Låt alla som vill arbeta bidra med de de kan

Trots att det går bra för Sverige står många människor utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Samtidigt finns det stora behov att fylla för att öka människors välfärd och livskvalitet. Det handlar om sådan vilket saknar en kommersiell marknad, eller angelägen offentlig service till vilken pengarna inte räcker.

En del människor blir av olika skäl "onödiggjorda" av samhället. Det är ett grundläggande behov för människan att förutom fysikalisk betingande behov även ha relationer, ingå i ett sammanhang och känna att man bidrar till det gemensamma. Dagens arbetsmarknad där alltfler personer utestängs, av skäl som blir allt fler, förnekar personer att bidra med det man faktiskt kan bidra med. För en människa som enligt bedömning har 1/10 av full arbetskapacitet är det mycket viktigt att få bidra med den tiondel man faktiskt ändå har.

Samhall har haft ett stort ansvar för att ge plats åt personer som av olika skäl förhindrats tillträde till den öppna arbetsmarknaden. En gång i tiden sysselsatte Samhall 32 000 personer, idag sysselsätts 22 000. I det arbetsmarknadspolitiska förslag som kommer i anslutning till budgetpropositionen kommer staten att ge bidrag för 19 000 personer samtidigt som man skall kunna köpa platser hos andra aktörer för 2000 personer. Ambitionsnivån minskar med andra ord hela tiden.

Det finns med andra ord dels människor som vill arbeta å ena sidan och otillfreställda behov å andra sidan. Genom att kombinera dessa behov kan man åstadkomma en lösning vilken båda parter vinner på. I diskussionerna om en övergångsarbetsmarknad närmar man sig problemet med att en del människor aldrig kommit så långt som till ett ordinarie arbete, bland psykiskt funktionshindrade är siffran över 80 . Här kan de sociala arbetskooperativen bli ett viktigt komplement. Här behövs ett nytt sätt att tänka. En grundläggande skillnad mellan de sociala arbetskooperativen och andra arbetsplatser är att här skapas det inte bara arbetsplatser åt människor, utan minst lika mycket med människorna själva.

Sociala arbetskooperativ är en möjlighet för de människor som har svårast att komma ut på arbetsmarknaden, att driva ett kooperativt företag med stöd från samhället Sociala arbetskooperativ är fristående sammanslutningar av personer som samverkar för att lösa behov av arbete och social gemenskap genom ett samägt och demokratiskt företag. Vinstmotivet är underordnat syftet att utveckla och göra bruk för var och ens arbetsförmåga och medbestämmande i företagets angelägenheter.

Personer som befinner sig utanför den ordinarie arbetsmarknaden p.g.a. av funktionshinder eller andra skäl är den dominerande medlemsgruppen. Den vanligaste modellen för sociala arbetskooperativ är att personer med arbetshinder bildar ett kooperativt företag som egen juridisk person i form av ekonomisk eller ideell förening Kooperatörerna får stöd i verksamheten av handledare, som oftast har kommunal anställning. Dessutom förekommer stöd till start, utbildnings- och driftskostnader.

Att vara medlem i ett socialt arbetskooperativ innebär att man tillsammans mede de andra medlemmarna äger ett företag. Det kooperativa företaget är en egen juridisk person ofta i form av en ekonomisk förening. Med ordet social menar man att kooperativet har speciella ambitioner. Målsättningen är att tillfredställa människors behov och att man har samhällets stöd till detta

För att underlätta att det startas flera sociala arbetskooperativ föreslog Samhall- och Lönebidragsutredningen Inte bara Samhall, SOU 2003:56 bl.a. att det skulle införas en möjlighet till omkostnadsersättning/ handledarbidrag för sociala arbetskooperativ, att Offentligt skyddat arbete skulle öppnas för andra aktörer social arbetskooperativ samt en lånefond för start respektive utveckling av sociala företag. Enligt vad som aviseras kommer dessa förslag inte att finnas med i anslutning till budgetpropositionen i september. Dessvärre innebär detta en låg ambitionsnivå för att få in funktionshindrade på arbetsmarknaden. Ansvaret vilar därför tungt på den aktör som i de flesta fall har det samordnande ansvaret för att människor, som av olika skäl blivit marginaliserade får en meningsfull sysselsättning, nämligen kommunerna. Närhelst det kommer ett initiativ från enskild eller intresseförening, ge dessa människor det stöd de behöver!

Av Leif-Arne Undvall 29 aug 2005 08:59