Avrundning på champagnedebatten

Champagne- och tårtrapporterna har nu lyckats lägga lock på ryska asylresor och apatibluffar. Naturligtvis verkar det osmakligt med både champagne och tårta för att fira avvisningar. Även om det rört sig om asylsökande som eventuellt ljugit om sina identiteter och asylskäl. Och låt mig åter erinra om att 92 procent av de asylsökande saknar id-handlingar och att Sverige inte är första bästa land man reser till. Att säga sanningen om vissa grupper asylsökande känns tungt och elakt, men vad skall man göra?

Nu på morgonen rapporterar TV om attitydproblem hos Migrationsverket gentemot vissa grupper asylsökande. Somalier nämns.

Men är det sant eller är det osant att somalier generellt könsstympar sina döttrar? Om det är det, och siffror för antal kvinnor som är könsstympade i Afrika ligger ofta på över 90 procent, tyder på det, är det med en sådan klyfta i värderingar så konstigt att det kan bli problem att kommunicera med medlemmar i en sådan grupp?

Länk: tinyurl.com

Vi såg för några år sen ett Uppdrag Granskning om könsstympningar som visade att socialtjänsten inte ville polisanmäla misstankar om könsstympning av rädsla för att den somaliska gruppen invandrare skulle förlora dess förtroende.

Vad jag menar är att hela vår asylpolitik är omodern. Den är utformad som en följd av andra världskriget och kalla kriget och syftet med den var aldrig att ta emot människor från extremt annorlunda kulturer på andra kontinenter.

Många asylsökande blir småföretagare i alla fall är många pizzabagare invandrare och mångas heder tvingar dem säkert att göra rätt för sig medels städjobb och dylikt. Men statistiken. Arbetlösheten exempelvis. Har vi möjlighet att ta emot fler människor som går direkt ut i arbetslöshet? Har vi råd med arbetslöshetsinvandring?

Vidare kriminaliteten. Även om 90-95 procent asylsökande totalt sett med vissa toppar för de från forna Sovjet är lika laglydiga som svenskarna, så finns ett klart samband mellan brottsligheten och den invandring som varit. Har vi inte ett moraliskt ansvar mot alla presumtiva brottsoffer att tänka på även när vi tar ställning till vår invandringsmodell?

Och sen frågan om värderingar och kultur. För mig handlar det mångkulturella inte om mat och musik utan om kulturkrockar och särbehandling av respekt för främmande kulturer och religioner.

Bara det sätter en övre gräns för hur stor andel människor präglade av andra värderingar än våra vi kan ha utan att vi får ett samhälle med olika rättigheter för kvinnor, barn och män beroende på vilken kultur eller religion de tillhör.

Det finns en rad sådana aspekter att ta hänsyn till. Asyl- eller invandringsfrågan är så komplex, att jag misstänker att man i dag bakar in frågor i den som egentligen inte hör dit. Arbetskraftsinvandring exempelvis.

Sedan bör vi också tänka på hur skuldkänslor och tabun att diskutera vissa saker skadar demokratin och skapar rädsla. T ex anställda inom sjukvården som av rädsla om jobbet begär att få vara anonyma i Svenska Dagbladet. Själv känner jag ångest inför att skriva om detta. Jag är helt enkelt rädd för oförutsedda konsekvenser och mer än en gång har jag frågat mig om det inte är bättre att tiga.

Länk: svd.se

Jag anklagas här för att vara ensidigt intresserad av invandringsproblem. Och jag är den ende som klart markerar att jag inte ställer upp på förträngning och förnekelse av dessa problem, den ende som vågar gå emot tabuna runt invandringsproblemen. Vore frågan mer normaliserad som t ex kärnkrafts- eller EU-frågan, så skulle jag givetvis inte vara det.

Så jag undrar varför jag är så ensam bland skribenter här på Sourze, men samtidigt vilka är det som i allmänhet ger mig höga betyg? Är det en "tyst majoritet"?

Hur som helst, det här får bli den sista artikeln i ämnet för i år. God jul till alla.

Av Michael Ståhlberg 23 dec 2005 10:33