Blindfödd

jag börjar försiktigt, nästan stapplande
trevar med skygga fingertoppar
vet att du andas någonstans i närheten
öppna ögon, väntar
men med händerna i fickorna
som ditt försök att undvika
att behöva ta i något
ta något
ett steg eller en hand

min hand, i mörkret
halkar runt i tystnad
jag låtsas att du finns där
just nu, alltid
dina ögon fixerade på en punkt
i tystnaden
för att tvinga mig att söka
punkten, blicken
dig

söker istället ord i huvudet
att stödja mig mot eller att kasta mot dig
för att få i alla fall ditt eko tillbaka
men klistret i gommen
dina händer i fickorna
bygger en tystnad som trycker
expanderar i lungorna
din spelade likgiltighet
gör mitt huvud för tungt för mig att bära

sen
oräknad tid i din värld men
en oändlig tidsrymd i din närhet
när du förstår att jag inte trevar längre
inte längre söker din blick
är det redan försent för dig
att sluta darra i din osäkerhet
avslöja vad dina händer döljer
och för mig
att säga med ord som inte längre
klistrar fast på tungan
varför mina händer brukade söka dig

Av Emma Karlsson 09 okt 2005 12:34