Brevet till pappa

Efter 15 år utan att veta var min far befann sig på denna jord, och med vetskapen att endast min elaka farmor visste var han befann sig, såg jag mig tvungen att smida en plan.
Min farmor som var lika religiös som illmarig sa att hon aldrig skulle avslöja för någon var min far befann sig, eftersom han enligt hennes mening inte var intresserad av att ha någon kontakt. Jag hade svårt att acceptera att man som far till fem barn helt sonika skulle kunna strunta i hur livet gick för dessa barn. Om det bara fanns något sätt att rucka på hennes envishet, någon liten svaghet, och då gick det upp för mig, hon var så otroligt religiös att det säkert skulle fungera.

Jag skrev ett brev till farmor där jag berättade att jag studerade till präst, men på grund av alla frågetecken från min barndom hade fått göra studieuppehåll och kunde inte se hur jag skulle kunna fortsätta överhuvudtaget om jag inte fick hjälp av någon som kunde ge mig de svar jag så väl behövde. Hjärtat brast tydligen på den gamla skatan och när jag hittade ett brev från henne i posten trodde jag knappt att det var sant. I brevet fanns ett annat brev från min far, han var glad att jag ville ha kontakt med honom och det hela slutade med att han kom till Sverige och vi samlades alla fem syskon för en tårfylld återförening.

Han kommer c a vartannat år från Australien och hit för att hälsa på, och vi går genom tider som flytt och klumparna är stora i halsen. Tänk er att jag som levt utan far skulle stå nere på Lunds ishall och bredvid min far bevittna hur MIN son gör mål i en ishockeymatch, finns det något starkare?

Att min far sedan sa med ett leende på läpparna "Då jag minns hur du spelade i Canada vore det kanske lämpligt med en faderskapstest". Visst är han för go. I dagsläget är vi på en sådan nivå att så fort jag har frågor om barn som jag inte reder ut, och som jag absolut inte skulle vända mig till expertis för, Gud hjälpe oss för experter, så mailar jag min far.

Så när min 11 årige son kom med en täljd träpinne och sa "Jag skulle tälja en häst med trästycket räckte bara till ett av hästens organ" ja, då var jag tvungen att maila min far och berätta. Han svarade nästan omedelbart att det inte berodde på uppfostran utan mer de gener jag fört vidare.

Som sagt, han är för go.

Och farmor, hon gjorde oss alla glada genom att testamentera en rejäl summa till oss alla, God bless her soul.

Av Angus Liddell 19 sep 2005 12:02