Skolan - ett misslyckande

Gudarna skall veta att det inte saknas larmrapporter om skolan. Här ett litet axplock ur den rikhaltiga floran.

-Var fjärde elev i grundskolan uppnår inte kunskapsmålen.
-Den svenska skolan är en av de stökigaste i världen enligt OECD. På 26:e plats bland 30 undersökta.
-Det individuella programmet på gymnasiet, som var avsett för ett fåtal, tenderar att bli den största linjen.

Så här kan man fortsätta och rabbla elände. Visst, det finns också några positiva ljusglimtar, men det negativa överväger. Tyvärr. Bland det positiva - faktiskt det enda riktigt stora på sådär en trettio år - är möjligheten att starta friskolorna som borgarna införde och att dessa ofta fungerar tillfredställande.

Folkpartiet är kanske regeringens främsta kritiker av den förda skolpolitiken. Jag delar i mångt och mycket kritiken. Men man kanske skall komma ihåg att folkpartiet tidigare varit en av flumskolans främsta tillskyndare. Flera framträdande folkpartister har startat sina karriärer som ordförande i elevorganisationen SECO. Ingen av dessa kunde då beskyllas för att ha gjort sig kända för det som dagens folkpartister anser vara rätt och riktigt i skolfrågan. Andra politiker som haft framträdande poster i denna broilerorganisation är bla Carl Bildt, Bosse Ringholm, Björn von Sydow och Per Unckel.

Kort sagt, ett hyggligt tvärsnitt av dagens svenska politiker, motsatte sig redan i späd ålder allt som ens avlägset luktade kunskapskrav och betyg. Att många senare i livet tror jag? ändrat ståndpunkt är en annan femma.

Själv minns jag, som förälder, alla knäckande diskussioner under 70- och 80-talens föräldramöten, där många föräldrars huvudsakliga intresse för skolan, koncentrerades till förbannelser och ilska över att inte läxor och katedern symbolen för makt snabbt nog avskaffades. Oerhört viktigt var också hur barnen satt i klassrummet. På kuddar, två och två eller i ring runt läraren. Kunskaper var det mer sällan tal om.

Föraktet för kunskaper samt ordning och reda i skolan sammansvetsade flumliberaler och stora delar av vänstern. Fast av olika skäl. Lärarnas status började from 70-talet också att dala rejält och som en följd därav kom man på efterkälken i lönehänseende. Hur många lärare på gymnasiet har numera exempelvis disputerat? Tro det eller ej, men det fanns faktiskt sådana så sent som på 60-talet.

Skolans främsta mål förvandlades gradvis från att förmedla kunskap till att istället ge en pedagogisk riktig social fostran. Palme satte på sin tid det som en norm. Det värsta är att jag inte kan påminna mig att det fanns några direkt högljudda protester mot det synsättet. Alla jamsade med. Ordet "kadaverdisciplin" blev populärt i skoldebatten. Den som hyllande kunskaper, ordning och reda ansågs personifiera begreppet.

När Internet gjorde entré på 90-talet ansåg många att behovet av kunskaper - om möjligt - blev ännu mindre. Det motiverades av att allt fanns ju på nätet och dessutom blev kunskaper, i en föränderlig värld, snabbt gamla, så varför lära sig så mycket. Skolan skulle istället lära ut hur man "sökte" information och kunskap.

Och nu står vi där. Ungdomar med bristfällig utbildning som skall in på högskolor och universitet. Medvetet eller omedvetet sänks då kraven på inträde till högre utbildning. Inte blir det bättre av att högskolor stampas fram främst av lokaliseringsskäl och utbildningsplatser skapas för att avhjälpa arbetslösheten.

På DN debatt häromdagen påpekade Anders Narvinger, vd för Teknikföretagen, med eldunderstöd från bla rektorerna för sju tekniska högskolor, att den svenska civilingenjörsutbildningen är "en avart som inte kan liknas vid något annat i Europa". Av artikeln framgick att svenska civilingenjörer har svårt att doktorera i våra nordiska grannländer och får inte komma in på forskarutbildningar där.

Högskoleverket kommer år efter år med rapporter om att ingenjörer är usla i matematik. Till exempel bommande 38 procent av de blivande högskoleingenjörerna i Växjö följande uppgift: Priset på en cykel höjdes från 1 200 kr till 1 380 kr. Hur många procent har priset höjts?

Hur är det då med utbildningen av lärare? Det torde finnas få saker som är enklare än att bli lärare. Malin Siwe skriver: "Kommer man bara in på lärarhögskolan kommer man ut med examen, såvitt man inte sextrakasserat någon". På lärarhögskolorna finns sällan några skriftliga tentamina. Den formen av prov undviks eftersom "lärarlärarna" tror det leder till osjälvständigt tentamensläsande! "I realiteten tycks examinationskravet ibland inskränka sig till obligatorisk närvaro", konstaterar Högskoleverket.

Tillståndet i såväl skolan som universiteten är en följdriktig konsekvens av ett kunskapsförakt som varit rådande i samhället under lång tid. Till detta kommer en oförmåga att erkänna att vi i födelselotteriet fått olika förutsättningar att tillgodogöra oss högre utbildning. Men bockfoten kommer ändå fram genom en diskriminering av "svåra" läsämnen. Bandygymnasier framkallar entusiasm och framtidstro i bygderna medan ett matematikgymnasium ses som ett tecken på elitism och möts med misstro.

Finns det då något hopp att bryta den här negativa trenden? Ja, kanske. Antalet friskolor ökar och det är hoppingivande. Märkligt nog är också skolminister Ibrahim Baylan nederlag på senaste sossekongressen ett fall framåt.

Ni kanske minns att han föreslog blygsamma förändringar om betyg ett år tidigare från årskurs 8 till 7 samt nationella prov i årskurs tre. Den kunskapsfientliga kongressen förklädd till barnens vän vi skall så sent som möjligt utsätta barnen för konkurrenssamhällets helvete röstade naturligtvis ned förslaget, men det visar ändå - jämfört med tidigare s ministrars insikt - ett litet tecken på ett uppvaknande ur koman.

Av Lars Nilsson 18 nov 2005 21:08