Att inte få ligga

Att knulla eller inte knulla, det är frågan mina damer och herrar. I Nöjesguiden mars, 2006 skriver Maxim Lindqvist: "Att inte få ligga är det vanligaste handikappet efter blindhet och läspning". Sedan rekomenderar han alstret The Game, eller Spelet, där dess författare Neil Strauss lär sig hur man förvandlas från osedd musiknörd till suepercasanova numero uno. Helt enkelt är denna raggbibel en heterosexuell "nyckel till kvinnors innersta tankar och en manual i hur man manipulerar dessa", allt enligt Lindqvist som är rätt het på Natalia Kazmierska och hoppas få sig ett knull med henne inom en snar framtid.

I liknande anda kan man samtidigt läsa en krönika av Hugo Rehnberg, chefredaktör på bratmagasinet Pause nr 1, 2006, där han uppmanar tjejer att inte låta vänta på sig. Han förstår mycket väl att kvinnokönet inte vill knulla efter första träffen på tu man hand, trots allt vill tjejer inte anses vara i billigaste laget, men att vänta mer än andra dejten blir rena rama impotenschocken för tjugofem till trettioplussare som Rehnberg själv. Själv berättar allas vår Rehnberg om en sexig brutta han dejtade två gånger och som sedan snäste av honom med nån lam Ricky Lake-replik, på engelska såklart. Det var droppen för chefredaktören på Pause som spenderat många minuters runkfantasier och surt förvärvade journalistpengar på tjejen som slutligen dumpade honom för att inte verka för lättfotad.

Vad både Nöjesguidens Maxim Lindqvist och Pauses Hugo Rehnberg glömmer berätta är dels vad det är för tjejer de egentligen dejtar, dels kör bägge en hårt dragen generalisering att alla kvinnor är likadana.

Heterotjejer i ung ålder har en massa fantasier om killar. Så småningom realiseras fantasierna mer eller mindre. Den mycket upprepade och sönderanalyserade skillnaden mellan tjejer och killar är att de förstnämnda förväntas bli uppraggade eller utbjudna på dejter, medan de sistnämnda antas vara de som raggar upp eller som frågar om en träff. Kalla det naturligt, tyck att det är förlegat, anse att det är nonsens, mina vänner: säg vad ni vill. Hur man än vrider och vänder på det så är det i slutändan detta parningssätt som anses vara korrekt i vår heteronormativa värld.

Men lyckligtvis finns det undantag; många, kanske missförstådda och ibland förvirrade sådana. För hur står det egentligen till med snubben som tycker att det är asjobbigt att fråga ut en tjej och hellre låter bli än att få ett nej, samt tjejen som gärna föreslår en fika eller middag utan att blinka eller rodna en endaste sekund? De kommer att dras till varandra. Killen i fråga kommer automatiskt att blicka mot ohämmade, skrupelfria kvinnor som dessutom inte skäms för att knulla på första dejten om bägge vill, medan kvinnan som frågar ut killen vet att han inte kommer att tycka att hon är allt för skamlös bara för att hon visar intresse.

Om herrar som Lindqvist och Rehnberg verkligen inte uppskattade den meningslösa katt-och-råtta-leken skulle de i första taget aldrig ens snegla på tjejer som de innerst inne vet inte kommer att ligga med dem första kvällen. Och då skulle man slippa den onödiga rekomendationer om införskaffning av en fånig bok där man lär sig hur man ska lyckas sätta på en massa tjejer, alternativt en text där man uppmanar kvinnofolket att lätta på trycket och ge med sig.

Käre Maxim och Hugo: kvinnor vill knulla och smekas precis lika mycket som ni, de är bara så fasansfullt rädda för vad ni ska tycka om dem. En tjock raggningsmanual eller en eventuellt uppmuntrande krönika förändrar inte attityderna ute i samhället för genom dessa alster behandlar man inte det underliggande problemet kvinnors rädsla för horryktet utan diskuterar endast symptomet killars kåthet. Och glömmer att män fasar lika mycket för att bli avvisade som kvinnor inte vill anses vara lätta, samt att just denna fruktan påverkar bland det skönaste som finns: det ohämmade knullet i sig.

Av Sofia Hadjipetri 01 mar 2006 21:12