sourze.se

Ett halvår kvar att leva

****

Var har du tagit vägen? Det var länge sedan vi sågs. sitter och tittar på gamla bilder då du dyker upp. Du är glad och ditt hår fladdrar i vinden när vi står ute på däck på gotlandfärjan. Vi är på klassresa och ska cykla runt på Gotland. Fan vad snygg du är på bilderna. Kommer inte ihåg dig som så snygg. Du verkar äldre än vad du är. När jag bläddrar vidare i fotoalbumet dyker det upp bilder när vi var på ön. Det smärtar till i magen av sorg över att den tiden aldrig mer kommer tillbaka. Minns annat med glädje då vi cyklade iväg till någon äng med högt gräs där vi kunde gömma oss bland blommorna och ta av oss kläderna och älska försiktigt med varandra, underbart. Det gjorde vi så ofta vi kunde. Efter gotlandsresan kom sommarlovet och vi började olika skolor i gymnasiet. Kontakten tog slut, vi gick väll åt olika håll i livet. Det skulle vara spännande att träffas.
Allt det där tänker jag på när jag ligger i min säng. Klockan är tolv mitt på dagen och jag har inte stigit upp. Dom mörka gardinerna är fördragna så det är mörkt i sovrummet. Har legat så sedan jag fått beskedet att jag har cancer. Har legat och grubblat på allt jag varit med om. Känner inte alls för att stiga upp och absolut inte för att gå ut. Men jag är tvungen att göra ett avslut med några personer innan jag dör.
Jag hade druckit en del under den tid som jag legat i sängen som i en dvala. Måste ha legat här i en vecka nu. Jag sträckte mig efter vodka flaskan och hällde upp ett glas och satte mig upp i sängen. Vad gör man när man bara har ett halv år kvar att leva? Ska man skriva den där boken som man alltid drömt om att skriva, eller ska man ut och resa eller vara med sina nära och kära. När jag druckit upp gick jag motvilligt in i duschen. Jag stod under kranen nästan tjugo minuter innan jag kände mig klar. Sedan rakade jag mig och tog på mig rena kläder.
Jag hade jobbat som balettmästare på paris operan i fyra år men när jag fick beskedet att jag hade cancer ville jag flytta hem till Sverige igen, borta bra men hemma bäst.

Jag går ut. Det är livlig trafik och många på gatan. Tar ut pengar på bankomaten, tre tusen. Tänker gå ner till city och handla så jag genar genom Vasaparken. Det är allt jag kommer ihåg. Vaknar på Sankt Görans sjukhus. Jag har tydligen blivit nerslagen bakifrån och rånad på pengar. Det kommer fram en doktor till mig där jag ligger och frågar hur jag mår. Jag säger att jag har lite ont i naken men annars är det bra. Du kan gå hem då säger doktorn. På vägen hem går jag förbi bolaget och köper två flaskor vodka, gärningsmännen hade inte tagit mina kontokort så jag kunde betala med kort. När jag kommer hem klär jag av mig alla mina kläder så jag blir naken och kryper ner i sängen. Öppnar en av vodka flaskorna och häller upp ett glas som jag sveper. Det är inte många som vet att jag har kommit hem, det är skönt. Jag kan vara för mig själv. Vill besöka vissa platser där jag varit tidigare med olika personer. Jag vill dit igen med dessa personer och återuppleva platsen, minnet, se om det finns kvar något. Det gör nog inte det men det är ett minne och historia som är upplevt. Jag tycker inte om att upplevelser och händelser bara försvinner, blir passe. Det gör ont på något sätt, att livet är förgängligt.
Jag somnar. Sover i tre timmar. Känner mig utvilad när jag vaknar. Går till byrålådan där jag har fotografier. Tar hela lådan med mig tillbaka till sängen. Den första bilden jag får fram är examens bilden med hela min gamla skolklass på. Jag trivdes inte i skolan så det är inte särskilt uppmuntrande att titta på bilden. Börjar må illa av att titta på den. Jag lägger tillbaka den. Det finns andra bilder som gör mig på bättre humör. Häller upp en vodka.
Tar fram telefonkatalogen och försöker hitta nummret till Sanna. Hon bodde med sin pappa i Farsta strand för fyra år sen. Jag kommer ihåg när Sanna och jag åkte ut på Djurgården med varsin sovsäck och letade upp ett ställe som vi kunde sova på. Och vi sov under bar himmel i skydd av ett träd den natten. Det blev inte mycket sova av för det var så många mygg men vi hade nog inte sovit annars heller. Jag vill gå dit, till det stälett igen med Sanna och så ska vi sätta oss ner där och ha picknick bara hon och jag. Det var omöjligt att hitta henne eller rättare sagt hennes pappa i telefon katalogen. Dom måste ha flyttat eller ha hemligt telefon nummer. Jag ringer nummerupplysningen. Dom hade nummret till hennes pappa så jag ringer dit. Hennes pappa svarar och när jag frågar efter Sanna blir han alldeles tyst. "Hon har gått bort", sa han. Vet du inte det. "Hon blev Våldtagen och mördad för två år sen". Jag stelnar till. "Nej det visste jag inte, ursäkta mig", säger jag och lägger på. Jag häller upp ett stort glas med vodka som jag sveper. Börjar skaka inombords, det kan inte vara sant, inte Sanna. Jag var ju inte klar med henne. Det var så mycket jag ville prata med henne om. Jag ringde upp hennes pappa igen och frågade vilken kyrkogård hon ligger på. "Skogskyrkogården, kvarter 54", säger han och jag lägger på. Jag måste åka dit ut. Jag bestämmer mig för att besöka gravplatsen kommande dag. Ska ta med mig en bandspelare och en ABBA skiva för det vet jag att hon tyckte om och så ska jag dansa för henne ute vid graven.
Jag låg bekvämt i sängen och kände mig lite små berusad. Det enda som fattades var musik och en kvinna förstås. Skulle inte leta efter folk i telefonkatalogen mer utan jag skulle ringa nummerupplysningen istälett, det var bekvämare så. Jag steg upp från sängen och gick in till vardagsrummet till sterion och och satte på en skiva med Eric Clapton, "Unplugged". Skruvar upp volumen så det hörs in till sovrummet och kryper ner i sängen igen. Jag drar åt mig telefonen och ringer nummerupplysningen och får nummret till Lina. Vad ska jag säga. Hon kanske inte alls kommer ihåg mig lika stakt som jag kommer ihåg henne. Men det var väll bara att ringa och se efter. Kanske hon hade familj och flera ungar och levde ett Svensson liv ända ut i tå spettsarna. Eller kanske hon var singel och på jakt efter någon att skaffa familj med. Jag ville bara höra efter vad hon hade gjort sedan den där sommaren på ön, vad hon gjorde nu, arbetade med och hade för intressen. Jag tog mod till mig och ringde:

- Ja det är Lina, svarade hon efter några singnaler.
- Hej Lina. Det är Florian från din gamla klass, minns du mig?
- Nä men hej, vad roligt att du ringer, sa hon. Det måste vara tio år sedan vi sågs sist.
- Det stämmer nog, sa jag. Det skulle vara trevligt att träffas och höra hur du har det.
- Ja, det måste vi göra.
- Ska vi ses i övermorgon klockan fem på Tennstopet vid Odenplan? sa jag.
- Ja absolut, det kommer att bli jätte kul, sa hon.
- Då säger vi det, sa jag.
- Ja det gör vi.
- Hej då.
- Hej då, sa hon.

Jag fyllde på mitt glas med vodka där jag låg i sängen. Jag bodde i Birkastan i en stor trea och trivdes bra. Det kunde kännas lite stort ibland men helldre det än att det skulle kännas för litet. Stiger upp och går ut i köket för att se om det finns något att äta men det finns inget varken i kylskåpet eller i frysen. Jag bestämmer mig för att gå ut och beställa en pizza. Jag klär på mig och går ut. Jag går till pizzerian som inte ligger långt ifrån min lägenhet och beställer en en pizza med banan, curry och skinka som jag tar med mig hem. Den smakar gott och jag blir mätt. Jag dricker lite mer vodka och somnar.
--------------------------------------------------------------------

Nästa dag när jag vaknar är jag lite tung i huvudet av all vodka från igår. Så jag jag öppnar den andra flaskan som jag köpte dagen innan och häller upp ett glas som jag dricker upp. Känner hur jag blir varm inombords och hur tungheten i huvudet släpper. Jag ska åka ut till Sannas grav idag. Tänkte ta med mig min bandspelare och en skiva av ABBA för det vet jag att hon tycker om och så ska jag dansa för henne vid graven. Häller upp ett till glas med vodka och tappar upp ett ett bad. Sätter på en skiva av Bob Dylan och gör några armhövningar. När badet är klart hoppar jag i. Jag har fyllt på mitt vodka glas igen. Badet är varken för varmt eller för kallt utan det är lagom. Börjar känna mig rejält berusad. När jag är klar med badandet går jag upp och tar på mig badrocken. Höjer musiken. Tar på mig min smoking och häller upp ett till glas med vodka.
När jag är klar letar jag fram batterier till bandarn som jag otroligt nog har hemma och går ut till tunnelbanan. Jag kan knappt gå rakt berusad som jag är men jag lyckas ta mig till skogskyrkogården och kvarter 54. Hittar Sannas grav. Sätter på bandarn men det är inte ABBA som som kommer ut ur högtalarna utan Leornad Cohen "I´m your man". Jag har tagit med mig fel skiva. Men vad fan det går att att dansa till den låten också. Full som jag är börjar jag ragla runt vid graven och när jag böjer mej ner mot gravstenen kommer det och jag kan inte hejda det. Jag spyr rakt på rätt ut på gravstenen. Känner mig otroligt trött så jag måste lägga mig så jag lägger mig ner i spyorna och somnar.
Jag blir väckt av två poliser som säger att jag inte kan ligga där. Att jag får städa upp efter mig annars tar dom in mig till stationen för grav skändning. Jag ber om ursäkt och lovar att jag ska städa upp efter mig. Och dom säger att det får gå för denna gång men händer det igen tar dom in mig. Jag går och hämtar vatten i en vattenkanna och snyggar till gravplatsen och sedan mig själv. Sedan tar jag en taxi hem och tar av mig smokingen som luktar spya. Jag får väll kemtvätta den. Klär av mig och kryper i säng och fyller ett glas med vodka som jag sveper. Jag bryr mig inte om hur mycket jag dricker nu när jag bara har ett halv år att leva. Jag somnar.

Bidrag till författarskolan


Om författaren

Författare:
Jonas Lindman

Om artikeln

Publicerad: 20 sep 2005 08:44

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: