Världens undergång är nära

Klyschan att "vi lever i tid av stora förändringar", blir svårare och svårare att avfärda som just en klyscha. Det är givetvis både goda och dåliga förändringar som vi går igenom, men det mest oroande är kanske att de senaste decennierna allt oftare avslöjat att flera av de goda förändringarna har orsakat de dåliga och riktigt allvarliga förändringarna av vårt samhälle och vår värld.

Något som aldrig, eller väldigt sällan, nämndes i debatten av de höga sjukskrivningstalen är att vi faktiskt blivit sjukare de senaste 50-100 åren och att detta är välkänt, åtminstone inom forskningsvärlden. Denna sjukdomsutveckling hänger starkt samman med industrialiseringen och våra radikalt förändrade levnadssätt de senaste 100 åren, eftersom man kunnat se samma utveckling i fattigare länder under samma period. Några få exempel på sjukdomar som ökat drastiskt är båda typerna av diabetes, astma och allergier, svåra kroniska tarmsjukdomar som t ex Crohns sjukdom och autoimmuna sjukdomar som t ex MS, reumatism, ALS och Alzheimers. De flesta av dessa sjukdomar har en genetisk faktor, vilket innebär att endast de som har anlag för detta kan drabbas, men vad som avgör om man verkligen insjuknar eller inte är oftast miljöfaktorer, dvs alltifrån vad vi stoppar i oss till hur mycket vi rör på oss, och vad som finns i den luft vi andas. Att man har ett genetiskt anlag för någon sjukdom innebär alltså inte att man oudvikligen kommer drabbas av den sjukdomen. Därför bör det finnas all anledning att tänka över våra levnadsvanor, eftersom det är förändringen av dessa som orsakat uppgången av dessa och flera andra sjukdomar. Ingen kan heller veta om den bär på anlag för någon allvarlig sjukdom som kan utlösas av miljön, så detta berör alla människor.

Det allra mest oroande är kanske ändå det vi ännu inte vet så mycket om. För någon månad sen kom en forskningsrapport som sa att även små doser av mobilstrålning kan döda hjärnceller och forskaren som fått fram resultaten påstod att en hel generation kan vara i fara. Detta dök bara upp som en notis i några tidningar och jag tror inte det nämndes i tevenyheterna ens. Anledningen att denna typ av nyhet inte väcker större reaktioner är främst två orsaker. Det första är att vi medborgare är så vana vid forskarlarm var och varannan dag i medierna att vi inte längre kan ta till oss allt, samtidigt som det är svårt att bedöma hur allvarligt det är. Den andra faktorn till att detta inte skapade större rubriker är att detta bara var en enda forskares rapport. För att detta påstående ska bli ett faktum att ta på allvar, så krävs att flera forskare får samma resultat, vilket oftast är en process som kan ta många år. Dessutom kan det ta flera år innan någon forskare ens får för sig att undersöka hälsoeffekterna av en viss produkt. Detta är knappast ett problem som är begränsat enbart till mobiltelefoner, utan gäller nästan alla produkter i vårt samhälle. Forskningen ligger ständigt hopplöst efter, både tidsmässigt och resursmässigt. Industrin pumpar ut produkter med olika ämnen och tekniker i snabb takt, utan att vi har någon större kunskap på hur dessa påverkar vår hälsa och miljö. Oftast upptäcker vi farorna med olika ämnen och produkter när katastrofen redan är ett faktum och bevisen är uppenbara. När det gäller vissa droger som man inte vet hur farliga de är, så har man principen att de ska vara förbjudna så länge vi inte vet om de är farliga eller ej. Märkligt nog gäller rakt motsatt princip för alla andra produkter, dvs så länge vi inte vet att något är farligt så är det fritt fram att massproducera varan.

Vi måste snart välja om vi ska fortsätta som vi gjort tidigare, eller om vi ska se över och förändra vår förhållning till produktion och levnadsvanor. Om vi fortsätter som vi gjort senaste tiden så kommer vi snurra allt snabbare i det ekorrhjul vi redan befinner oss i. Vi har en industri som skapar produkter som är skadliga både för vår hälsa och miljö och kanske är även jobben i sig själva skadliga, eftersom människokroppen exempelvis inte är anpassad att sitta ner så mycket som många av oss gör. Detta gynnar en växande läkemedels- och hälsoindustri som ska reparera det växande antalet sjuka och trasiga människor, samtidigt som skatterna måste hållas höga för att ta hand om de sjuka. Ändrar vi istället våra levnadsvanor och ser över vad vi egentligen behöver och vad vi stoppar i oss, så kanske vi både kan jobba mindre, få bätte samhällsekonomi och få bättre hälsa och miljö.

Även om hälsoutvecklingen är oroande, så är det ingenting jämfört med vår miljöförändring. Har vi inte en hållbar miljöutveckling så spelar det inte så stor roll hur det går med vår hälsa. Växthuseffekten är så uttjatad och de flesta känner till allvaret med detta, så jag tänkte istället nämna några mindre kända orosmoment, men först ändå några saker om växthuseffekten som sällan nämns i media.

Etanolbilarna, eller miljöbilar som de kallas, som nästan verkar ses som en räddare i nöden från växthuseffekten bör nog tas med en stor skopa salt. De släpper ut minst lika mycket koldioxid som bensinbilar och dessutom lite giftiga ämnen, bl.a. cancerframkallande substanser. De går visserligen på ett förnybart bränsle, till skillnad från bensin, men eftersom etanolen främst tillverkas av utvinning av växter, så hänger det på att vi hinner återuppdriva växterna i minst samma takt som vi förbrukar dem, annars ligger en del av våra växter risigt till på lång sikt. Men även i detta sammanhang är det vi inte vet, det som kanske är det största hotet. I USA så tror man mycket på vätgasdrivna bilar, som bara släpper ut vattenånga. Frågan är om någon egentligen vet vad som händer när miljontals bilar dagligen spottar ut mängder av vattenånga? Kommer våra områden brevid vägarna förvandlas till sumpmarker, eller kommer vattenångan, som också är en växthusgas, stiga upp i atmosfären och där bidra till växthuseffekten? Vi har de senaste decennierna börjat tänka mer på vad vi släpper ut, men fortfarande tar vi inte någon dirket hänsyn till kvantiteten. En omfattande omvandling av ett ämne till ett annat, medför en rubbning i vårt ekosystem förr eller senare, oavsett hur miljövänligt ämnet än är. I tidernas begynnelse var det syreproducernade bakterier i havet som såg till att det blev syre i vår atmosfär så att vi så småningom kunde utvecklas och andas i den. Bakterierna var visserligen ett stort gäng och det tog sin tid, men liknande drastiska effekter efter samma princip kan ske idag av massutsläpp och massomvandling av olika produkter.

En annan kommande miljökatastrof, som visserligen inte ligger speciellt nära oss i tiden, är våra sinande fosfatkällor. Fosfat ingår i allt liv och utan naturlig tillgång på fosfat finns inget liv. Klippor och berg rika på fosfat bryts idag för att användas i gödsel. Oftast innehåller gödslet mer fosfat än vad växterna kräver, detta leder till att fosfat läcker ner till grundvatten och spolas ut i hav eller vattendrag och sedimenteras på botten, där det förblir tills en eventuell landhöjning sker. I det naturliga kretsloppet läcker också en viss mängd fosfat ut i vatten, men ungefär samma mängd återförs när mineraler från fosfatrika klippor vittrar bort av vatten luft och förs med vinden ut över hela jorden och når växtligheten. Efetersom de fosfatrika klipporna idag försvinner betydligt snabbare än landhöjning, så har vi skapat oss en ohållbar rubbning av ekosystemet, som kan få drastiska konsekvenser i framtiden.

När vi ändå är inne på gödsling så kan det vara värt att nämna att kväve i form av ammonium också behövs i stora mängder till gödsling. Förutom att den omfattande industriella tillverkningen 50 miljoner ton per år i USA av kvävehaltiga ämnen kräver mycket energi och därmed mycket bränsle idag oftast fossilt bränsle så leder ett överskott av kväve till en negativ påverkan på annan växtligheten i närheten av de gödslade odlingarna.

Försurningar är ett annat ämne som pratades mer om för något eller några decennier sen. Även om de har minskat, så har de inte upphört. Det många inte känner till är att skogar, sjöar och andra områden med växtlighet, har en viss buffertförmåga mot försurningar. Detta innebär att de kan kompensera och motstå försurningar ett tag, tills dess att buffertämnena som neutraliserar försurningen är förbrukade. När denna buffert är förbrukad sker en snabb och drastiskt förändring av markens pH surhetsgrad. För några decennier märkte vi detta genom att fiskarna i många av våra insjöar plötsligt försvann, men det är inte omöjligt detsamma kommer hända våra skogar förr eller senare. Kommer denna buffertförmåga förbrukas i skogarna så kommer i princip all växtlighet i skogarna och därmed djuren som lever i dem, försvinna på kort tid. Även om vi minskat våra utsläpp av försurande ämnen, så riskerar vi få in andra länders utsläpp med vind och regn, samt att de små mängder vi fortfarande släpper ut på längre sikt kanske ackumuleras och överstiger skogarnas buffertförmåga. Vi får hålla tummarna att återbildandet av buffertförmågan går snabbare än försurningarna, annars ligger vi risigt till även där.

Jag vill inte med denna artikel uppmana till kollektivt självmord eller bildande av domedagssekter, för trots allt så görs det många bra och viktiga åtgärder. Vi har också stora kunskaper om vad som håller på att hända och vad som behöver göras för att motverka detta. Problemet idag är att risken är stor att det görs för lite och för sakta. Så länge vi inte har metoder att skapa en hållbar utveckling med ett fungerande kretslopp, så måste vi dra ner på vår konsumtions- och produktionstakt. Gör vi inte det så kommer vi oundvikligen gå mot ett kollektivt självmord utan dess like.

Vad som skulle behövas är ett närmare samarbete mellan forskare och politiker, med ett minskat inflytande av lobbyister som har ekonomiska intressen och framförallt ekonomiska resurser att effektivt påverka och lobba för sina intressen, tills killand från forskarvärlden.

Av Tobias Jeppsson 20 jan 2006 17:27