Du var jordens färger för mig

ser från tågfönstret
de röda husen
mellan träden

vissa övergivna
flagnade,
vrider ensamhetskniven
ett varv

önskar mig plötsligt tillbaka
så jag kan se dig
igen

lockarna efter papiljotterna
pärlhalsband med en knut
där en knut skulle sitta,
burna över klänningarna

det mjukaste tyget
grönt, brunt, beige

du var jordens färger
för mig

alltid så vacker

famnen som var
huset, skogen, du

knarrande trappsteg
upp till övervåningen
bakom draperiet kunde
jag spionera ner i hallen

på stentrappan
hundratals bollar
rullade av kåda
vad ska träden egentligen
göra med all kåda?

en dag föll taket in på ladan
jag tror att lite av hela min värld
föll just då

15 år senare stryker jag
över pärlhalsbandet

som jag bär utan knut,
men närmast hjärtat

Av Sandra Lundgren 11 sep 2005 23:13