En sexig men glömd värld

Ni vet hur det är med oss svenskar. Olycka, sjukdom och död ser vi ofta som personliga förolämpningar. Vi får krishantering när olyckan slår till. Vi tas om hand med terapi. Man skulle kunna tro att vi är ett ovanligt känsligt folk.

För hundra år sedan var Sverige Europas fattigaste land. På 30-talet hade vi fortfarande den högsta spädbarnsdödligheten. Döden, nöden och plågorna levde kvar som kollektivt minne även hos senare generationer. När andra folk, långt härifrån, oftast i Afrika, drabbades av torka, svält och krig ställde vi upp.

Numera vänder vi katastroferna ryggen. Vi orkar inte med allt elände. Vi har haft vårt, Estonia och tsunamin. Vi vill vara glada och gläds därför åt länder där tillväxten är hög, som i diktaturen Kina. I Afrika blir det aldrig någon ordning och vi vet ju varför.. Mummel, mummel…

Strax utanför Europas gräns stoppas därför flyktingar med stängsel, vakter, hundar och kulsprutor. Vi vill inte att de ska komma hit för att parasitera på välståndet vi byggt upp genom att plundra och förslava deras förfäder. Allt som sker i Afrika idag är en konsekvens av vad Europa gjorde igår. Den skulden förnekas dock kollektivt.

Tre miljoner svältande Homo Sapiens i Nigeria bekymrar ingen, medan situationen vid oljekällorna understundom oroar Homo Ecconomicus. Läkare utan gränser och andra hjälparbetare larmar regelbundet för tämligen döva öron.

På World Economic Forums möte i Davos predikar rocksångaren, och numera torypolitikern, Bono, att det är "sexigt att förändra världen". Företagen kan kapa åt sig marknadsandelar genom att uppträda som goda, altruistiska medborgare, säger han. American Express lanserar därför ett "rött kreditkort", där en procent av omsättningen ska gå till hjälpbehövande. Men om nöden blir lönande, hur blir den då? Oumbärlig?

Den permanenta krisen i Afrika och på andra håll säljer varken lösnummer eller reklamtid i teve. Nyhetsrapporteringen uteblir. Sveriges Radios afrikakorrespondent bevakar ensam denna enorma kontinent från ett kontor i Johannesburg. Dessutom är det förenat med livsfara att vistas på de platser där dramatiken äger rum. Legendariska utrikesreportrar som polacken Ryszard Kapucinski, alltid på plats mitt i elden, finns inte längre.

Man får alltså pussla ihop bilden på egen hand, hemma i stugvärmen. Denna artikel är i korthet en redogörelse för tillståndet i den glömda världen.

KONGO: Kriget har krävt 3 miljoner dödsoffer. Extrem fattigdom. Hälsovården har kollapsat. Miljoner flyktingar tas om hand i grannländerna. De fattigaste länderna i Afrika härbärgerar fler flyktingar än den rika världen gör tillsammans.

TJETJENIEN: Kriget fortsätter. Olidliga levnadsförhållanden för befolkningen. Mord och plundring är vardag och sjukvården är kaputt.

HAITI: Laglöst land. Den ena våldsvågen efter den andra drabbar oskyldiga när kriminella gäng och paramilitära styrkor plundrar och skjuter.

INDIEN: I nordöstra delen inträffar ständiga våldsutbrott mellan etniska och religiösa grupper. Många flyktingar.

SUDAN: Kriget fortsätter och behovet av mathjälp är extremt. Flyktingarna räknas i många, många tusen.

SOMALIA: Säkerheten är noll för folket, våld och plundringar rasar i landet. 1,5 miljoner svälter. Sjukvården har kollapsat.

COLOMBIA: Tre miljoner människor har flytt till städerna från gerillakriget på landsbygden. Flyktingarna lever under svåra förhållanden.

ELFENBENSKUSTEN: Här är 100 000-tals människor på flykt undan kriget. En miljon får mathjäp.

UGANDA: Brutala konflikter i norra delen av landet. 1,6 miljoner befinner sig på flykt.

KENYA: Mellan 1,5 och 4 miljoner människor i akut behov av mathjälp.

ETIOPIEN: 7,2 miljoner är i behov av nödhjälp.

NIGERIA: Tre miljoner svälter.

LIBERIA: 700 000 är utan mat.

MALAWI: Halva befolkningen är utan mat.

ZIMBABWE: En tredjedel av befolkningen behöver akut mathjälp.

SWAZILAND: Tjugofem procent av befolkningen hotas av svält.

ZAMBIA: 2,5 miljoner behöver mathjälp.

Källor: Läkare utan gränser. Human right watch. 2006

Av Roger Lord 27 jan 2006 11:21