Denna höst är det val och vår lärarinna har gått igenom de olika partiernas politik med oss, hur riksdagen fungerar och dylikt. Vi har fått en knäckfråga: vem fattar besluten, riksdag eller regering?
Någon svarar ”regeringen”. ”Nix, pix”, rättar fröken, ”det är riksdagen och det här ska ni kunna”, tillägger hon och slår näven i katedern.
Fredagen före valsöndagen, röstar samtliga 6:e klassare, det vill säga två klasser på vår skola. Fröken uppmanar oss att välja parti själva, men Mattias som sitter i bänken bredvid mig ropar på Dick ”vi tar miljöpartiet, va?”. Jag själv, då utan politisk erfarenhet, röstar som mamma och pappa. Efter lunchrasten går vi igenom valresultatet: i vår klass vann aldrig Miljöpartiet.
På valsöndagen träffar jag en kompis som går i parallellklassen. Han frågar om vi röstat och vilka som vann?
”Miljöpartiet, usch fy fan!”, svarar han. ”Dom vill ju höja bensinpriset till åtta kronor litern…”, fortsätter han. Själv röstade han s, som sina föräldrar.
Det var då det. Idag tror jag ingen - åtminstone inte någon av killarna i min klass - röstar på Miljöpartiet. Om de överhuvudtaget röstar?
För 17 år sedan var alltså ett bensinpris på åtta kronor litern en fasa. Idag anser många billister det vara ett rimligt pris, mot nuvarande 12 kronor litern. Dock har vissa protester uppstått mot de kraftiga höjningarna. Motormännens riksförbund drev under sommaren namninsamlingar på bensinmackarna. Under hösten har Expressen drivit en flott kampanj mot skattehöjningarna, där man kan skriva under sitt namn och få dekalen ”sänk skatten på bensin” och dessutom vara med i en tävling och vinna en full tank.
Bensinskatteupproret har en hemsida på nätet som leds av en sund herre, som lyckats samla in 700 000 namn, från uppretade billister. Antalet är glädjande och säger en del om tillståndet i landet och klyftan mellan folkviljan och beslutsfattarna.
Det är bara en sak som är märklig i sammanhanget:
Om nu 700 000 billister ställer sig bakom, bensinskatteupproret och tänker överlämna namnen till finansminister Nuder – vilket han med all sannolikhet kommer att ignorera- vad gör de nu under tiden? I Sverige räcker det förbanne mig inte med att samla in namn för att göra sin röst hörd. Bensinskatteupprorets anhängare borde istället visa i ord och handling vad det höga bensinpriset medför för konsekvenser. Varför skriver ni inte insändare och debattartiklar om problemet? Anordna demonstrationer utanför riksdag och Rosenbad?
Att äga en bil är för mig en rättighet, denna rättighet är förvisso obetydlig om man då inte har råd att nyttja den – på grund av ett alltför högt bensinpris - hur mycket man vill. Vad som är än märkligare är att de politiker som vill bryta den höga arbetslösheten och göra det lättare för människor att ta ett arbete, ignorerar sambandet mellan ett rimligt bensinpris för färd till och från jobbet. Sänk därför bensinskatten så att en liter bensin kostar högst åtta kronor och höj reseavdragen till och från arbetet.
Av Yohannis Petersson 11 dec 2005 12:02 |
Författare:
Yohannis Petersson
Publicerad: 11 dec 2005 12:02
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå