskrigets larmstillnade slagfält.

Min hjärtemust hade åderlåtits av hungriga spöken svultna på den livsgnista JAG! bar och i sin tur hade de infekterat mig med sin brist på tro, sin trolöshet som de i sin tur fått av andra, men jag gav inte vika en tum. Som en anakronistisk legend i en värld av psykopater där en gång samhällen och kollektiva nyttor funnits fick jag sluta mig i min egen tänketank och lägga fram en strategi.
Jag behövde en affärsplan. Det sade min arbetsförmedlare till mig.

Ergo.

I krig och kärlek råder inga lagar, sägs det. Tillstyrkes ICKE! Det sägs också: Förändra det du kan förändra, acceptera det du inte kan förändra. Men man kan förändra allt och ALLT styrs av lagar. Kaos styrs helt enkelt av kaoslagar. Bara för att vi inte har lärt oss dynamiken bakom betyder det inte att de inte finns. Ska du terraforma en planet börjar du inte med att hamra på Himalaya med din lilla hammare.

Nej.

Du stakar ut och följer din Plan.


Om författaren

Författare:
Ambjörn Madegård

Om artikeln

Publicerad: 23 mar 2006 23:16

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: