Hur ska jag övertygas att fortsätta rösta vänster?

Om vi ger oss ut i samhället och gör en ytlig besiktning av Folkhemmet/Välfärdsstaten så står det/den kvar. Men det som finns innanför den hyfsade fasaden verkar allt mindre värt,
samtidigt som det kostar allt mer. Vem vill betala för ett Folkhem om vi ändå inte har ett?

Jag tänker inte presentera en enda siffra. Men vi ser alla i media att vårt FÖRSVAR fortfarande kostar ofantliga summor, trots att ÖB i förra veckan fick erkänna att han nog inte kunde ställa upp en enda brigad. Vi hade ganska många flygflottiljer och har bara några kvar, varav Såtenäs vid Vänern tycks vara den enda som fungerar fullt ut. Marinen då? Glöm den.

ARBETSMARKNADSVERKET kostar mer än någonsin trots att de inte kan bevisa för statens revisorer att de gör någon större nytta. De arbetslösa, längst ner på stegen, har samma uppfattning. De får sköta sig själva med hjälp av datorer. Varje arbetslös ska ges en plan av AF. Vilket skämt. De nyss olagliga privatförmedlarna tycks lyckas i stor utsträckning. Dit vänder sig privatföretag för att få service. Det har statliga företag också börjat göra.

Hur fungerar vår ofantligt dyra SOCIALTJÄNST? Får drogmissbrukare inklusive alkoholmissbrukare den vård de själva och anhöriga frivilligt efterfrågar. Nej, rätt få av dem får det trots att vi har SI Statens Institutionsstyrelse som drar väldiga pengar. Tvångsvårdar kommunerna de som är akut illa ute? Nej det är för dyrt säger alla kommuner.

Om "misstanke föreligger att barn far illa" i sina hem så ska "Det sociala" genast utreda och inleda åtgärder. I första hand i hemmet men räcker inte det så ska omplacering ske till en positiv miljö. Det räcker med grundad misstanke för de första åtgärderna. Bevis samlas efterhand. Skyddar vi barn i praktiken på detta sätt? Nej tusentals barn lever år efter år under mycket svåra förhållanden i sina hem. Därtill finns så usla fosterhem/familjehem så barnen fortsätter att fara illa där också. Det finns också mängder av små BARNHEM som aldrig inspekteras och där all kompetens saknas. Men kommersialism finns. Det finns inga mätningar som visar om denna barnavård är värd sitt pris, sitt enorma pris.

Så har vi åldrings och handikappvård varifrån vi får rapporter om att folk svälter p.g.a. fel mat och för lite mat. Det finns inte personal för långsam matning. Det kan ta flera dagar innan man upptäcker att någon brutit lårben, stukat en hand, fått liggsår med mera. Du har läst ännu värre saker. För denna vanvård betalar vi väldiga skatter och avgifter. Varför då?

PSYKIATRIN är i dag så fylld med dömda personer så det finns allt mindre resurser till allt fler personer som behöver frivillig hjälp. Har du en vän på gränsen till självmord kan du inte säkert räkna på hjälp. Det betyder att vara övervakare, kontaktperson eller ideellt verksam är allt svårare.

KRIMINALVÅRDEN har blivit trång förvaring utan vård. Det finns minimalt med organiserad sysselsättning, motion med mera. Då blir det gott om tid och ork över för att installera sinnrika elektroniska apparater på diskret plats. Men skattepengar kostar det mer och mer på "Serbiska ambassaden" och andra håll. Förr talade man om finska ambassaden. Det är givetvis omöjligt att få tag i kvalificerad personal om de bara ska vakta och låsa in folk.

MIGRATIONSVERKETS viktigaste uppgift borde ha varit att se till att det inte uppstod stadsdelar med nästan uteslutande nyinflyttade. Platser där det inte går att göra sig förstådd på svenska. Där västerländska värderingar inte gäller längre. Där det inte finns en enda arbetsplats utöver lite butiker. Detta bäddar för många problem som skapats av de kommuner som hänvisat alla nyinkomna till samma osvenska stadsdelar. Staten har tryckt på kommunerna mer folk än vad kommunerna haft förmåga att ta emot på ett vettigt sätt. Detta har varit fullt synligt i över tio år utan att kraftinsatser har gjorts. Jag anser att flyktingar har rätt till asyl. Men asylpolitiken får inte skötas hur som helst. Då hamnar vi i dagsläget.

Ja, det går säkert att fortsätta med denna uppräkning en god stund till. Där var och en får ta ställning till om vi betalar rimligt med skatter och avgifter för jättesystem som fungerar allt sämre. Jag har alltid varit en synnerligen villig skattebetalare så länge jag tyckte att välfärden fungerade bra. Men just nu är jag lika vankelmodig som andra väljare som i stora skaror springer kors och tvärs över vägen, från högersidan till vänstersidan just nu. Det jag skrivit är inget högergnäll. Jag har alltid röstat till vänster om mitten. Hur ska jag övertygas om att fortsätta med det?

Ska vi om tio månader rösta efter våra folkhemsdrömmar eller efter den verklighet vi ser och lever i. Mitt livs svåraste val?

Av Jan Brunnegård 06 dec 2005 15:42