Riviera - mansvåld och överklassförtryck

Stockholms filmfestival

Titel: Riviera
Land/år: Frankrike, 2005
Regi/manus: Anne Villacéque
Genre/speltid: Drama, 94 min.
Skådespelare: Miou-Miou, Vahina Giocante, Franck Bruneau m.fl.
Betyg: VG

Stella lever ett dubbelliv på franska rivieran. På dagarna sover hon i sin mammas lägenhet medan modern Antoinette städar hotell. Om kvällarna och nätterna umgås Stella med societetsungdomar och dansar som go-go-flicka på en nattklubb. En dag så checkar en förmögen man in på det hotell där Antoinette städar. Både modern och dottern kommer att påverkas av hans lust liksom han själv får smaka på deras längtan. Droger och sex varvas med våld i jakten på pengar och kärlek. Allt blandas i en malström som ingen tycks kunna stoppa...

Jag frågade Anne Villacéque efter visningen av "Riviera" på biografen Zita om hon ser alla i sina filmer som offer?
- Inte nödvändigtvis som offer men alla har nyanser, människor som målas i svart och vitt känns inte sanna och blir inte trovärdiga. I den här filmen är både dottern och mamman och männen människor som utnyttjar och utnyttjas.
- Ser du dina filmer som politiska?
- Ja, det finns alltid ett politiskt budskap någonstans, båda mina spelfilmer är ju ganska feministiska.
- I "Riviera" hör vi en sång som ständigt återkommer med textraden "I wish I was a boy, I wish I wasn’t me", är låten specialskriven för filmen?
- Nej, jag hade hört musik av en DJ jag gillar och kontaktade honom och fick några låtar han gjort. Jag fastnade för den där låten och upptäckte sedan att texten i den passade utmärkt för temat i min film.
- Vad är huvudbudskapet med "Riviera"?
- Jag vill på något sätt illustrera likgiltigheten och okunskapen, hur vissa människor lever i det som många av oss tros vara ett lyxliv. Jag kom på iden till Riviera efter att ha gjort en dokumentär om just en tjej som lever ett sådant här torftigt liv.

Anne Villacéques filmgrepp är starkt influerad av sina tidigare arbeten som dokumentärfilmare och är inte rädd för att dra ut på tagningarna eller låta tystnaden tala. Hennes första film "Petit cherie", från år 2000 i USA kallad Little Darling fick inte samma genomslagskraft som denna tragedi trots att båda filmerna i stort sett tar upp samma tema: de svaga i samhället utnyttjas och kan ofta inte värja sig från att bli utnyttjade. Styrkan i det dokumentära är att man verkligen minns vad man sett då man lämnar biografen till skillnad från då man sett innehållslösa dyngfilmer som "Världarnas krig".

"Riviera" är en mycket se- och tänkvärd film som kommer att beröra många, precis om i Frankrike, här i Sverige, om den går upp på de stora biograferna.

Tror ni att vi vågar det?

Av Per Hånell 25 nov 2005 17:59