Att göra en höna av en fjäder

Det finns ett gammalt uttryck som heter Att göra en höna av en fjäder. Protester, dödshot, ambassader som sätts i brand och upplopp efter Jyllands-Postens publicering av bilder på profeten Muhammed är ett utmärkt men livsfarligt exempel på detta. Och på det politiska spel som ligger bakom alltihop.

Bilderna publicerades i september förra året. Bakgrunden var bland annat att en författare som skulle skriva en barnbok om islam inte fick några tecknare som ville illustrera. Tidningen utlyste då en tävling där tecknare uppmanades skicka in "sin" bild av profeten. Tolv teckningar publicerades. Några, i min mening helt normala -andra med rasistiska förtecken.
I december kommer kritik mot Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen.
Den 7 januari bestämmer sig åklagare för att inte väcka åtal i frågan.
Först i slutet av januari exploderar hela krutdurken. Reaktionen kommer strax efter valet i Palestina då terrorstämplade Hamas får majoritet. Är detta en tillfällighet?

Flera skribenter, bland annat frilansjournalisten Salam Karam har pekat på att det hela är en gigantisk politisk apparat som har satts i rörelse efter valet i Palestina.
I detta fall har al-Fatah försökt vinna tillbaka anhängare genom att peka på att Hamas inte är enda gruppen med monopol på muslimska frågor. Varför var till exempel al-Aqsa martyrernas brigader de som var först med dödshoten?

Jag kan förstå om muslimer världen över känner sig kränkta, sårade och ledsna. Yttrandefriheten ska även gälla för de som vill slippa se en viss sorts bilder. Respekt för människors religioner och det de håller heligt är viktigt.
Men där tar det slut. Någonstans gick reaktionen över styr.
Dödshot, bränder och våldsamheter är fullständigt oacceptabelt. Tilläggas kan att betydligt grövre rasistiska och antisemitiska bilder där judar som etnisk grupp pekas ut med antisemitiska drag som hämtade från nazistiska tidningen Der Stürmer på 1930-talet cirkulerat i svensk press vid otaliga tillfällen under satirens flagga.
Samhällets reaktioner har ofta varit ljumma. Ansvariga svenska tidningar och medier har försvarat sig med den heliga kon - yttrandefrihetens grundprincip. Vad hände med den och med soldariteten med Danmark efter Muhammedbilderna?

Många av de människor som demonstrerar och skanderar högst mot bilderna är inga välorganiserade grupper, utan människor i samhällets utkant och vilsna ungdomar där ilskan över sin egen och sitt folks situation underblåses av de religiösa ledarna som utnyttjar detta till fullo. När en för dem så viktig religiös symbol anses hånas av västvärlden, får den uppdämda vreden sitt utlopp.

Protesterna från muslimska grupper i Mellanöstern har eskalerat. Brinnande ambassader, oroligheter och våld har troligen gjort betydligt mer för att cementera islamofobin i västvärlden än vad några idiotiska bilder någonsin kunnat göra.
Till syvene och sist är det de religiösa ledarnas ansvar och skuld. Religiösa fundamentalistiska liksom maktfullkomliga ledare och diktatorer underblåser hat. För endast genom hatet och genom att göra en höna av en fjäder i eget politiskt syfte kan de själva behålla makten.

Av Ninna Bengtsson 06 feb 2006 10:25