Tjenare kungen - en upplyftande film

Betyg: VG
Film :Tjenare kungen
Regi: Ulf Malmros
Huvudroll: Josefin Neldén

Vi blir aldrig kvitt åttiotalet. Musiken, det bakåslickade håret på yuppisar, allt går igen. De gamla godingarna dyker alltid up i radio när man minst anar det, "Forever Young" t ex. Gyllene tider kommer heller aldrig att lämna oss, det är en sak man måste acceptera. Och nu har Ulf Malmros Den bästa sommaren, Smala Sussie gjort en musikfilm som utspelar sig 1984, innebär det två timmar nostalgiorgie? Nej tack och lov, för musiken är punk, och punkmusik spelas ju sällan när det blir dags för nostalgitrippar.

Huvudpersonen Abra är en ung punktjej som bor i en liten håla som mest bebos av punkhatande raggare. Följaktligen får hon stryk. Efter en inställd Ebba Grön konsert inser hon hur värdelöst livet i raggarhålan är och flyr till Göteborg med en demokasset på fickan. Där börjar hon jobba på en korvfabrik och får bo i en rivningslägenhet, men tillsammans med en punkarkompisen Millan startar hon ett tjejband; Tjenare kungen. De lovar varandra att släppa en singel innan jul, och att ta det lungt med killar - så fort någon skaffar kille så spricker allt menar Abra. Dessutom är alla riktigt bra låtskrivare deprimerade. Publiken gissar förstås att den här strategin kommer att spricka. Så får vi följa ett tjejpunkband i ett åttiotals Göteborg. Två nya medlemmar tillkommer; Gloria, söt synthare som får jobba hårt för att smälta in Johanna Strömberg och Malin Larsson Malin Morgan en föredettingmusiker med häftig röst. Kvinnorna kämpar mot en oförstående publik, slemmiga klubbägare och fientliga chefer. Men så länge musiken finns...

Mycket av livet i storstaden känns igen av oss som är vuxna på 2000-talet; ungdomsångest, viljan att lyckas, tilltrasslade kompis- och kärleksrelationer. Att det är åttital märks förstås på musiken och kläderna, men också på att det Sverge i filmen fortfarande är ett land där det är relativt lätt att få bostad och jobb, om det så bara är ett trist fabriksjobb och en rivningslägenhet. Tempot är högt. Ibland går det för snabbt, men det blir å andra sidan aldrig tråkigt. Skådespelarna gör genomgående ett bra jobb. Josefin Neldén är perfekt som den blyga punkartjejen Abra, CeciliaWallin är också bra som Millan. Malin Morgan är stencool; jag fattar inte varför inte hon är mer känd. Johanna Strömberg är fin som den käcka syntharen med talang för att sy kläder och dansa på scen.. Kjell Bergqvist gör en rolig biroll som sur avdelningsschef. Det här är alltså en rolig, upplyftande film som man blir glad av. Och musiken kan man stå ut med. Vi slapp i alla fall gyllene tider.

Foto: Warner Bros Pictures

Av Eleni Schmidt 15 sep 2005 23:28