En vän i Barcelona berättade om en fotbollsmatch med FC Barcelona. Den enorma skillnaden i sportslig kvalité mellan Spanska ligan och Allsvenskan. Ungefär som skillnaden mellan Lasse Berghagen och Pavarotti. Så är det ibland. I Sverige. Det är lagom, men inte spännande. Det är bra, men inte strålande.
Ambitionen är att det ska vara lagom bra. Lagom trevligt. Inte så någon är nöjd... men så att så få som möjligt är missnöjda.
Nu till kärnan. Inredningstidningen Residence. Varför jag började köpa Residence för ett antal år sedan var för att det var den enda inredningstidningen i Sverige som gjorde mig glad. Ett svenskt komplementet till Wallpaper. Perfekt. Stilrena grejer med ursprung ur det svenska, men som håller en sådan höjd att det står sig i världen.
Jag upplever att de övriga svenska inredningstidningar lider av svår "Allerssjuka". Tidningar som riktar sig till tanter som gillar blommiga tyger och drömmer om en trädgård där de ska vattna sina rosor. Slutstationen på en utstakad bana som börjar med Elle interiör, Lantliv eller Sköna hem.
Tidningar som gör inredningsreportage som känns "ombonade" och "mysiga".
Där ligger ambitionen: "Lite mysigt". Ungefär som "Allsång på Skansen" är "lite mysigt". Jag vill ha mer. Jag vill känna den febriga känslan av att ha fått se något nytt. Något som ligger på gränsen till fantastiskt.
Som tur är kan vi köpa olika tidningar, titta på olika TV, resa till olika resmål. Tanterna får sin fix. Jag får min.
Perfekt. Tanterna kan drömma sig bort till en plats som luktar hembakta bullar. Jag kan hålla koll på vad världens ledande arkitekter och formgivare håller på med. Jag mår illa av "mysigt". De tycker världsledande design känns "kall".
Vad jag nu sett i Residence de senaste två numren gör mig lite oroad. Först dyker en barnfamilj upp på framsidan av det annars så rena och snygga Residence. En kall kår gick längst min ryggrad. Det var bara början. Nu har det blivit värre. För varje nummer transformeras tidningens formspråk mot att likna vulgo-tant-porr-tidningar. Jag börjar ana ett ledningsbeslut att styra Residence-skutan mot de folkliga Kirschsteigerska träsk-markerna av äcklig form, barnfamiljsromatik och unkna blomrabatter. Ett vulgoträsk av allsångsarmkrok med vita knutar. Lika sexigt som en kateter. Lika fräscht som en vuxenblöja.
Jag kan inte bo kvar i det här landet. Det här var droppen.
Frågan är bara var man kan bo?
Hade min fix varit fotboll hade livet varit enkelt. Men min fix är design och arkitektur... så var ska jag fly?
Av Mijo Berg 07 sep 2005 13:48 |