Kosthållning underhållning

Varje torsdag kommer en av mina bästa kompisar på besök, Gillian McKeith i "Du är vad du äter" på TV3. Jag älskar Gillian. Hon är en riktig fullkornskompis.

Gillian är en kvinna i 45-50 årsåldern i smurfstorlek som predikar för svårt överviktiga människor som har bett om hjälp att ändra sina kostvanor. Hon är utbildad näringsfysiolog med holistiskt tankesätt. Hon är härlig och tar sitt uppdrag på största allvar. Ingen motiverar mig som Gillian.

Glöm kompispeppningen och stöttande uppmuntrande ord i stil med det vi hittills har sett i våra svenskproducerade viktminskningsprogram. Här är det public school-skrämseltaktik som gäller! I förra avsnittet smälte Gillian ner 15 kilo choklad för att illustrera hur mycket sötsaker en av hennes klienter fick i sig under en vecka. Sen övergick hon till att låta en annan klient, en gravt överviktig man, mala ner 25 kilo oxfett med en manuell köttkvarn. Det var såklart jättesvårt eftersom fettet låg i 40 cm långa och kanske 20 cm breda stora julskinkeformade klumpar. Killen kämpade och kämpade. Till slut pressades det ut en massa tunna strängar av malt fett ur kvarnen. Gillian stod bakom honom och skrek: "Yeah, thats hard work isnt it? Thats your heart working to get the blood through your clogged arteries!" Hon avslutade med att ta en skopa fettsträngar och lägga på ett kex och ge till killen som var helt vit i ansiktet. Hon illusterade att han åt dubbelt så mycket mättat fett som en genomsnittlig människa under ett år.

Gillian analyserar hela personen, kollar deras tunga, kylskåp, masserar magen och tittar om de är uppsvällda. Hon kommenderar iväg dem till tarmsköljning och kör omfattande blodprov som skickas till ett labb. Men främst av allt analyserar hon deras baj.

Vikten av ett bra baj kan inte underskattas, det vet Gillian. Hon analyserar bajet som den kännare hon är och går sedan igenom resultatet med klienten i fråga. Utlåtanden som: "Your poo is a disgrace to mankind" och "From a sturdy bloke like you I would have expected more. This is nothing".

Klienterna får skriva matdagbok under en vecka. En matdagbok över sin invanda kosthållning. Matdagboken läses upp i TV och sedan presenteras klienten med ett stort bord fullt av allt de har ätit under en hel vecka. Detta brukar ge två reaktioner - antingen ren och skär fasa eller ett nervöst skratt. Skrattar man är man såld. Då spänner Gillian ögonen i delinkventen och säger: "So you think this is funny, do you? Then what am I doing here? Do you know what were looking at? Suicide. How can you do this to yourself?"

Hon kan knäcka även den mest inbitne isterbuk. När hon sen visar dem nästa bord med allt de ska äta under sin 8-veckorskur, brukar de vara ganska medgörliga och snällt smaka på allt hon ger dem. De flesta tycker det är OK, eller så är de chockskadade.

Klienterna i "Du är vad du äter" sätts på en vegetarisk/fisk-diet under åtta veckor, en diet som för mig framstår som absoluta himmelriket i mångsidighet och produkter! Tänk om Gillian kunde komma hem till mig och instruera mig i hur jag kan laga lika god mat som den hon ordinerar till sina klienter! I början gnälls det och fuskas, men det slutar alltid med att klienterna är helt övertygade om att detta är den rätta livsstilen. De går ner dramatiskt i vikt eftersom de är så stora från början, men ändå och ser mycket friskare ut.

Nu kommer "Du är vad du äter" i svensk version. Det tycker jag är synd. Ingen slår Gillian i bitchighet, men ingen verkar heller så uppriktigt glad och rörd som hon när det visar sig ha gått jättebra för en klient.

Jag hoppas verkligen att den svenska versionen inte blir så mjäkig och mesig som jag misstänker. Den 22 september kommer jag att sitta bänkad framför tv:n med en rejäl macka. Då får vi se.

Av Annika Nilsson 20 sep 2005 13:52