Befolkningskrisen är inte över

I min artikel ”Indien passerar Kina i befolkningsmängd” behandlar jag frågan om familjeplanering. I en artikel i Svenska Dagbladet den 28 december 2005 intervjuas biståndsveteranen Carl Wahren om en ohelig allians som finns mot familjeplanering hos Vatikanen, några extrema islamiska stater och USA:s presidentadministrationer under Reagan, Bush den äldre och Bush den yngre.

Den stora vågen av familjeplanering inleddes på 1950-talet och 1960-talen då en minskad barnadödlighet skapade en befolkningsexplosion. Elise Ottesen-Jenesen, Ulla Lindström, Alva Myrdal och Inga Thorsson försökte organisera familjeplanering för sina fattiga medsystrar och skapa ett alternativ till illegala aborter eller oönskade barn som inte kunde ges en bra start i livet. Enligt Carl Wahren har familjeplanering varit den i särklass mest kostnadseffektiva metoden i stödet till utvecklingsländerna. För en kostnad motsvarande en enda procent av allt offentligt bistånd har effekten blivit att världen nu har ungefär 6,5 miljarder människor i stället för omkring 7,5 miljarder, enligt demografiska beräkningar. Folkökningen varje år är för närvarande 75-80 miljoner men kunde ha varit 25-30 miljoner om i-länderna hade levt upp till sina internationella åtaganden. Ökningen av befolkningen har saktat av från drygt 2 procent per år till 1,2 procent. Den minskade ökningen beror på särskilda insatser i Kina, Mexiko, Sydkorea, delar av Indien, Thailand och på att befolkningarna i många industriländer har slutat öka. Vatikanens öppna motarbetande av kondomer i familjeplanering och aidsbekämpning är en moralisk skandal utan like.

Världen skulle behöva starta en likartad kampanj som den som skedde på 1960-talet men hindras från detta av den oheliga alliansen. Parallella satsningar på kvinnoutbildning, kvinnors rätt i samhället och mödrahälsa är enligt Carl Wahren oerhört viktiga i en familjeplaneringskampanj.

Av Yngve Karlsson 02 jan 2006 01:33