Det Nya Frälset

När Anna Drangel skriver om Laila Freivalds "Vad jag kan irritera mig på är att det är lite väl typiskt att en kvinna ska tvingas bort" fick jag anledning att härskna till.

Diskussionen om vem som bär skulden för att byråkrater och politiker inte fungerar som dom ska hamnar helt snett. Blanda för tusan inte in könskriget i katastrofen. I grunden handlar saken nämligen om attityder. Laila Freivald saknar både värdighet och ödmjukhet. Hon är en god representant för Det Nya Frälset, en person med tydliga överklassfasoner.

Klagomålen mot UD har varit många långt före tsunamikatastrofen. Klagomålen har alltid gällt bristande kompetens, service, paragrafrytteri eller brist på inlevelseförmåga. Det har gällt försvunna personer, guantanamofångar, barn som kidnappats och förts utomlands eller helt enkelt när resenärer blivit bestulna på pass, pengar och biljetter hem. Klagomålen har handlat om nedlåtande behandling, saktfärdighet eller bristande intresse att hjälpa landsmän i nöd. Debaclet förra julen handlar om kulturen under kristallkronorna i UD:s salar.

Enkelt uttryckt kan man säga att den som hamnat i händerna på UD starkt upplevt att det finns ett "dom däruppe och vi här nere".

När Göran Persson nu säger att han tar sitt ansvar genom att förbättra framtidens krishantering trollar han med munnen. Att ta ansvar betyder ju att man tar sitt straff.

Låt mig ta ett exempel. När terroristattacker inträffar händer det att någon obskyr grupp meddelar att de ligger bakom attentatet. Det händer då att media rapporterar att "X tagit på sig ansvaret för attacken". Men skillnaden är stor, man har bara tagit på sig skulden för det inträffade. Man har erkänt sig skyldiga. Ansvaret tas om terroristerna anmäler sig på närmaste polisstation för att ta sitt straff.

Låt oss ta ett annat exempel och jämföra med livet utanför riksdagshuset. Om en direktör i ett storbolag gör en misslyckad affär som kostar företaget goodwill och stora pengar skulle aktieägarna aldrig nöja sig med en ursäkt och löftet att direktören aldrig mer ska vara dum. Direktören sparkas. Att ägarna av "psykologiska skäl" bara vill ha en "syndabock" skulle aldrig godtas som skäl till att behålla direktören. Han sparkas därför att han är s-k-y-l-d-i-g. Styrelsen tar sitt ansvar som styrelse.

Göran Persson och Laila Freivalds tar alltså inget ansvar. Persson har i och för sig erkänt sig skyldig till att UD fungerat dåligt. Och lovat bättring. Men detta räcker inte. Allmänheten kräver heller inte att skuldfrågan utreds ytterligare i konstitutionsutskottet. Frågan är utredd, skyldiga är utpekade.

Vad som krävs är reellt ansvar. Huvuden som rullar. Detta kan låta blodtörstigt. Men ingen i landet mer än makthavarna själva vill ha en regering eller riksdag befolkad av personer som är straffriförklarade. En sådan ordning förstärker bara intrycket att politiker och byråkrater är en klass för sig, Det Nya Frälset. Vi vill inte ha ett frälse, vi vill ut ur medeltiden.

Tsunamikatastrofen visade på ett enormt avstånd mellan folkets valda representanter och folket. För alla som följde nyhetsrapporteringen annandag jul 2004 stod det klart redan vid lunchtid att något fasansfullt inträffat och att 30 000 semesterfirande svenskar kanske var i nöd och behövde hjälp. Vilket med släkt och vänner inräknat betydde att minst 300 000 svenskar var berörda.

Men på UD var det som vanligt inget nytt under solen. Bara de gamla vanliga fasonerna och den gamla vanliga saktfärdigheten.

Politiker som inte begriper att de är folkets valda representanter, betalda och valda av oss, och byråkrater som inte begriper att de är folkets tjänare, betalda av oss, ska byta jobb. Får de inga nya jobb finns andra lösningar. A-kassa eller aktivitetsersättning. Svårare än så är det inte. Har inget med kön att göra.

Av Roger Lord 09 dec 2005 14:07