Reflektioner! 2

Under jägar- och samlarepoken så gjorde människorna på samma sätt som de vilda djuren. De flyttade på sig själva jagade runt för att hitta saker som tillgodosåg de fysiska behoven. Numera flyttas det på saker tvärs över kontinenterna från försörjningsomlandet till permanent boende i städer, tätorter och längs dess transportnät av tillfartsleder. Utflyttningen av restprodukterna - när sakernas brukbarhet har upphört - för att kvalitetssäkra en ständig reproduktion och recirkulation i kretslopp, är det däremot si och så med fortfarande.

Johan Norberg formulerar varje människas fria sociala och moraliska rättigheter så här:
".../Den makt som finns i ett frihetsliberalt samhälle är främst rätten att inte stå till förfogande.../"
K G Hammar har däremot suverän makt att inte längre stå till förfogande som ärkebiskop! Däremot står det naturligtvis var och en fritt att själv ställa sig till förfogande t.ex. söka den lediga platsen som ny ärkebiskop.

De som i ett frihetsliberalt samhälle ställer sig till förfogande för att utföra vissa tjänster, vill helt naturligt ha ordentligt betalt för detta. Vissa fackföreningar har spätt på detta, genom att med samförståndssymbios med några rigida svenska arbetsgivare ha bedrivit långvarig lobbying, som institutionellt har förankrat något som påminner om det gamla skråväsendet. De har därigenom slussat sossepolitikernas fullmakt ända dit, att de kan förhindra att arbetare från andra EU-länder, försöker försörja sig till något lägre betalning i Sverige, och till lägre priser i hemländerna!

Varför bör just uppförandet av offentliga byggnader och bostäder fortsätta att fungera som "skyddade verkstäder" i inom varje region och inom varje EU-land? Vem är det egentligen som faktiskt betalar för det arbete som görs av dem som ställer sig till förfogande för att tillgodose människornas fysiska behov av tak över huvudet mm.? Tja, det är naturligtvis alla de människor som har behov av att konsumera mat och förnödenheter och att använda bostäder och alla andra saker.

Hela livet så gör de flesta människor direkta eller indirekta inbetalningar till banken, för den bostad som kanske byggdes långt innan de föddes, och därför sedan länge borde vara betald till fullo! Den kanske enda insats som banken gör i gengäld vid någons bostadsbyte, - i sin symbios med centralbanken - är att flytta på en skuldsedelpekare med datormusen, från ett personnummer org.nr. till ett annat! De boende har sällan något alternativ till att så länge de lever betala ränta på ränta på ränta...!

Hur kan det då någonsin hos de människor, som tjänar avsevärt mindre per timme än byggnadsarbetarna, ombudsmännen, arkitekterna, byggmästarna, byggnadsnämndens ledamöter, byggnadsstyrelsen, fastighetsägarna, mäklarna, spekulanterna osv., finnas pengar över för att samtidigt konsumera allt annat än mat och nödtorftigt tak?

De får kanske därför avstå från att ens försöka att fullt ut uppleva optimal hälsa och välbefinnande. Kan de ens orka med och samtidigt ha tid och pengar över, för att tillgodose sina samtidiga behov av engagemang, avkoppling, tillgivenhet, förståelse, kreativitet och en meningsfull identitet, i en riklig social gemenskap och en genuin känsla av frihet?

Naturligtvis vore det enklare om det fanns valbara alternativ där de fysiska behoven i högsta grad tillgodosågs utan behov av andra människors direkta medverkan; mer än möjligen övervakningen och underhållet av integrerade logistik- och processystemen.

Många människor vill kanske istället syssla med att byta tjänster med varandra, och samtidigt uppleva en angenäm gemenskap, utan att sossemaffian har tolkningsföreträdet att kalla det för pigtjänster. Där några betalar och andra tar betalt, och vice versa i ett annat upplevelseprojekt. Detta vore rimligen möjligt om skatterna på arbete och konsumtion slopades helt och hållet, samtidigt som det fanns medlemsbaserade regionala penningsystem som alternativ till de nationella valutorna. De som då inte vill vara medlemmar och beroende av villkoren för de regionala pengarna, har då samtidigt chansen att leva i en nattväktarstat med en helt avgifts- eller försäkringsfinansierad vård, skola, omsorg osv.

Sannolikt vore ett rent tjänstesamhälle, med i det närmaste försumbara kostnader för mat och tak, en angenämare form av arbetsdelning, istället för att så många hela tiden stå till förfogande för att flytta på saker hit och dit, som sedan prånglas ut till människor i Sverige. I snitt är ju redan var och en omgivna med mer än 20 000 föremål, som den mesta av tiden kanske bara är undanställda i förråd, på vindar och i källarskrubbar.

De flesta av utrustningarna och sakerna bör ju var och en istället kunna hyra och leasa "just in time" när de behöver användas. Med totaloptimerade logistiksystem så bör hyreskostnaderna kunna bli mycket låga, om det är andra som använder och betalar för sakerna under tiden som man själv sysslar med andra aktiviteter. Under tiden som ägda privatsaker inte används så finns de ju bara i beredskap till försäkringskostnader; med risk för stöld, åverkan, översvämning, orkan, damm, smuts, oxidering och andra radikaler.

Rimligen bör vars och ens utgifter för konsumtionen av mat, bostad och allt annat så småningom kunna bli nästan lika låga, som för användningen av vatten och avlopp inom städer och tätorter. Vattnet recirkuleras ju hela tiden i kretslopp; det mesta skickar vi ju vidare till avloppet omedelbart efter användningen.

Jag önskar att jag kunde övertyga någon som är beredd att göra filmer, som förhoppningsvis kommer att ses av de flesta av den miljard människor som numera regelbundet tittar på tv. Filmen, filmserien, såpoperan, dokusåpan… skulle på ett övertygande sätt kunna visa att vi åter och åter och till nästan lika försumbara kostnader som vattenförsörjningen i norra Europa, kan ha lika enkel tillgänglighet till alla andra saker just när de behövs, och utan att nödvändigtvis behöva äga dem alla!

Då kanske vi äntligen skulle kunna dämpa jägar- och samlarinstinkten, så att alla naturens resurser på enklaste sätt kan reproduceras och åter och åter recirkuleras i kvalitetssäkrade kretslopp. Så småningom kan samtidigt till fullo tillämpas det faktum att förflyttning i konstant hastighet horisontellt längs jordens yta egentligen inte kräver någon energi. Varför då envisas med att tro att det fortfarande och för all framtid måste krävas manuellt arbete för att flytta på beställda saker så att de hamnar på adresserad plats vid beräknad tidpunkt. Sedan länge så skickas det ju upp förarlösa satelliter till andra planeter som hamnar på adresserad plats vid beräknad tidpunkt.

Varför är det fortfarande inte någon inom etablissemanget som ens vill diskutera användningen av IT, Internet och datorer för att befria konsumenter och brukare från det ensidiga beroendet av det gamla industrisamhällets traditionella producenter, distributörer och arbetare?

Av Uno Hansson 04 sep 2005 17:39