Kärnfamilj- plikt mot samhället eller sann kärlek?

Till kärnfamilj räknas två föräldrar, en manlig och en kvinnlig och ca 1-3 barn. Men vad är egentligen själva kärnan? Kärnan som förespråkar den idylliska samhörigheten mellan man, kvinna och ett antal barn, vem bestämmer och avgör hur den ser ut?

Själva grunden i en familj anser jag ligga i kärlek, respekt och tillit till de andra i familjen. Men hur konstallationen ser ut, det varierar ju från familj till familj. Varför anses roten till det goda ligga i enbart en kombination mellan en man och en kvinna? Varför skulle det ge mer trygghet och sundare värderingar än en "icke-kärnfamilj" med två kvinnor och tre barn, eller två män och ett barn? Vart någonstans ligger egentligen kärnan i det?
Jag anser att den kärna som förespråkas i det ovanstående, finns i vilken familj sammansättning som helst. Barn som växer upp med två mammor istället för en mamma och en pappa är inte automatiskt mer otrygga, har mer osunda värderingar än barn som växer upp i s.k sanna kärnfamiljer. Grunden ligger inte i vilken sammansättning familjen har eller inte har, det ligger i människosyn och respekt. Barn behöver inte bli mer trasiga för att de växer upp med bara en förälder och jag vill innesluta de i kärnfamiljerna. Barn som växer upp med en mamma och en pappa kan bli minst lika olyckliga som barn som växer upp med två pappor. Det handlar om vad vi vuxna gör dem till, och hur vi vill att de ska bli behandlade. Alla familjer är kärnfamiljer. Och definitionen på familj är "grupp som lever i samma hushåll", och det står ingenting om hur många av varje sort det ska finnas.

Av Malin Gardskär 18 jan 2006 19:06