Feminism och marxism

Kanske inte så konstigt då att många tidigare marxister söker sig till feministrörelsen. Schyman började ju som bekant sin politiska karriär inom den marxistiska bokstavsvänstern.

Den svenska genusforskningen ger stöd för likheterna. Grundtesen är att samhället präglas av en "strukturell könsmaktsordning" där män, som grupp, är överordnade kvinnor. Denna patriarkatets ordning missgynnar systematiskt kvinnor som grupp. Känns argumentationen igen?

De kvinnor som ändå lyckats erövra makt i samhället gör det till priset av att förlora en del av sin kvinnliga identitet, de blir "sociala män". De förnekar sin underordning och gör patriarkatets spelregler till sina egna. Därför belönas de med makt. Det motsvarar ungefär begreppet klassförrädare i marxistisk teori.

Enligt könsmaktsteorin är ändå kvinnor, hur de än beter sig, alltid föremål för förtryck på grund av sin kön. Kvinnorna arbetarna förstår inte sitt eget bästa och är förtryckta av männen kapitalisterna. Även om kvinnan själv tycker livet är ganska OK, så är man lurad. Och det rejält.

På DN kultur belyser Torbjörn Elensky 22/7-05 problemet med feminism och politiska korrekta signalord på följande sätt.

"När allt bygger på att man använder rätt signalord och ingen på allvar ifrågasätter jargongens djupare innebörd befinner vi oss i en återvändsgränd. Debatt är inte längre möjlig då man avkräver lösenord - feminism, fred, mångkultur och så vidare - istället för genomtänkta argument. Säger man emot eller kräver förklaring av vad ett sexualiserat offentligt rum egentligen är eller vilken skillnaden är mellan integration och assimilation, och vad ordet "könsmaktsordning" mer konkret syftar på så riskerar man att istället för ett svar få ett negativt laddat signalord stämplat i pannan. Jaha, så du är antifeminist, rasist och bombhögerfascist?"

Genusvetenskapen slår i den teoretiska ansatsen, de grundläggande axiomen och den centrala begreppsapparaten, fast tesen om alla kvinnors strukturella underordning. Det är själva grunden för forskningen. Inte, som många tror, en slutsats av den. Skillnaden mot vanlig vetenskaplig teoriprövning är uppenbar. Det värsta är att denna tomtar- och trollvetenskap livligt stöds av staten. Inte bara med pengar, utan också med teoribildning.

Det statliga Nationella Sekretariatet för Genusforskning är ett exempel. Här skall man verka för att genusperspektivet skall "genomsyra" all forskning. Någon som känner igen länder där marxismen också skulle "genomsyra" all forskning? En hel industri, inkl horder av konsulter, har utvecklats med utgångspunkt från begreppet "genusperspektiv". Stat, kommun och landsting stödjer åtgärder och forskning som genusperspektiv på fredsfrämjande åtgärder, teologi, vuxenutbildning, multikultur, teknikutveckling, missbrukarvård mm.

Trams och flum naturligtvis. Men alla ställer upp och hurrar och skyfflar in mer och mer pengar till denna kvasivetenskap. Enfalden verkar inte ha några gränser.

Vågar man satsa en hundralapp på att nästa politiskt korrekta och statsunderstödda överideologi blir att samhället skall "genomsyras" av kampen mot den "strukturella rasismen"? Det begreppet kommer man säkert att kunna göra en akademisk karriär på. Också.

Källa: "Viljan att flyta medströms". En granskning av svenska genusavhandlingar 2005 av Susanna Popova.

Av Lars Nilsson 13 sep 2005 10:08