Skilsmässa, ett misslyckande

Dagligen läser jag om hur boven jagas som orsakar att det är så usla resultat i skolorna, och var det brister. Vad ska jag då som förälder göra, finns det något jag kan göra?
Jag tror att vi som blir föräldrar måste inse redan den dagen barnet föds, att de kommande sex åren innan barnet börjar skolan är minst lika viktiga som de nio första åren grundskolan pågår. Otroligt mycket viktigare än många inser. Dessa första år lägger mycket utav grunden för hur barnet ska bli i framtiden och klara av att handskas med olika situationer.

En stor grundtrygghet och mycket kärlek är otroligt viktigt och ger barnen ett försprång när de plötsligt ska sitta stilla i bänkar och koncentrera sig. Att se till att barnen får i sig ordentlig frukost innan skolan, att se till att de får tillräckligt med sömn, att hjälpa dom med läxorna alltid så att de inte kommer efter i skolarbetet och på grund av detta blir oroliga, att låta barnen se att både mamma och pappa hjälps åt med detta så att de inser att de är älskade, och att man verkligen bryr sig. Barn hamnar ofta i situationer där de kan känna sig osäkra och behöver verkligen kunna känna backup från hemmet.

Låt gå för att det finns usla lika mycket som fantastiska lärare, man kan faktiskt diskutera med sitt barn och förklara för dom att människor kan ha dåliga dagar, även lärare. Skulle man upptäcka en av de usla så kan man förklara för sitt barn att dessa finns och kommer även att finnas ute i arbetslivet, man kan göra sitt bästa ändå.
Sedan kan man som förälder undersöka bakvägen om det finns ett stort missnöje med just denna lärare och i så fall ta tag i detta genom kontakt med skolan. Men jag tror ändå att vi som föräldrar måste agera i första hand på hemmaplan där vi är bäst och kan mest, låt andra jaga bovar så gör vi vårt bästa från den dag de föds.

Sen vill jag även påpeka att en skillsmässa är ett misslyckande på det familjeliv man planerade, idag är det en så stor och viktig dag när man gifter sig och allt ska vara så rätt men en skillsmässa rynkar man knappast på pannan åt. Inser inte människor vad de gör med barnen när de skiljer sig ? Har man helt tappat greppet ? Det är säkert fy skam att säga så här i Sverige idag men ärligt talat så kunde jag inte bry mig mindre. När man gifter sig och skaffar barn idag, tänker verkligen folk " Jag ska leva resten av mitt liv med denna människa och vi ska ha trygga barn som kommer att ge oss fantastiska barnbarn, eller hur långt framåt tänker man ? Givetvis finns det många skillsmässor som är välgrundade men jag ser mest av den andre sorten, en så kallad "fis på tvären" eller "Jag blev kär i någon annan" jag menar vem ljuger dom för mer än sig själva ? Är du kär i en människa så blir du min själ inte kär i en annan, jag köper inte det.

Nej nu får vi minsann ta oss i kragen som människor och istället för att skrika att det krävs mer disciplin i skolan får vi nog fråga oss själva vad vi ger för signaler med vårt eget leverne. Ansvarsfulla och trygga föräldrar ger likadana barn.

Av Angus Liddell 10 jan 2006 19:16