Uppdatera konsumtionsbehoven

Denna självklarhet skriver Adam Smith 1776, men det är något som ofta glöms bort i den allmänna debatten. Och därmed hamnar det inte på den politiska och massmediala agendan. Hur många är det t.ex. som idag reflekterar över och begrundar att den enskilda människans konsumtion är målet och meningen med all produktion, hela arbetsmarknaden och en stor del av all utbildning! Arbetsmarknaden och utbildningen bör därmed enbart ses som en för närvarande mycket stor och omfattande "transaktionskostnad", för att varje människa om och om igen vid varje behov, skall kunna förse sig med de rätta sakerna på rätt plats vid rätt tidpunkt. Detta är den självklara och basala förutsättningen för varje människas fysiska överlevnad och varje människas fysiska och psykiska välbefinnande.

Utbildningen kan naturligtvis i många fall även ge eleven en kreativ aha-upplevelse. Och på arbetsmarknaden kan deltagarna från och till uppleva ett fokuserat engagemang. Kreativitet och engagemang är därmed mänskliga konsumtionsbehov som många med tillräckliga ekonomiska resurser är beredda att själva betala för. En relativt stor del av utbildningen bör alltså kunna erbjudas på en fri marknadsarena, utan att behöva vara påtvingad eller obligatorisk. Mer eller mindre påtvingad villkorad utbildning är naturligtvis dessutom oftast helt ineffektiv.
Citat: "...När du talar till en annan människa så måste du hela tiden vara intressantare än den andra människans egna tankar - annars hör han eller hon inte på!..."
Länk: hemlin.pp.se

På arbetsmarknaden är det redan ett relativt antal som själva "betalar/försakar" mer eller mindre, för att delta i olika projekt som upplevs som meningsfulla, kreativa och engagerande; exempelvis konstnärer, olika artister, idrottsledare m.fl. Utbildningen och arbetsmarknaden har alltså i vissa fall en dubbelroll för deltagarna, samtidigt som det i de flesta fall för dem som konsumerar och använder slutprodukten utgör en relativt mycket stor infrastrukturell "transaktionskostnad".

Arbetsmarknaden - och då även i viss mån dess nödvändiga utbildning - medför alltså mycket stora kostnader för att konsumenterna och för att alla olika sorts förtag och organisationer skall kunna använda sig av olika sorts produkter byggnader, anläggningar, fordons-, maskin- och apparatenheter, infrastrukturella system, utrustningar och alla andra saker. De som producerar och distribuerar tillverkade produkter, behöver ju själva använda olika sorts tillverkade produkter för att kunna producera och leverera andra sorts tillverkade produkter. Kostnaderna för att använda tillverkade produkter är därmed ett i flera steg fördyrande för alla användare, och särskilt då för alla rena tjänsteföretag, och i sista hand och allra mest för de enskilda konsumenterna.

En mycket stor del av alla dessa kostnader bör numera i avsevärd omfattning kunna reduceras och elimineras genom att med alla medel försöka bygga upp en totaloptimerad logistikstruktur där exempelvis utvalda delar av produktsortimenten hyrs och leasas av användarna, samtidigt som arbetsmarkanden för tillverkningar och leveranser reduceras så mycket som möjligt genom att automatiserade maskinella processer tar över så mycket som möjligt. Allt för att reducera konsumenternas och brukarnas kostnader så mycket som möjligt.

Idag är det mer än 40 av den arbetande befolkningen som med sitt arbete på något sätt bidrar till att öka kostnaderna och priserna på tillverkade produkter. Mycket av detta är helt uppenbart onödiga och kostnadskrävande mänskliga arbetskraftsbehov, som med envisa och målmedvetna åtgärder från bl.a. konsumenternas och brukarnas sida successivt och avsevärt bör kunna reduceras och elimineras. Dagen producenter och leverantörer förmår uppenbarligen inte att i nämnvärd grad strukturrationalisera och integrera tillverkningen och leveranserna.

Med nuvarande möjligheter till ökad teknisk effektivitet - som bara väntar på att utnyttjas - så bör alla människor kunna erbjudas möjlighet att tillgodose avsevärt mera än enbart de fysiska basbehov och den sociala trygghet som dagens välfärdssystem i viss mån förmår att erbjuda. Det som med nuvarande resurs- och kostnadskrävande infrastrukturella och sociotekniska system inte alls görs tillgängligt i tillräcklig omfattning för de flesta människors behov, är engagemang, avkoppling, tillgivenhet, förståelse, kreativitet, identitet/mening och frihet.

Detta bör snarast göras uppenbart för alla, så att angelägna förändringar målmedvetet och successivt kommer att genomföras. Med återkommande tv-program så bör olika framtidsscenarier kunna visas upp för den miljard människor som regelbundet tittar på tv visionära, dokumentära, tv-serier, såpoperor, dokusåpor osv.. För att ge underlag för tv-serierna så bör det lämpligen kunna ordnas återkommande "arkitekttävlan" mellan olika kompetensblock med strukturarkitekter, framtidsarkeologer, kreatörer, innovatörer, transaktionskockar m.fl.

Av Uno Hansson 02 mar 2006 20:46