Sverige - världens mest jämställda medlöparland?

Glöm femmilen, 3000 m hinder och andra gamla svenska ärofulla långlöpargrenar! Det är bland medlöparna som Sverige idag ligger i världsklass! Nej, det handlar inte om kälke eller sparkstötting. Utan våra ambitiösa medlöpare eller nickedockor, så skulle t.ex. våra båda senaste paradgrenar av idag, feminism och jämställdhet, inte alls ha klarat sig så bra vare sig nationellt eller internationellt. För på dessa områden så är vi ju världsbäst, som vi alla har fått lära oss. Och allt detta är inte så konstigt, för medlöperiet har faktiskt gamla svenska anor!

Som bekant så är vårt land också folkrörelsernas land framför alla andra. Exemplen är många: Arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen, idrottsrörelsen och kvinnorörelsen inte att förglömma! Och inget ont om dessa, de flesta hade ett seriöst budskap och gjorde säkert nytta samt fick skaror av mer eller mindre hängivna anhängare. Och ingen generell skugga över dem heller, det fanns nog både idealister såväl som opportunister eller rena medlöpare, och alla tillhörde de förstås sin tid med sina förutsättningar. Ordet "rörelse" berättar ju f.ö. själv vad det handlar om. Och ifall en sådan rörelse snabbt önskar sprida sitt budskap, då behövs det förstås personer som är öppna för nya idéer, beredda att omedelbart ställa upp. Ibland kanske utan att hinna tänka efter så mycket, eller utan att komma med några dumma frågor. Folk som stundom och aningslöst säger ja och amen till samtliga påbud uppifrån eller nerifrån eller från endera väderstrecket, eller till dominerande grupper eller individer i omgivningen. Och som därmed bidrar till att budskapet snart blir mer eller mindre "självklart", med rätt eller orätt, vilket historien visar.

Dagens medlöperi, till förmån för feministiska idéer, leds av proffstyckare. Tätpositionen innehas av genusopportunisterna, rikspressens feminissar och riksdagens feministrar, samt av diverse andra kändisar. Här har vi nationens främsta självutnämnda "könsexperter", vilket innebär att de kan konsten att härska genom att söndra med hjälp av ensidig agitation om och mot kön. Denna konst utövas främst genom den toppstyrda "jämställd-hetsdebatten", vilket torde vara den mest korrekta benämningen på den faktiska svenska könsapartheid, som i 30 år förvandlat kvinnor till ömkansvärda fjäskobjekt och män till vuxenvärstingar, det senare genom ihärdig politisk brutalisering. Alltsammans ett medlöperi helt på feministiska villkor!

Ett talande exempel är FN-rapporten/lögnen från 2003 minst en halvsida i DN med följande budskap: "Den vanligaste dödsorsaken bland unga kvinnor i Europa är genom våld från män."

Partier, partiledare eller tidningsledare, alla de som säger sig ta ställning för "jämställdhet", sväljer glatt den makabraste extremfeminism! Ingen kräver minsta rättning i leden, någon kritik är det inte tal om. Ledarskapet och diskussionen har ersatts av det loja medlöperiet!
Undfallenheten får också dölja det demokratiskt tvivelaktiga i riksdagens ytliga och vinklade könspolitik. För i de djupa folkleden har feminismen tvärtom bara ett fåtal procent verkliga anhängare. Under tystnad mottar ändå det svenska folket denna "jämställda" överordnings ständiga pekpinnar. "För det är ju ändå feminismen som…" Ja, som fått tolkningsmonopol till den mytologiska jämställdheten, den som skall "befria de förtryckta kvinnorna", våra partners och systrar. Vem vågar protestera mot något sådant? Medlöperiets framgång i landet är total!

"Kvinnlig frigörelse, jämställdhet, patriarkaliskt förtryck" osv., allt fick plats i den feministiska "grisen i säcken", statligt införskaffad utan kontroll vilket alltid annars varit så viktigt! En av många effekter blev att "jämställdhet á la feminism" på oklara vägar fördes fram som särskilt lämpad för att leda våra ungdomars demokratiska och moraliska utveckling! Nyrekryteringen, den politiska indoktrineringen av barn och ungdomar till anhängare och medlöpare, är av avgörande betydelse för genusopportunismens överlevnad, och detta sker ända nerifrån dagisnivån ända upp till universiteten, med ungefär samma nivå där.

Lika självklar som politruken var på gårdagens Sovjetiska u-båtar, lika självklar verkar feminismen idag vara på svenska skolor, ungdomsmedia, ungdomsförbund osv. Alltid med samma medföljande obligatoriska "genusanalys": Endast det ena könet har problem värda förståelse, nämligen flickorna, och detta problem är det andra könet, pojkarna! Så enkelt!

Feministkontamineringen har också varit särskilt snabb i ungdomsförbunden, det är bråttom, som vi sett kanske för bråttom ibland, när morgondagens politiska makthavare skall utmönstras och skolas. Vissa förbund har också varit så snabba, t.ex. med att registrera nya medlemmar och därmed få statsbidrag för dem, så att många av dessa "anslutna" ungdomar inte ens hade hunnit anmäla sig själva! En del hade inte ens funderat på detta! Men så hävdar ju också just dessa båda ungdomsförbund, med medlöperiets logik, ofta och stolt sin anknytning till feminismen, den -ism till vilken gigantiska statsbidrag inflyter per automatik!

Med hjälp av medias enögda könspropaganda samt enköns-öronmärkta bidrag från politikerna har numera både gårdagens och dagens svenska folkrörelser, organisationer, föreningar m.fl. mer eller mindre inkorporerats med våra svenska världsbästa paradgrenar: "Feminism och jämställdhet." Eller om nu dessa båda bör betraktas som en och samma gren, för någon skillnad vill den förra inte alls kännas vid. "Feminism" fick tidigt tolkningsmonopol till vad jämställdhet är, samt hur, när och varför den skall användas eller inte användas, och detta monopol är något som alla anhängare men även korrekt inställda medlöpare utan förbehåll ställt upp på. "Jämställdhet" är idag en av våra heligaste kor, men fungerar även som en trojansk häst! Med hjälp av denna "jämställdhet" kan ledande feminister nästla sig in nästan överallt, även med demokratimaskerade matriarkaliska tankar, drömmar eller ambitioner.

Dagens medlöpare är till skillnad från gårdagens varken oskyldiga eller okunniga, eller borde inte vara det. Den mesta kunskapen finns, även med facit från 30-talet, det decennium som tydligast visat upp medlöperiets mörka baksida när civilkuraget har sviktat. Och att många medlöpare av idag kanske känt sig "tvingade" av karriärskäl, genom grupptryck eller liknande, och att de faktiskt kan ha blivit både mutade eller dopade ända upp i högsta instans, ja det verkar ju inte riktigt spela någon roll. För ändamålet helgar som bekant medlen, särskilt i dessa sammanhang förstås.

Vanliga dopingmedel är t.ex. Manna-Retas swinmärg, med animaliskt Roksefan, "bättre än kinesiskt sköldpaddsblod", God-runs dropouts smaklöst, både verkar och försvinner snabbt men kan spåras samt Alla-Monas stereotyper mycket vanligt, kan inhandlas t.o.m. i Pressbyrån. Medlöpardopingmedel vilka samtliga trots vissa ökända biverkningar ändå ständigt och helt öppet rekommenderas!

Så under feministjämställdhetens paraply hukar nu allesammans, media, partier, institutioner, organisationer m.fl. Så fullföljdes i Sverige genom allmänhetens tysta bifall och under 30 år det stora nationella medlöperiets "följa John". Dvs. media följde DN, partierna följde Gudrun Schyman, och JÄMO följde Fi! Och i Eva Lundgrens ivrigt satanistsnokande fotspår traskade regeringen! Kanske därför, enligt Winberg, "världens mest feministiska regering"?
För ingen ville diskvalificeras för "kvinnoförakt, sexism, chauvinism" eller alla andra för män förbehållna anklagelser, så knappt någon enda vågade öppna munnen och ifrågasätta löpet. Feminismens "förtryckta" uttolkare hade krävt och snabbt fått en större auktoritet än både kyrkan och monarkin. Och av den så högtidligen upphaussade "jämställdhetsdebatten" återstod snart endast en mansfobisk feministmonolog, vars slogans så ofta upprepades att de bevisade sig själva!

Utan medlöparna stannar nog Sverige, i alla fall den svenska feministjämställdheten. Kanske är man rädd för att hela landet i så fall rentav skulle börja gå baklänges!?
Men faktum är, att det i detta sammanhang sedan rätt länge närmast råder "på stället marsch". Ingen verklig rörelse utan snarare rundgång, förstelnad dogmatik och ideologisk status qou. Med ett folk som stillatigande befinner och finner sig i en uppifrån beordrad, riksomfattande och ständigt upprepad svensk "jämställdhetsmanöver":

UPPSTÄÄÄLLNING! På två led JÄMSTÄÄÄLLNING! GIIIIIVAKT! Damerna tar ett steg framåt, herrarna tar ett steg bakåt!
VÄÄÄRKSTÄLL! På stället MAAARRRSCH!

Att denna allmänna order alltid blir verkställd, beror det på att ordern ifråga är så jämställd? Eller beror det på att demokratin på detta område är inställd, kanske helt avställd?

Undrar: PRIX EUALIA

Av Joakim Steneberg 08 mar 2006 16:47