Från Gazafronten intet nytt

Från min Haifahorisont tycks det mig att det mest slående med den pågående Gazautrymningen är vad som INTE händer. OK, så bosättarna i några av de mer ideologiska bosättningarna vägrade att ta emot utrymningsbefälet. De spärrade för grindarna alla de judiska bosättningarna är av förklarliga skäl omgivna av säkerhetsstängsel, sjöng, bad, och lät inte poliserna komma in. Verkligen dramatiskt. Poliserna, som igår fått uttryckliga order att inte konfrontera bosättarna, drog sig tillbaka. Imorse tisdag kom de tillbaka och monterade ner grinden. Så var det med det. Under tiden är de flesta bosättningarna i norra Gaza och Gadim och Kadim på norra Västbanken nära Jenin redan i princip tömda på invånare, som säkert med tungt hjärta men med lugn och värdighet packat ihop sina saker och flyttat. Och vad hände med högerextremisternas hot från för ett par månader sedan? Var är de spontana massdemonstrationerna i hela landet? Inbördeskriget? Den lamslagna bil- och tågtrafiken? Barrikaderna? Och framför allt, vad hände med de många utlovade armedesertörerna? Varför fortsätter sportsändningar, såpoperor och arbetsplatser att fungera som vanligt?

Nyckelordet är konsensus. Inte bara Sharon, utan majoriteten av den israeliska befolkningen stöder Gazautrymningen och inser att den är ett fullbordat faktum. Det gör många av Gush Katifs bosättare också. Igår träffade jag en väninna som berättade att hennes släktingar i Atzmona i Gush Katif packat ihop alla sina ägodelar - inklusive luftkonditionering och innerdörrar - i en container, och sover i sovsäckar i sitt hus i väntan på utrymningen. De tänker inte lämna bosättningen en minut innan de absolut måste, men de har också tillräckligt med sinnesnärvaro för att också tänka på framtiden. Att sjunga, be och demonstrera mot utrymningen är accepterat i den israeliska allmänheten. Att spotta på, förbanna eller bruka våld mot israelisk polis och militär är det inte. Men den verkliga prövningen kommer i natt, när den forcerade utrymningen påbörjas. Tills dess, håll ut, alla stackars svettiga journalister. Kanske resan kommer att ha lönat sig i alla fall. Än har extremisterna inte sagt sitt sista ord.

Av Anna Veeder 16 aug 2005 10:22