Ett halvår... Del2 På nytt

Full som jag är börjar jag ragla runt till musiken. När jag böjer mig ner mot gravstenen kommer det och jag kan inte hejda det. Jag spyr rakt på gravstenen. Känner mig otroligt trött så jag måste lägga mig ner i spyorna och jag somnar.

Blir väckt av två poliser som säger att här kan jag inte ligga. Jag får städa upp annars tar dom in mig till stationen för gravskändning. Jag ber om ursäkt och lovar att jag ska städa upp efter mig. Dom säger att det får gå för denna gången men om det händer igen tar dom in mig. Går och hämtar vatten i en vattenkanna och snyggar till gravplatsen och sedan mig själv. Tar en taxi hem. Tar av mig smokingen som lyktar spya. Får kemtvätta den.
Tar en dusch och kryper ner i sängen och fyller ett glas med vodka som jag sveper. Jag bryr mig inte om hur mycket jag dricker nu när jag har så kort tid kvar. Jag somnar.


Jag vaknar åter med ont i håret nästa dag. Så jag slår upp ett glas med vodka som jag dricker upp och jag blir människa igen. Ska träffa Lina idag. Det känns lite nervöst. Måste ta det lugnt med vodkan så jag inte är allt för i gasen när jag träffar henne. Klockan är tolv. Tänker på stackars Sanna. Blir ursinnig. Sanna gick i en parallell klass till Lina och mig så hon kanske vet om vad som hänt. Hon vet i alla fall vem Sanna var.
Jag stiger upp ur sängen och hoppar in i duschen. Rakar mig och klär på mig. Det känns uppfriskande att duscha. Jag går nödtvunget ut för att handla frukost. Det är soligt och varmt ute. Det går snabbt att handla. När jag kommer hem packar jag upp matvarorna och gjör i ordning frukosten. Bryggkaffe, bröd, ost och ägg och en DN jag köpt. Och en bloody mary. Jag tar gott om tid på mig, jag har ingen brådska. Ska inte se Lina förens om flera timmar.

Jag har ärvt en stor summa pengar av min styvfar. Så är ekonomiskt obunden. Jag kan göra det jag ville utan att tänka för mycket över vad det kostar.

Började begrunda vad jag vill få ut av den tid jag hade kvar. Det var nog inte så mycket mer än att få återse dom som ödet hade skilt mig från. Jag ville träffa dom en sista gång och se efter vad livet hade bjudit dom. Hur deras liv såg ut nu. Men jag led, jag tyckte det kändes obehagligt att vara i min situation annars hade jag inte druckit så mycket vodka för att döva mig själv. Kände mig rädd och ensam. Jag levde tio år efter eller försent. Hade inte hängt med.

Nu hade klockan blivit två. Gick in i vardagsrummet och satte på en skiva med Clapton. Hällde upp ett glas med vodka som jag svepte och sträckte ut mig i soffan och somnade.

Jag vaknade med ett ryck när klockan var halvfem. Lina! Hade en halvtimme på mig tills vi skulle ses på Tennstopet. Jag gick in i badrummet och kammade håret och borstade tänderna.

Gick ut och promenerade raskt mot Tennstopet, jag skulle gott och väl hinna till klockan fem.

När jag kom fram och hade hängt av mig såg jag henne sitta vid ett fönsterbord. Det var folktomt. Hon var strålande vacker. Jag kände en strimma av blygsamhet som kom över mig men jag gick fram till henne och vi hälsade på varandra.

- Hej, Florian, sa hon glatt.
- Hej Lina. Du ser ut att må bra, sa jag. Hon hade inte några ringar på fingrarna, var antagligen inte gift eller förlovad. Jag slog mig ner.
- Har du ätit? Frågade jag.
- Nej,sa hon.
- Får jag bjuda på middag?
- Okej, sa hon.

Jag signalerade åt kyparen som kom fram med två menyer.

- Vill ni ha något att dricka? frågade kyparen
- Vill du ha vin? Frågade jag Lina
- Ja, gärna.
- Då tar vi något vin som du rekommenderar, sa jag till kyparen.
- Har ni bestämt vad ni vill äta? Frågade kyparen.
- Jag tar en wallenbergare, sa jag.
- Och jag tar en oxfile, sa Lina.

Kyparen försvann och lämnade oss för oss själva.

- Vad kul att du ringde, sa Lina
- Ja, jag ville träffa dig och höra hur du har det. Jag såg på gamla foton från klassresan till Gotland och då dök du upp och då blev jag nyfiken på vart livet hade fört dig, sa jag
- Jag kommer också ihåg den klassresan, när vi smet ifrån dom andra och hur förälskade vi var.
- Efter det gick våra vägar isär men jag har alltid undrat vart du har tagit vägen, sa jag.
- Samma här. Men du stack utomland och blev författare och dramatiker, dina pjäser spelas över hela världen och dina böcker har översatts till flera språk. Det skulle känts konstigt att ta kontakt med dig. Du skulle kanske tro att det var på grund av det, alltså din framgång som jag tog kontakt med dig.
- Så dumt. Det var inget jag hellre hade önskat.


Kyparen kom med vinet och hällde först upp ett litet smakprov i mitt glas som jag smakade. Jag sa att det smakade bra så han hällde upp det i våra glas.

- Skål, sa jag.
- Skål, sa Lina.
- Har du familj? Frågade jag.
- Nej, jag är singel.
- Hur kan en sån vacker kvinna som du inte ha någon?
- Jag är väll kräsen av mig.
- Har du haft familj.
- Nej.
- Så du går och väntar på den rätta? Sa jag
- Ja, sa hon.
- Har du gjort det länge?
- Ja, flera år, sa hon.
- Det skålar vi för. Skål, sa jag
- Skål, sa Lina.

Vi satt och småpratade tills maten kom. Vi beställde en flaska vin till.

- Var din mat god? Frågade jag efter en stund.
- Ja, den var jätte god.
- Var din god?
- Ja, jag älskar wallenbergare.
- Vad försörjer du dej på?
- Jag är läkare.
- Då måste du ha pluggat mycket. Trivs du med det?
- Ja det gör jag.
- Vad är din specialitet?
- Allmän kirurgi.
- Vad intressant. Så istället för att hitta rätt karl jobbar du skiten ur dig, eller?
- Något åt det hållet.

När vi ätit färdigt beställde vi varsin kaffe och cognac.

- Jag skulle vilja åka till London och West End för att se på teater, sa jag. Vill du följa med?
- När skulle vi åka.
- Då du kan komma ifrån, så snabbt som möjligt, imorgon, övermorgon. Jag betalar allt, flygbiljett, hotell, mat och teaterbiljetter så tänk inte på det, bara över helgen eller fem dar.
- Det låter som en strålande ide. Jag måste prata med jobbet om ledighet först men det gör jag det första imorgon så kanske vi kan åka imorgon eller övermorgon. Men du ska inte betala allt.
- Det blir ingen resa om jag inte får betala allt, så det så. Jag har ärvt massa pengar som jag inte vet vad jag ska göra av med och jag spenderar dom mer än gärna på att resa, speciellt med dig.


När vi var klara betalade jag och vi gick ut på gatan. Det var en skön ljummen kväll. Lina bodde inte långt därifrån så hon skulle gå hem. Jag skulle också gå hem. Vi tog farväl och skulle höras på förmiddagen dagen därpå.
Jag gick hem. Kände mig lite seg, det hade tagit på krafterna att träffa Lina. All nervositet. När jag kom hem slängde jag av mig kläderna och kastade mig i sängen. Sträckte mig efter vodka flaskan och tog en klunk. Steg upp ur sängen och hämtade bandspelaren jag köpt och tog med den tillbaka in i sovrummet. Rattade in "lugna favoriter" och la mig och lyssnade.

Började tänka på Simon. Hällde upp ett glass vodka och skålade för honom. Han hade varit min absolut bästa vän som jag tappade kontakten med. Han bodde i Norge. Vi hade gjort jättemycket minnesvärt tillsammans när han bodde i Stockholm. Vi hade lärt känna varandra genom gemensamma bekanta för tio år sedan. Vi fattade tycke för varandra direkt även om Simon var trettio år äldre än vad jag var. Han hade egen firma som producent åt olika artister. Han var kulturell vilket jag uppskattade. Vi umgicks nästan varje dag och då drack vi vodka och lyssnade på musik hemma hos honom på Lidingö eller så var vi och såg på någon teaterföreställning. Vi umgicks intensivt i ett år sedan flyttade han hem till Norge och jag till Berlin och kontakten blev mindre intensiv tills den rann ut i sanden. Skulle ta kontakt med honom igen innan slutet kom över mig.
Jag somnade.

När jag vaknade på morgonen tog det en stund innan jag vaknade till ordentligt och kunde orientera mig om var jag var. Radion var fortfarande på. Det kunde hända ibland. Jag hade inget bakrus idag vilket var skönt. Hoppas Lina kunde komma ifrån jobbet redan idag. Då kunde vi flyga till London ikväll. Hotell skulle nog inte vara svårt att hitta bara jag var villig att betala, vilket jag var. Vi skulle bo på ett lyxigt hotell.

Jag hällde upp ett glas vodka och gick in i köket och satte på kaffebryggaren. Svepte vodkan och tog fram frukost. Klockan var tio. Gick in i sovrummet och stängde av bandspelaren och tog på mig morgonrocken. Drog isär gardinerna så det kom in ljus i det dunkla rummet. Gick tillbaka till köket och tog en kopp kaffe som nu var färdigt. Satte mig och bredde några smörgåsar som jag åt upp.


När jag ätit färdigt satte jag på musik av Clapton på sterion i vardagsrummet. Och klädde på mig.
Jag tänkte jag skulle åka ut till morsan och farsans gravar idag och så skulle jag ringa Simon innan jag och Lina eventuellt skulle flyga till London.
Morsan och farsan skilde sig när jag var fem år så deras gravar låg på olika platser men på samma kyrkogård.
Gick ut. Det var inte så mycket folk ute vilket var skönt. Stoppade första bästa taxi som tog mig ut till Skogskyrkogården. Jag stannade vid entren där det såldes blommor och köpte två stora röda rosor. Började promenera till farsans grav först. Det tog ett tag men när jag kom fram stod jag tyst ett tag och la sedan ner rosen på gravstenen och hämtade en liten sten som jag la på gravstenen.

Jag gick vidare till morsans grav. När jag kom dit stod jag tyst en stund innan jag la ner rosen och tyst sa att "Du behöver inte vara orolig för mig" sedan gick jag och plockade upp en liten sten som jag la på hennes gravsten, en riktig sten för det ville hon ha inte en fyrkantig som nästan alla andra hade.

Bidrag till författarskolan

Av Jonas Lindman 19 mar 2006 16:04