Så gick det till

Istiden började för en miljon år sedan. För varje solglimt som gick i moln ryckte isranden djupare in i ett förfruset landskapshjärta. Smältvattnet kom, som schaktmaskiner, och formade backar och slätter. Jordmassor skyfflades samman i högar så att Svedala blev till 13 000 f Kr. Fälten kring Ystad fylldes med kalk när det sista stora kristalltäcket svepte in från söder. Idag odlar vi potatis där och saftiga jordgubbar om vädret tillåter.

När isen drog sig tillbaka, mätt och storsint, sträckte sig en landbrygga mellan Skåne och Danmark. På denna tundra växte fjällbjörk, videbuskar, lavar och mossor. Renarna återvände och med renarna kom jägaren. Han bodde i skinntält vid Segeån norr om Malmö och stötte sina pilspetsar av flinta i bytets kropp.

Alltmedan isen rann undan höjde sig landremsorna. Sjöar med sötvatten lockade hit uroxe, vildsvin, hjort, rådjur, björn och varg. Tall, björk, pil och hassel började trivas här. Och fiskefolket slog ner bopålarna vid Ringsjön, nära Simrishamn, i Bare mosse vid Svalöv och i Åmossen norr om Trelleborg. De bodde i grästäckta hyddor, men flyttade med fisken. Braxen, gäddan, abborren och ålen var hett eftertraktad kvällsmat och hundarna som levde med familjerna hjälpte till när älg och utter skulle jagas med pilbåge och harpun.

Hällristningar från bronsåldern finns i Simris, Gladsax, Järrestads, Östra Nöbbelövs och Östra Tommarps socknar. Där berättar våra förfäder om skepp, hästar och vapen.

Järn importerades från Medelhavsländerna, men dessförinnan lärde vi oss att bränna döda kroppar och lägga askan i en lerkruka som sveptes med tyg och grävdes ner i jorden. Vi plockade russin ur romarnas kaka och när riket gick under i slutet av 400-talet hade vi anammat lergolvet och de romerska mynten.

Guld- och silvermynt har hittats nergrävda på Österlens slätter, gömda i tider av krig. Offerfynd har gjorts i mossor och ett gravfält med över hundra gravar har upptäckts i trakterna kring Trelleborg. Skånes största skeppssättning heter Ale stenar och stoltserar med sextiosju meter längd och nitton meter bredd på toppen av Kåseberga där vinden sliter i turisterna och det berömda stupet störtar rakt ner i bränningarna.

Sjöfarare döpte våra byar efter engelsk signatur; Sauxtorp, Fultot och Yvetot, men barnen som föddes i Smygehuk, Arlöv, Helsingborg och Landskrona fick skånskklingande namn som knappt går att uttala idag.

Redan under 900-talet började biskopar residera i västra Danmark. De stod under ärkebiskopen i Hamburg, men det var Sven Tveskägg som tillsatte den förste biskopen över Skåne. Han var engelsman, biskopen alltså, och hette Gotebald. Tålmodigt reste han runt och predikade för storögda bönder som alltför väl mindes historierna om offerfester och hedniska riter. Det sägs att inte bara Gotebald utan även biskopen i Lund, Bernhard, hade huvudbry med den största frågan av alla: Gick det över huvud taget att göra skåningen civiliserad?

När kristendomen tog strupgrepp på Skåne kring 1000-talet hade tron redan slagit rot i våra grannländer Norge och Danmark. Stavkyrkor byggdes med träspånsbeklädda tak och tjärade väggar. Rester av dessa tidiga kyrkor har hittats i Löddeköpinge, Tygelsjö och Hammarlunda. Den danske kungen Knut lät bygga en domkyrka i Lund och 1103 reste hans efterträdare Erik Ejegod till Rom för att träffa påven. Där beslutades att Norden skulle bli en egen kyrkoprovins. Ärkebiskopssätet tilldelades Lund och en påvlig legat sändes till Danmark.

Prästernas roll var att förbereda folket för evigheten. De ställdes över världsliga lagar, slapp betala skatt och njöt stor makt. Som motprestation frånsade de sig den köttsliga lusten och vigde sitt liv åt Gud. Ärkebiskop Ascer introducerade de gregorianska reformerna i nordisk kristendom och småningom bestämdes att byarna skulle betala skatt till kyrkan.

Oroliga år följde i Danmark. Inbördeskrig rasade under 1130-talet, Ascer avled 1137 efter att ha bytt sida i kriget och gjort sig till kappvändare, tronstrider bröt ut och biskop Eskil tillfångatogs av pretendenterna när han försökte medla i konflikten. För att undvika ingripande från tyskt håll valde påven i Rom att stycka upp den nordiska provinsen i flera ärkebiskopsdömen.

Skånsk kyrkorätt blev lag 1170. Celibatlöftet mildrades och längre fram kunde prästerna, som alla var män, ta sig en hustru. En annan lag, Skånelagen, trädde i kraft i början av 1200-talet. Där fastslogs bestämmelser om arv, egendomsöverlåtelse, skuld, stöld och våldsgärningar, men också regler för gård och by, jordägare och arbetsfolk. Jorden fördelades efter bol- eller solskifte och grannbyar sådde gemensamt i treskiftesbruk för vår, höst och framtid. Häradsting och landsting höll uppsikt över de fria männen i byarna och de fria männen kastade skugga över trälarna. Skatt betalades till kronan, kronan tillät kristendomen att bygga kyrkor på marken och präster valdes av männen i socknen. Hedendomen hade fördrivits och civilisationen kom som en frälsning.

Av Stefan Whilde 20 mar 2006 20:53