Rösta bort riksdagsadeln i nästa val!

Att kommunisterna vill förstatliga alla banker och lämna Europeiska Unionen talar sitt tydliga språk: total avsaknad av verklighetsförankring eller förvissning om att i ständig opposition behöver man aldrig förverkliga sin ideologi och kan därför bara dra nytta av systemet och bli en välavlönad liten sekt med utopiska visioner. Denna skara svartklädda kaffedrickare med ettor på söder kan enas om de rikas elakhet och sin egen förträfflighet trots att man inte kan peka ut varken Palestina eller Nicaragua på en världskarta då de lyssnar på Laleh och Winnerbäck. De senaste partiutrensningarna verkar gå per automatik enligt gammal kamratanda och ingen vågar påvisa att det en gång så Gudrunfierade feministpartiet nu håller på att bli en skola för jag-vill-göra-personlig-karriär-genom-ungvänster. De kristna manövrerar ut de som förespråkar sexuellt likaberättigande och skulle nog gärna sänka både ulandsbistånd och arbetslöshetsersättningen ännu en gång, precis som man gjorde med de övriga borgerliga partierna 1991-94, samtidigt som man pratar om familjens värde.

Vad vill då de övriga som så ivrigt slåss om väljarna men vägrar att samarbeta öppet för mellan valen och då media inte har intresse röstar de största partierna ofta lika i riksdagen inför folket?

Alla vill plötsligt sänka skatten men alla värnar lika oväntat om "den unika välfärden". Lika självklart tycks kärnkraften behållas trots folkomröstningen 1980 samtidigt som de kluvna tungorna utmålar sitt eget parti som miljömedvetet och demokratiskt. EU är nu också rumsrent medan EMU kanske får vänta ändå… S, mp, c, fp och m skulle idag kunna bilda regering utan några större problem om man lade korten på bordet och medgav att över- och underklass kan offras både politiskt och massmedialt, till och med ekonomiskt, bara den stora medelklassen lägger rätt valsedel i urnan vart fjärde år. Att majoriteten av befolkningen får som den vill är i och för sig bra men snacket om att man värnar om de svagaste i samhället är rena skämtet. Att eliten av våra forskare och företagare drar utomlands är inte heller särskilt tilltalande, om än lite mindre tragiskt än de hemlösa, drogmissbrukande, prostituerade och mentalsjuka som negligeras.

Riksdagsadeln uppmanar oss medborgare idag att både spara för landets bästa och konsumera för tillväxten och den opersonliga men ständigt allvetande marknaden. Gladeligen förväntas vi skatta, betala arbetsgivaravgifter, moms och lita på statens pensionssystem medan riksdagsmännen själva inte nöjer sig med sin lön utan knäcker extra, skattefifflar, roffar bidrag och förmåner och säljer ideal för att hålla sig kvar i toppen av tornet.

Ingen borde få sitta mer än två mandatperioder i vår riksdag ej heller borde de som intar dess platser granskas så lite som vår slöa journalistkår tillåter. Rösta bort den nya riksdagsadeln i nästa val och se till att yngre och mindre roffiga personer får styra vårt land. Måste man vara överviktig man född på fyrtiotalet med alkoholproblem för att kunna förstå sig på vikten av nyföretagande, integration, infrastruktursatsningar och ökat internationellt samarbete?

Makt korrumperar.

Alla.

Av Per Hånell 17 aug 2005 09:58